Fanny och Alexander

Efter världspremiären i Oslo blev Svenska Teatern i Helsingfors näst ut att spela Fanny och Alexander.

Fanny och Alexander

Efter världspremiären i Oslo blev Svenska Teatern i Helsingfors näst ut att spela Fanny och Alexander.

Svenska Teatern
Helsingfors
"Den middag som intas med biskopens nya familj spelas som en grotesk spöksonat, lika läskig som roande rymmer den både texten, filmen och Bergmans egen teatergärning."
Claes Wahlin, Aftonbladet

Om uppsättningen

Föreställningen, som markerade starten för Svenska Teaterns tillfälliga exil på Alexandersteatern, fick ett översvallande mottagande i såväl finska som svenska medier. Maria Lundström hyllades för en både trogen och självständig regi. Nedan några utdrag ur svenskspråkiga medier:

Sara Ehnholm Hielm i Hufvudstadsbladet:

"På Alexandersteaterns främmande, utsökt restaurerade hus lyckas man skapa just den magiska tittskåpseffekt som Bergman var ute efter. Och dessutom en djup scen som möjliggör hisnande scenerier. Och vad kunde vara mera finlandssvenskt än denna kärleksfulla, konservativa, borgerliga, förtvivlade, försonliga släktsaga som inleds med att familjen Ekdahl firar jul tillsammans för 43 gången?
[...…]
Även om Lundström i programbladet tar avstånd till Ekdahlarnas floskler, hedonism och chauvinism kan hon inte annat än att hylla dem i den här pjäsen - så mycket värme, genomskådande och klokhet har Bergman ödslat på de här gestalterna. De må vara löjliga och futtiga men är så mycket mer människor just därför. Borgarbrackorna och skådespelarna hör dessutom till samma släkt, den kulturbärande. Och det är kärleken till teatern som lyser upp den här uppsättningen och får mig att efteråt upprymd och lättad gå hem i natten."

Claes Wahlin i Aftonbladet:

"På Svenska teatern i Helsingfors har man däremot skapat en föreställning med egna konturer, starka teatrala drag och en alldeles speciell relation till filmen. Inledningsvis sätter Narren/Berättaren (Tobias Zilliacus) i gång ensemblen som ett slags marionetter, varefter historien spelas upp i ett väl rytmiserat tempo.
[...…]
Så kastas barnen ner i Vergerus (Ville Virtanen) kalla helvete, men inte utan att regissör Maria Lundström leker med Bergman och teaterhistorien. Den middag som intas med biskopens nya familj spelas som en grotesk spöksonat, lika läskig som roande rymmer den både texten, filmen och Bergmans egen teatergärning.
Över huvud taget spelar ensemblen ofta med ett slags medvetet förhållande till filmens välkända aktörer. Det är som om de gör sina egna porträtt, samtidigt som de påminner publiken om sina filmiska föregångare."

Egil Green i Borgåbladet:

"Att biskop Vergelus också representerar den religiösa fanatismens och i förlängningen även den politiska radikalismens mörkaste sidor, ger pjäsen en dagsaktuell skärpa. Och stackars Emelie, som hela sitt liv spelat teater, tror sig äntligen i äktenskapet med biskopen ha hittat fram till sanningen, men bedrar sig grovt.
Och vad är sist och slutligen sanning, vad teater? Det ifrågasätter inte minst pjäsens allvetande, ironiska narr Tobias Zillliacus, när han på sitt litet von oben-aktiga sätt kommenterar och besjunger händelserna på scenen, för att till sist bistå med att personligen dra för ridån med den ungefärliga innebörden 'låt nu äntligen detta spektakel få ett slut'.
Och ett episkt, poetiskt och estetiskt tilltalande spektakel är exakt vad Fanny och Alexander är."

Lars Ring i Svenska Dagbladet:

"Maria Lundström har gjort sin tolkning till en nästan övertydlig maktkamp mellan kyrka och konst. Vergérus – utmärkt tolkad av Ville Virtanen – symboliserar skrymteri, cynism och begär. Scenen då Vergérus pryglar Alexander med hästpiska är stark. Över huvud taget är uppsättningen mer lyckad än den norska, här blir den inte bara en halvhjärtad kopia av filmen."

 

Källor

  • www.ostnyland.fi, 15 september.
  • www.hbl.fi, 16 september.
  • www.aftonbladet.se, 17 september.
  • www.svd.se, 18 september

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Författare
  • Maria Lundström, Regi
  • Christoffer Mellgren, Bearbetning
  • Raisa Kilpeläinen, Scenografi
  • Reija Laine, Kostym
  • Markus Fagerudd, Musikalisk instudering
  • Tom Kumlin, Ljussättare
  • Hanna Mikander, Ljud
  • Ville Virtanen
  • Rabbe Smedlund
  • Willehard Korander
  • Alma Pöysti
  • Tobias Zilliacus
  • Åsa Wallenius
  • Sue Lemström
  • Riko Eklundh
  • Ragni Grönblom
  • Per Ehrström
  • Nina Kaipainen
  • Max Bremer
  • Kent Sjöman
  • Jessica Grabowsky
  • Anna Hultin
  • Anja Bargum