Fanny og Aleksander

Omsusad världspremiär för Fanny och Alexander på scen.

Fanny og Aleksander

Omsusad världspremiär för Fanny och Alexander på scen.

Nationaltheatret
Oslo
"Kjetil Bang-Hansen og Nationaltheatrets verdenspremiere på Ingmar Bergmans Fanny og Aleksander er en seier for teatret."
Andreas Wiese, Dagbladet

Om uppsättningen

Föreställningen lovordades huvudsakligen med svenska Dagens Nyheter och Expressen samt norska Dagladet och Verdens Gang i spetsen.

Dagens Nyheter, Rikard Loman:
"Man saknar också filmens färgstarka karaktärer, eller snarare, skådespelarna bakom dem: Jarl Kulles virilitet, Gunn Wållgrens värme, Börje Ahlstedts ilska, Bertil Guves storögda allvar. Det sista har man framgångsrikt kompenserat för genom att införa en vuxen Alexander (Kåre Conradi) som ständigt närvarande berättare i dramat; ett grepp som Bergman skulle ha gillat."

"Eftersom jag aldrig haft några höga tankar om Bergman som dramatiker blir jag emellertid helt paff över att ”Fanny och Alexander” verkar så starkt på scenen."

"Uppsättningen är tät och trimmad, och väcker så blandade känslor – förundran och sorg – inför detta liv som är så rikt, och så kort."

"En storartat kollektiv insats ligger till grund för denna rörande och rika uppsättning. Jag tror bestämt att Bergman är lika mycket norrman som han är svensk. Det är på alla sätt kjempeflott."

Expressen, Margareta Sörenson:
"Ju friare desto bättre. Kjetil Bang-Hansen har översatt, bearbetat och dramatiserat Fanny och Alexander för Nationaltheatret i Oslo, och friheterna han tagit sig är det som öppnar Ingmar Bergmans värld och verk."

"Annat har haft det svårare och besvärligare att finna ett sceniskt språk. Det rika och fascinerande myllret av folk, profiler och krumelurer är inte lätthanterligt. Liksom det starka, melodramatiska utspelet i biskopsgårdens uppgörelser. Många små roller får ros i hamn efter förmåga, andra blir till roliga utropstecken, som Tone Mostraums dynamiska finlandssvenska piga, på vift från Mumindalen."

"Nu får uppsättningen långa transportsträckor av alltför beskedligt och allmänt återberättande, men vissa scener har funnit en egen, poetisk och magisk teaterform och glöder till. I Oslo har man i alla fall visat att Fanny och Alexander rymmer material som räcker långt till nya iscensättningar. Bilderna ur mästarens laterna magica tar visst aldrig slut."

Dagbladet, Andreas Wiese:
"Kjetil Bang-Hansen og Nationaltheatrets verdenspremiere på Ingmar Bergmans Fanny og Aleksander er en seier for teatret."

"Åpningen er litt nervøs, ennå litt for mange løftede armer og pekende, forklarende gester, som i en redsel for at noe ikke skal forstås. Men så fanges publikum av teatret, der vi sammen blir enige om hvilke regler som gjelder. Nils Ole Oftebro gjør en praktrolle som den uhelbredelige livsnyter, det gode menneske med ereksjon. Kari Simonsen har en rolig autoritet som matriarken, Kjersti Holmen viser fint skuespilleren Emilie, som har gått seg vill i alle sine roller og lengter etter orden."

"Sverre Anker Ousdals fine små grep blir en stor skikkelse, John-Christian Alsakers vakre scenografi skaper nok et fint rom. Og når slutten nærmer seg er vi dradd inn, lokket med, vi er blitt en del av det teatret vi ser."

"Kjetil Bang-Hansen har basert seg på romanversjonen av fortellingen, men vi ser mange ekko av filmen. Slik vi også hører ekko av Shakespeare, av Ibsen, av en teatertradisjon like magisk som Isak Jacobis verden. Noen har spurt om en stor film bør og kan fortelles som teater. Det er et meningsløst spørsmål. Selvsagt kan den det. De store fortellingene skal alltid fortelles videre."

Verdens Gangs Astrid Slettbakk gav föreställningen full pott och skrev under rubriken "Fannytastiskt" om "Storslagen fortelling".

Mer avvaktande var svenska Aftonbladet och Svenska Dagbladet liksom norska NRK.

Aftonbladet, Claes Wahlin:
"Kontrasterna är utslätade, sagans och (mar)drömmens element lyckas inte riktigt dölja de bergmanska förlagorna. Det höga tempo som hålls saknar inte underhållningsvärde, men det blir å andra sidan svårt att etablera en övertygande atmosfär och stämning. Bäst klarar sig ensemblen, där flera gör goda porträtt i egen rätt. Kjersti Holmens Emilie ger kropp och röst åt sina känslomässigt dramatiska erfarenheter och Nils Ole Oftebros Gustav Ekdahl får en egen, norsk godlynthet, medan Sverre Anker Ousdal mejslar fram en mild men okränkbar Isak. Den unge Alexander, Skage Steinsson Lem, lyckas också med sina få repliker rikta uppmärksamheten mot rollens perspektiv.
En sak visar Nationaltheatret i alla fall, nämligen att Fanny och Alexander borde ha alla möjligheter att med tiden blir sceniskt intressant. Det gäller bara att spela bort respekten för Ingmar Bergman och ta sig an texten från andra håll. Men som han, Alexander och alla andra vet, vi är alla barn i början."

Svenska Dagbladet, Lars Ring:
´"Första akten frustar och förför nästan lika mycket som filmen. Andra akten där den goda viljan kontrasteras mot den onda, representerad av biskopen, är mer stelbent och kommer aldrig nära. Scenen hos juden Isak Jacobi med alla resonemang om Gud blir otydliga abstraktioner."

"Regin följer filmen nära, även om scenversionen förkortar skeenden och har mer bråttom. Det som står på scenen är ett teatermuseum, om man så vill. Det är ju inte givet att en teatertolkning av filmen ska följa den så exakt på pricken, också stilmässigt. Bang-Hansen ägnar sig dock inte åt något frigörelseprojekt utan mer en hyllning till verket och skådespelaren som frisinnad och rätt yvig levnadskonstnär. Att inspireras av filmoriginalet men inte skapa teatrala ersättningar för närbilder och klippningar gör att spelet blir statiskt, särskilt efter paus."

"Biskopsgården är här aldrig riktigt klaustrofobisk. Bjørn Skagestad gör inte Vergérus helt ond utan mer ett offer för en position och en sträng och sjuk familj."

"Styrkan hos denna Fanny och Alexander är totalgreppet, rytmen och anslaget mer än enskilda insatser. Första akten är en fröjd av julsånger, lekar och upptåg medan den andra saktar ner tempot och speglar den dysfunktionella biskopsfamiljen där illviljan blivit ett sätt att kontrollera varandra."

"Nationaltheatret gör sin uppsättning som medveten retroteater. Inramningen och spelstilen problematiseras aldrig vilket gör att uppsättningen imponerar som Bergmankarusell men aldrig på riktigt fördjupar skeendet."

Karen Frøsland Nystøyl, NRK
"Samtidig er den voksne Alexander med på å gjøre stykket mer tilgjengelig for den som ikke kan sin Bergman på rams. Men jeg skulle ønske regissør Kjetil Bang-Hansen hadde gitt Kåre Conradi mer å spille på og en mer utfordrende rolle. […] Strengt tatt hadde han ikke behøvd å være der – samtidig gestalter den voksne Alexander på mange måter filmens synsvinkel og kameraspråk."

"Å forsvare alles referanser til en kjent og kjær Bergman-produksjon, er umulig. Det som likevel går an å si, er at dette er gjennomarbeidet, godt produsert, fantastisk i forhold til scenografi og kostymer, og med et solid skuespillerlag – og det gjør Fanny og Alexander til en oppsetning teatret kan være stolte av."

"At stykket blir en suksess, er det liten tvil om. Det er ingen grunn til å ikke ta fram storpauka ved flere anledninger."

Mest kritiska var dock norska Aftenposten och Dagsavisen.

Dagsavisens Anette Therese Pettersens recension rubricerades "Teater med filmkompleks":
"Tempoet er her for høyt – og resultatet er at man aldri rekker å bli kjent med noen av karakterene. Langt mindre forstå hvorfor de handler som de gjør, hvilket gjør at de framstår som sjablongaktige figurer – hvis hovedhensikt er å gi et omriss av en historie tilført et snev av humor. Hvert minste humoristiske aspekt er utnyttet, og det virker som om man (ubegrunnet) har fryktet at publikum skulle kjede seg."

"Som Bergman selv har Nationaltheatret ønsket å fortelle en historie. Men iscenesettelsen står ennå ikke helt på egne ben. Jeg klarer verken å glemme mitt eget liv eller å se den store verden speilet i den lille, som det snakkes om innledningsvis i forestillingen. Forestillingen har lagt seg for nær opp til sin filmstorebror og ikke turt å stole på sine egne verktøy. Og dermed fungerer forestillingen dessverre som en oppsummering av filmen, som bare tidvis står seg som et supplement til filmen."

Therese Bjørneboe, Aftenposten:
"Forestillingen byr på en skuespillerparade og hel rekke gylne øyeblikk, som i filmen. Men Fanny og Alexander kan også fort bli en teatersviske, til dels nettopp på grunn av de gammeldagse ønskerollene. Kjetil Bang-Hansen er god som personinstruktør, og en umiskjennelig evne til å sy situasjonene sammen og skape driv. Svakheten ligger i Kjetil Bang-Hansens hang til å utpensle og overforklare."

"I humoristiske scener fungerer overdrivelsene, men når Bjørn Skagestads bisp forvandler seg til en seksuell sadist, overtar melodramaet. Det er i de eksistensielle og tragiske partiene man merker fallhøyden fra Bergmans film."

"Det mest påfallende grepet i denne teaterversjonen, er at Bang-Hansen innfører en forteller: I dette teatret vokste jeg opp, sier Kåre Conradi, og så siterer han fra Strindbergs Ett drömspel. Problemet med dette fortellergrepet, er at det inviterer til å forklare med ord. Det er noe lektoralt ved Kåre Conradis Alexander, enten han siterer Strindberg eller stiller spørsmål ved hva som er sannhet og løgn. Fantasien til Alexander er blitt middelaldrende."


 

Källor

  • Therese Bjørneboe, Aftenposten, 10 november 2009.
  • Karen Frøsland Nystøyl, NRK, 8 november 2009.
  • Rikard Loman, Dagens Nyheter, 9 november 2009.
  • Anette Therese Pettersen, Dagsavisen, 9 november 2009.
  • Lars Ring, Svenska Dagbladet, 8 november 2009.
  • Astrid Slettbakk, Verdens Gang. 8 november 2009.
  • Margareta Sörenson, Expressen, 8 november 2009.
  • Claes Wahlin, Aftonbladet, 10 november 2009.
  • Andreas Wiese, Dagbladet, 9 november 2009.

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Författare
  • Øyvind Wangensteen, Ljusdesign
  • Kjetil Bang-Hansen, Bearbetning
  • John-Kristian Alsaker, Scenografi
  • Tine Schwab, Kostym
  • Per Christian Revholt, Musikansvarig
  • Ruth Haraldsdottir Norvik, Maskör
  • Kristian Lykkeslet Strømskag, Dramaturg
  • Kirsti Holm-Glad, Producent
  • Kåre Conradi, Alexander Ekdahl
  • Kari Simonsen, Fru Helena Ekdahl
  • Kim Haugen, Oscar Ekdahl
  • Kjersti Holmen, Emilie Ekdahl
  • Mario Bøckman, Alexander Ekdahl
  • Karoline Petronella U. Schau, Fanny Ekdahl
  • Per Egil Aske, Carl Ekdahl
  • Ågot Sendstad, Lydia Ekdahl
  • Nils Ole Oftebro, Gustav Ekdahl
  • Mari Maurstad, Alma Ekdahl
  • Marte M. Solem, Petra Ekdahl
  • Kristina Ødegaard, Jenny Ekdahl
  • Marian Saastad Ottesen, Maj
  • Petronella Barker, Fröken Ester
  • Tone Mostraum, Fröken Vega
  • Erik Hivju, Isak Jacobi
  • Finn Schau, Thomas Graal
  • Merete Moen, Grete Holm
  • Per Tofte, Doktor Fürstenberg
  • Hennika Skjønberg, Henrietta Vergérus
  • Tone Danielsen, Blenda Vergérus
  • Gisken Armand, Justina
  • Jan Hårstad, Poliskommissarien
  • Tanja Dahlø
  • Dag Christian Klevås Rye
  • Hege Martinsen
  • Tom Realf Jensen
  • Trine Foon Karlsen