Höstsonaten

Lydia Bunk är med sina starkt visuella, lekfulla och fysiska föreställningar en av Europas mest spännande regissörer. Hon skapar en mardrömslik spökhistoria av Ingmar Bergmans Höstsonaten, ett drama som borrar sig rakt in i hjärtat av familjen.

Höstsonaten

Lydia Bunk är med sina starkt visuella, lekfulla och fysiska föreställningar en av Europas mest spännande regissörer. Hon skapar en mardrömslik spökhistoria av Ingmar Bergmans Höstsonaten, ett drama som borrar sig rakt in i hjärtat av familjen.

Göteborg stadsteater
28 okt 2016 — 12 jan 2017
Göteborg
Mor och dotter, vilken fruktansvärd kombination
– Ur Höstsonaten

Mottagande

Lydia Bunkes överdådiga och skräckfilmsinspirerade tolkning av Bergmans text fick ett blandat mottagande.

Mikael Löfgren i DN:

Den tyska regissören Lydia Bunk misstror den sortens skådespeleri som äger rum mellan raderna. Hon vill åskådliggöra inre skeenden med hjälp av symboler och expressiva handlingar. I detta syfte mobiliserar hon alla hjälpmedel som står en modern teater till buds: rekvisita, projektioner, akrobatik. Hennes uppsättning av Ingmar Bergmans ”Höstsonaten” på Göteborgs stadsteater blir en märklig upplevelse som faller sönder i två delar: en symboliskt överlastad och en levande berörande.

Även Isa Andersson i Expressen beklagade förlusten av intimitet, men förfördes av Korsbæks scenografi:

Men filmens intimitet kan förstås omöjligen exporteras till en stor scen. Vi bjuds rakt in i det borgerliga hemmet genom Nadia Nabil Korsbæks storartat vackra smutsgula scenrum, en elegant men lite nött salong, omgiven av spiraltrappor och transparanta, böljande gardiner. Den suggestiva och romantiska känslan förstärks av suddiga, sepiafärgade videoprojektioner som avtecknas på rummets tre väggar, och bjuder på otäcka minnesbilder ur det förflutna. Känslorna på scenen flyttar så ut från den privata sfären och avbildas i storformat.

Möjligen blir de så stora och överprojicerade att de blir svåra att ta till sig.

Skådespelarnas insatser fick ett positivt bemöttande.

Mia Gedin på Sveriges Radio: 

Carina M Johansson är magnifik som Charlotte. Hon ger den extrema självupptagenheten ett ansikte, och tar vara på alla tragikomiska möjligheter. /…./ Kajsa Bohlin är fantastisk som den stumma Helena, hon rinner längs trappor och väggar, balanserar på trappräcken och tänjer sin kropp i rep och trapets. En skugga, en påminnelse om att man inte kan låsa in eller stoppa undan det man inte vill kännas vid.

Källor

  • ”Svek, sorg och skam mellan mor och dotter” Isa Andersson, Expressen, 31 okt 2016.
  • "Höstsonaten av Ingmar Bergman på Göteborgs stadsteater", Mikael Löfgren, DN, 31 okt. 2016.
  • "Höstsonaten på Göteborgs Stadsteater - filmisk och dramatisk", Mia Gerdin, Sveriges Radio, 1 nov. 2016.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Författare
  • Lydia Bunk, Regi
  • Joel Nordström, Dramaturg
  • Nadia Nabil Korsbaek, Scenografi och kostym
  • Maria Agaton, Mask
  • Tommy Carlsson, Ljud
  • Jonas Bøgh, Ljus
  • Kajsa Bohlin, Skådespelare
  • Benjamin Moliner, Skådespelare
  • Carina M Johansson, Skådespelare
  • Caroline Söderström, Skådespelare

Fler uppsättningar av Höstsonaten