Scener ur ett äktenskap

Kritiksuccé när Bergman "kommer hem" till Helsingborg.

Maria Kulle (Marianne) och Erik Borgeke (Johan). Foto: David Skoog
Scener ur ett äktenskap

Kritiksuccé när Bergman "kommer hem" till Helsingborg.

Helsingborgs stadsteater
Helsingborg
"Träffsäkert koncentrat av Bergmanklassiker."
Helsingborgs Dagblad

Om uppsättningen

Ingmar Bergman var chef för Helsingborgs stadsteater 1944–46; nu återvänder han i andanom i Vibeke Bjelkes regi.

Kritikerna var entusiastiska.

[[nid:22304; styleName:teaser; styleName:teaser]]

Dagens Nyheters Rikard Loman:

Erland Josephson och Liv Ullmann gav, som makarna Johan och Marianne, en intim och uppdaterad bild av det borgerliga äktenskapets kris. Nu, i Vibeke Bjelkes scenversion på Helsingborgs stadsteater, framstår dramat inte så mycket som ett akut ifrågasättande av en helig institution utan snarare som ett rätt romantiskt försök att rädda tron på tvåsamheten, på Johan och Marianne, som envetet visar bort men också håller fast i varandra.

I Vibeke Bjelkes fina, genomarbetade iscensättning hänger det mesta på samspelet mellan Maria Kulle och Erik Borgeke. Som skådespelare är de, åldersmässigt, ett omaka par, men rollgestalterna har på ett förbluffande sätt växt ihop i repetitionssalen. På scenen bidrar åldersskillnaden bara till att synliggöra deras olika personligheter och livsattityder. Båda är välutbildade och välbetalda, omgivna av ett starkt socialt nätverk, och alla deras materiella behov är tillgodosedda. Allt är bra, men sexlivet kunde förstås ha varit bättre, och när de granskar förhållandet efter tio års äktenskap är det plötsligt så mycket som tyder på att det är slut.

Publikens sympatier strömmar mot Maria Kulles Marianne, bort från Johan, men Erik Borgekes gestaltning är ytterst levande, kraftfull och tydlig, med en Jarl Kullesk virilitet, på en gång löjlig och charmerande. Relationen hålls i schack av Jenny Andrés konkreta scenografi. Här finns inga dörrar, inga flyktvägar i den plåtgrå fonden, bara tre luckor i betonggolvet och en handfull kvadratiska, rostiga bassänger att bråka och tillfälligt försonas i. Helsingborgs stora scen bidrar till att synliggöra distansen mellan dem. Nära varandra är de egentligen bara efter bittra uppgörelser. Intimt blir det ändå eftersom de under två och en halv timme är ensamma med varandra: tvillingsjälar i förvirringen och orienteringslösheten.

[[nid:22303; styleName:teaser; styleName:teaser; styleName:teaser]]

Theresa Benér i Svenska Dagbladet:

Det som gör Ingmar Bergmans pjäsversion av tv-serien ”Scener ur ett äktenskap” från 1973 så nutida är studien av det äkta parets försök att skapa sig identiteter genom handlingar och val. De lever inte i obetingad kärlek, vare sig med sig själva, andra eller varandra. De agerar fram bilden av kärlek, jämställd med karriär och fritidsnöjen, som en livsstil.

Därför är de i grunden oerhört sårbara. Blir förvirrade, mår dåligt när de tappar kontrollen. Och det gör de väldigt ofta – som ju folk gör mest. Maria Kulles kloka, eleganta, omdömesgilla advokatfigur Marianne och Erik Borgekes hipsterskäggige, offensivt snabbtalande akademikerdiva Johan har organiserat sin kärlek i så självmedvetna rollspel att det inte finns utrymme för misslyckanden.

I Vibeke Bjelkes skarpa iscensättning och Jenny Andrés stiliserade scenbild av ett kalt betonggolv med nedsänkta (skytte)gravar och två bassänger intar mannen och kvinnan för varje episod olika positioner på den stora spelytan. Scenerna blir som isolerade dramatiska fragment, med studier av motiv som behandlas i konflikt eller närmanden. Regin arbetar dynamiskt med långa avstånd, intima möten och tuffa brottningar, även i vatten.

Här får Maria Kulle pröva rollens figuråkningar genom svek, vanmakt, offerkänsla, ensamhet, ilska, hämndlystnad, frigörelse, våldsam aggression och till sist ömhet. Erik Borgeke utforskar i sina rollspel makens fåfänga, självupptagna narcissism, trygghetslängtan, sexuella begär, karriärism, självförakt, lekfullhet, självutlämning och ömsinthet. Detta är en uppsättning med klassiskt behärskad och perfekt rytmiserad skådespelargestaltning.

[[nid:22302; styleName:teaser; styleName:teaser; styleName:teaser]]

Björn Gunnarsson, Helsingborgs Dagblad:

Maria Kulle, som borde kunna ha egna minnen av den formidabla tevesuccén, gör något helt eget av sin rollframställning. Det var länge sedan hon spelade med sådan absolut närvaro, hon har ständig hemmaplan, oavsett om rollfiguren har över- eller underläge i konflikten. Hennes Marianne har en märkbar stolthet på djupet, trots martyrskapet och anpassningen. I slutscenerna blir glöden en vulkan.

Vibeke Bjelke har kortat ner 281 minuter tevedrama till 120 minuter scenpjäs på ett mycket förtjänstfullt sätt. Alla de centrala scenerna är med, och även om dialogen ibland kanske går lite för fort för att bli riktigt tydlig, blir laddningen i gengäld större tack vare koncentrationen.

Priset för kvällens bästa prestation går ändå till scenografen (tillika kostymören och ljusdesignern) Jenny André.

Scenrummet är i alla fall absolut modernt. Inte en enda dubbelsäng, tack och lov. Istället en serie kvadrater, med grafitgrå grundfärg, som tillåter kammardramat att koncentreras trots att hela det väldiga scengolvet används. En ren, perfekt spelplats för en laddad duett.

Till behållningen hör vattengravarna: inte främst för att Johans och Mariannes rasande slagsmål äger rum där, utan för de fina reflexionsmönster som vattenspeglarna ger på fondväggen. Ett poetiskt lugn mitt i kampen.

[[nid:22305; styleName:teaser; styleName:teaser; styleName:teaser]]

Källor

  • Rikard Loman, "Existentiellt drama med exorcistisk verkan", Dagens Nyheter, 16 september 2015.
  • Theresa Benér, "Parrelationens strategier fångas perfekt", Svenska Dagbladet, 16 september 2015.
  • Björn Gunnarsson, "Träffsäkert koncentrat av Bergmanklassiker", Helsingborgs Dagblad, 13 september 2015.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Text
  • Vibeke Bjelke, Regi
  • Jenny André, Scenografi, ljusdesign, kostym
  • Peter Svenzon, Koreograf och rörelseinstruktör
  • Sven-Hugo Persson, Dramaturg
  • Maria Kulle, Marianne
  • Erik Borgeke, Johan

Scener ur ett äktenskap