Television, 1984

Efter repetitionen

Åldrad regissör sätter upp Strindberg och pratar med sina aktriser.

"Man hade lurat honom på hans sista film, i fortsättningen fick det bli riktig TV, dvs video och tre kameror, och därmed upphörde Ingmars och mitt samarbete..."
Sven Nykvist, Vördnad för ljuset

Om filmen

I Bilder skriver Ingmar Bergman följande om filmens tillkomst: 

Jag tänkte mig ursprungligen en brevväxling mellan en åldrande regissör och en ung skådespelerska. Jag började skriva men fann snart att det blev tråkigt. Det skulle bli roligare om man kunde se dem.

Medan jag skrev borrade jag uppenbarligen i en smärt­nerv eller om man så vill: en källåder. Ur det undermedvetna slingrade lianer och besynnerligt ogräs. Alltsammans växte som häxans gröt. Plötsligt tillkom regissörens älskarinna som är mor till den unga skådespelerskan. Hon är död sedan många år men träder ändå in i spelet. På en tom och nedsläckt teaterscen under den tysta timmen mellan fyra och fem på eftermiddagen är det åtskilligt som kommer tillbaka.
Resultatet blev ett stycke cinematograferad television som handlar om teater. [...]

Efter repetitionen skrevs för nöjet att få materialisera den tillsammans med Sven Nykvist, Erland Josephson och Lena Olin. Lena har jag alltid följt med ömhet och professionellt intresse. Erland är min vän sedan femtio år. Sven är Sven. Om jag någon enda gång saknar filmarbetet, så är det bara samarbetet med Sven jag saknar.

Efter repetitionen var alltså avsedd att bli en trevlig episod på min väg mot döden. Vi skulle vara ett litet team. Vi skulle repetera i tre veckor och Sven skulle filma. Vi skulle arbeta i Filmhuset och dekoren var enkel.

 

Efter repetitionen, Ingrid Thulin

Den döde Rakel (Ingrid Thulin) är inte sen att analysera sin gamla älskare: "Teater är skit och snusk och kåthet, tumult, rassel och djävulskap. Jag tror inte ett ögonblick på din renlighetsteori. Den är förljugen och suspekt. Den är typiskt du."

Foto: Arne Carlsson © AB Svensk Filmindustri

 

Inspelningen

Om inspelningen skriver Bergman i Bilder:

Inspelningen blev lustlös.
 När jag nu ser om Efter repetitionen, tycker jag att den är bättre än jag minns den. Har man strävat med en dålig inspelning sitter olusten kvar. Den gör att man minns filmen med större motvilja än nödvändigt.



Ingrid Thulin är en av de riktigt stora filmskådespelerskorna i vår tid. Som en avundsjuk kollega uttryckte det någon gång: hon är gift med kameran. Men den här gången har hon ingen distans till rollen. När hon säger: 'Tror du att mitt instrument är förstört för alltid', börjar hon gråta. Jag sa till henne: 'Sentimentalisera inte!' För mig var det naturligt att hon skulle säga repliken med kylig observans. Men i stället brast hon i gråt varje gång. Till slut gav jag upp. Jag blev kanske arg på Ingrid för att jag var arg på mig själv. 'Är mitt instrument förstört för alltid?' Frågan gällde nog mig mer än henne.

Till detta kom att Erland Josephson var överansträngd. För första gången under vårt långa samarbete drabbades han av vad tyskarna kallar 'Textangst'. Den sista och viktigaste dagen innebar kortslutningar och blackouter.
Vi kunde ta oss igenom men inte mer.

Lena Olin behöll sinnesnärvaron. Hon var visserligen relativt oerfaren men klarade sig galant utan att låta sig störas av våra tumult.

 

Efter repetitionen, bakombild, Bergman, Erland Josephson, Lena Olin, Sven Nykvist

Efter repetitionen skulle bli sista gången Nykvist och Bergman samarbetade. I framtiden skulle det bara bli tv.

Foto: Arne Carlsson © AB Svensk Filmindustri

 

Efterspel

Färdigställandet av filmen blev inte heller det en rolig upplevelse. Ur Bilder: 

Efter repetitionen blev i sin slutversion en timma och tolv minuter. Då hade jag tvingats klippa bort åtminstone tjugo minuter av materialet. Olusten från inspelningen klibbade. Även klippningsarbetet blev ledsamt: det blev för mycket att lappa över och skära bort. [...]
Här är alltså slutpunkten. Den 22 mars 1983 har jag skrivit i dagboken: 
'Jag vill aldrig mer. Jag vill sluta, jag vill ha fred. Jag orkar inte längre vare sig psykiskt eller fysiskt. Och jag hatar ståhejet och skadeglädjen. Fy fan.

Filmen var uttryckligen gjord för TV, och detta att filmen utomlands fick biografdistribution visade sig vara kontroversiellt. Inför de beramade biografvisningarna i USA skickade Ingmar Bergman ett telex till den amerikanske distributören Triumph Films, ett dotterbolag till Columbia Pictures. I detta förklarade han att det var mot hans vilja att Efter repetitionen lanserades som spelfilm, eftersom han tidigare klart uttryckt att Fanny och Alexander var hans sista spelfilm. Triumph Films hänvisade dock till ett av filmens producent Jörn Donner undertecknat kontrakt, som gav bolaget rättighet att exploatera filmen på TV, video och biograf. Därmed var saken för bolagets del utagerad. Bergman i tre dagar med Bergman: 

Efter repetitionen har mycket att göra med min inställning och min relation till teatern och skådespelarna, till det här skitiga, tvivelaktiga, fantastiska, oerhörda och grymma yrket. Det är allt.

Filmen gjordes för TV. Men så var det några distributörer som inte höll sina avtal och så dök filmen plötsligt upp på biograf. Men jag hade aldrig tänkt mig den som en biograffilm. Efter repetitionen var en TV-pjäs och enbart tänkt för TV. [...] Vi spelade in den på 16 mm."


Ingmar ville att Fanny och Alexander skulle bli hans sista film som filmregissör, ett avsked till Fru Filmia med flaggan i topp.

 

Efter repetitionen, Bertil Guve

Bertil Guve (Henrik) som tidigare spelat Bergmans alterego i Fanny och Alexander fick nu spela den åldrade filmregissören Henrik Voglers (Erland Josephson) yngre jag.

Foto: Arne Carlsson © AB Svensk Filmindustri

 

I förordet till Maaret Koskinens och Mats Rohdins bok Fanny och Alexander kommenterar Jörn Donner regissörens reaktion:


I det kontrakt som jag ingick med Bergman om Efter repetitionen och som garanterade honom en avsevärd vinst innan inspelningen ens hade påbörjats, ingick en klausul om uppblåsning. Vidare hade filmen sålts utomlands till intressenter som skulle visa den på biograf. Allt detta visste Ingmar (eller hans hustru som skötte bokföringen och avtalen?), men det passade sig utmärkt att göra Fanny och Alexander till sista film, vilket är ett semantiskt påstående med tanke på hur många TV-filmer Bergman gjort sedan dess.

 

Efter repititionen, Lena Olin

Anna Egerman (Lena Olin): "Många regissörers väg är kantade av ihjälslagna skådespelare. Har du någonsin brytt dig om att räkna dina offer?"

Foto: Arne Carlsson © AB Svensk Filmindustri

 

Efter repetitionen innebar också slutet på ett långt samarbete. Sven Nykvist i Vördnad för ljuset: 

Kreativt ville han fortsättningsvis ägna sina krafter åt den fysiskt mindre krävande teatern och åt televisionen. Redan våren 1983 gjorde vi ett litet kammarspel för TV, Efter repetitionen. [...] Framgången med Fanny och Alexander gjorde dock att man internationellt visade Efter repetitionen som biograffilm. Det var sannerligen ingen dålig film - och den var gjord på film - men Ingmar var förgrymmad. Man hade lurat honom på hans sista film, i fortsättningen fick det bli riktig TV, dvs video och tre kameror, och därmed upphörde Ingmars och mitt samarbete... 

 

Källor

  • Maaret Koskinen och Mats Rohdin, Fanny och Alexander: ur Ingmar Bergmans arkiv och hemliga gömmor, (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2005).
  • Sven Nykvist, Vördnad för ljuset: om film och människor, red. Bengt Forslund, (Stockholm: Bonnier, 1997).
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Stig Björkman och Olivier Assayas, Tre dagar med Bergman, (Göteborg: Filmkonst, 1992).
  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Svensk filmdatabas.
  • Svensk Filmdatabas.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi och manus
  • Jörn Donner, Producent
  • Katinka Faragó, Produktionsledare
  • Sven Nykvist, Foto
  • Anna Asp, Arkitekt
  • Sylvia Ingemarsson, Klippning
  • Owe Svensson, Ljudtekniker
  • Bo Persson, Ljudtekniker
  • Eva Bergman, Regiassistent
  • Kerstin Eriksdotter, Scripta
  • Eva Ivarsson, Inspelningsledare
  • Arne Carlsson, Stillbildsfoto
  • Lars Karlsson, Fotoassistent
  • Ulf Björck, Elektriker
  • Bengt Lundgren, Passare
  • Nils Melander, Ljussättare
  • Kaj Larsen, Rekvisita
  • Inger Pehrsson, Kläder
  • Anna-Lena Melin, Smink
  • Lenamari Wallström, Klädassistent
  • Erland Josephson, Henrik Vogler, teaterregissör
  • Ingrid Thulin, Rakel, skådespelerska
  • Lena Olin, Anna Egermen, skådespelerska, 23 år
  • Nadja Weiss, Anna, 12 år
  • Bertil Guve, Henrik, 12 år
  • Lars-Owe Carlberg, Övrig medarbetare
  • Gunilla Palmstierna-Weiss