Television, 1992

Den goda viljan

Ingmar Bergman skildrar föräldrarnas äktenskapliga demoner. Regi Bille August efter Bergmans manus.

"Den fantastiska fördelen ur min synvinkel var att jag blev vän med både min mor och min far innan de hann försvinna."
Ingmar Bergman

Om filmen

Den goda viljan var den första "spin-offen" från Bergmans öppet självbiografiska projekt, vilket på allvar inleddes med självbiografin Laterna Magica.

Denna historia om Bergmans föräldrar regisserades av danske Bille August, som bland annat haft internationell framgång med Pelle Erövraren. Den gjordes ursprungligen som TV-serie men fick även biografdistribution i nedkortat skick. På en presskonferens inför inspelningsstarten 1989 höll Bergman följande anförande:

När jag skrev på min självbiografi eller vad man nu ska kalla den för, 'Laterna magica', så strövade jag mycket, mycket mer än vad som kom med i boken, på min barndoms gator och i de miljöer som fanns där. Dofterna, ljuset [...] Då kom jag också i de här miljöerna att möta mina föräldrar. Inte de mytiska gestalterna som jag redan kämpat med under så många år av mitt vuxna liv, utan två unga människor; en väldigt fattig teologie studerande, Erik Bergman, som bodde i ett uselt studentrum på ett ställe som hette Helvetets sju gluggar, och en 20-årig flicka, som bodde på den tysta och vackra Trädgårdsgatan.

Han, mycket fattig, kommer från oerhört svåra omständigheter. Hon en älskad, bortskämd prinsessa i en väletablerad borgerlig miljö med stor familj runt omkring . En far och mor, som älskade henne. Jag mötte de där två och de började göra sig alltmer påminda men förstod att de inte kunde vara med i biografin utan jag måste syssla med dem utanför biografin och började egentligen bara för skojs skull att skriva och fantisera om dem. Den fantastiska fördelen ur min synvinkel var att jag blev vän med både min mor och min far innan de hann försvinna. När mor hade sin första hjärtinfarkt besökte jag henne ofta på sjukhuset och vi kom då att tala med varandra och mor började berätta litet om sitt liv och jag tyckte att det var oerhört fängslande och märkvärdigt. Jag mötte min mor, inte den mytiska gestalten, den älskade och hatade, utan jag mötte en människa som berättade om sitt tidiga liv och jag frågade henne väldigt mycket. Sedan dog mor och far blev änkling och var änkling i fyra år.

Det fanns anledning att under den här tiden träffa honom ganska mycket och vi blev också vänner. Nu handlar inte det här om – från vaggan till graven – utan det handlar om tio år av mina föräldrars liv. Tio viktiga, avgörande år, nämligen från 1909 då de träffas och till försommaren 1918 då författaren ligger i sin mammas mage och är beredd att träda ut i livet. Så komplicerat som det blev [...] Hade jag vetat att det var så jobbigt vet jag inte om jag gjort det! Det är de här tio åren det handlar om. De träffas de här två. Det är nästan klassiskt: Det visar sig att hennes föräldrar absolut inte vill den här relationen. Det blir uppslitande och dramatiskt och ibland våldsamma konflikter. Och deras äktenskap... I början av den här tiden var de uppenbarligen mycket lyckliga tillsammans men sedan kommer påfrestningarna på de här två människorna som vi nästan inte kan göra oss en föreställning om. Både mänskligt och socialt.

Romanen Den goda viljan gavs ut i november 1991, tv-versionen hade premiär på Sveriges Television 25 december 1991 (andra avsnittet visades veckan efter) och bioversionen premiärvisades vid filmfestivalen i Cannes i maj 1992. Filmen belönades med Guldpalmen och Pernilla August fick det kvinnliga skådespelarpriset. Bille August sällade sig därmed till den lilla skara regissörer som tagit hem filmvärldens kanske mest prestigefyllda pris två gånger. Första gången var med Pelle Erövraren 1988, då en annan Bergmanskådespelare, Max von Sydow, spelad en av huvudrollerna.

 

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Svensk filmdatabas.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Bille August, Regi
  • Ingmar Bergman, Manus
  • Ingrid Dahlberg, Producent
  • Stefan Baron, Producent
  • Elisabeth Liljeqvist, Produktionsledare
  • Lars Bjälkeskog, Projektledare
  • Jörgen Persson, Foto
  • Stefan Nilsson, Musik
  • Björn Linnman, Musik
  • Anna Asp, Scenograf
  • Janus Billeskov Jansen, Klippning
  • Johnny Ljungberg, Ljudtekniker
  • Lennart Gentzel, Ljudtekniker
  • Titti Mörk-Norén, Scripta
  • Johann Zollitsch, Inspelningsledare
  • Göran Walfridsson, Assistent till inspelningsledare
  • Karin Brodahl-Persson, Produktionssekreterare
  • Anne von Stapelmohr, Pressinformation
  • Anna-Lena Petersén, Pressinformation
  • Rolf Lindström, Kameraoperatör
  • Anders Bergkvist, B-foto
  • Charlotte Lesche, C-foto
  • Bengt Wanselius, Stillbildsfoto
  • Lars Stålberg, Elektriker
  • Sven Ramström, Elektriker
  • Stefan Eidin, Passare
  • Hans Rinning, Ljussättare
  • Christina Jernström, Negativklippning
  • Esa-Pekka Salonen, Dirigent
  • Kaj Larsen, Scenografiassistent
  • Anna Klang, Scenografiassistent
  • Ann-Margret Fyregård, Scenografiassistent
  • Teddy Holm, Dekor
  • Kenneth Karlberg, Rekvisita
  • Maria Håård, Rekvisita
  • Lars Söderberg, Rekvisita
  • Rasmus Rasmusson, Attributör
  • Ann-Mari Anttila, Kläder
  • Sven Rex, Skräddare
  • Mary Ringenson Holst, Skräddare
  • Inger Eiserwall, Klädassistent
  • Monica Larsson, Klädassistent
  • Mary Blomgren, Klädassistent
  • Kjell Gustavsson, Smink
  • Catherine Ström, Smink
  • Monica Kilpiö, Smink
  • Carl-Axel Wikander, Byggledare
  • Martti Malkamaa, Byggledare
  • Catharina Gilljam, Klippassistent
  • Owe Svensson, Ljudläggning
  • Ulf Darin, Ljudläggning
  • Stefan Ljungberg, Ljudläggning
  • Lasse Ulander, Ljudläggning
  • Samuel Fröler, Henrik Bergman
  • Pernilla August, Anna Bergman
  • Max von Sydow, Johan Åkerblom
  • Ghita Nørby, Karin Åkerblom
  • Lennart Hjulström, disponent Nordenson
  • Mona Malm, Alma Bergman
  • Lena Endre, Frida Strandberg
  • Keve Hjelm, Fredrik Bergman
  • Björn Kjellman, Ernst Åkerblom
  • Börje Ahlstedt, Carl Åkerblom
  • Hans Alfredson, kyrkoherde Gransjö
  • Lena T. Hansson, Magda Säll
  • Anita Björk, drottning Viktoria
  • Elias Ringqvist, Petrus Farg
  • Ernst Günther, Freddy Paulin
  • Marie Göranzon, Elin Nordenson
  • Björn Granath, Oscar Åkerblom
  • Gunilla Nyroos, Svea Åkerblom
  • Michael Segerström, Gustav Åkerblom
  • Sara Arnia, fru Johansson
  • Inga Landgré, Magna Flink
  • Emy Storm, Tekla Kronström
  • Marie Richardson, Märta Werkelin
  • Lena Brogren, fröken Lisen
  • Tomas Bolme, Jansson
  • Ingalill Ellung, Mejan
  • Kåre Santesson, Måns Lagergren
  • Roland Hedlund, förvaltare Herman Nagel
  • Inga Ålenius, Alva Nykvist
  • Barbro Kollberg, Gertrud Tallrot
  • Björn Gustafson, Jesper Jakobsson
  • Eva Gröndahl, Martha Åkerblom
  • Gösta Prüzelius, länsman
  • Åke Lagergren, kammarherre Segerswärd
  • Bertil Norström, pastor primarius
  • Margaretha Krook, Blenda Bergman
  • Sif Ruud, Beda Bergman
  • Irma Christenson, Ebba Bergman
  • Mikael Bengtsson, Arvid Fredin
  • Pia Bergendahl, fru Fredin
  • Mats Pontén, Andres Ed
  • Dan Johansson, Justus Bark, Henriks studiekamrat
  • Niklas Hald, Baltzar Kugelman, Henriks studiekamrat
  • Marcus Ohlsson, Dag Bergman
  • Leif Forstenberg, Herr Johansson
  • Boel Larsson, Mia
  • Kerstin Andersson, Susanna Nordenson
  • Erika Ullenius, Helena Nordenson
  • Sara Sommerfeld, Tvillingbarn 1
  • Maja Sommerfeld, Tvillingbarn 2
  • Gustaf Hammarsten, Torsten Bohlin
  • Ernst-Hugo Järegård, teologie professor Sundelius
  • Max Winerdal, unge greve Robert
  • Sten Ljunggren, Svante, Roberts far
  • Örjan Roth-Lindberg, föreläsare i filosofi
  • Tord Peterson, kusken
  • Puck Ahlsell, pastor Levander
  • Sigge Nilsson, Drottning Viktorias lakej
  • Cecilia Lagerkvist, Ej namngiven roll