Birger Malmsten

Skådespelare 1920-1991

Samarbetet på teatern inleddes lite trevande redan 1943 men Malmsten följde sedan Bergman till teatern i Helsingborg efter filmdebuten i Hets. I deras samarbete utvecklade Malmsten sin speciella skådespelarprofil och under slutet av 40-talet kom han närmast att bli Bergmans alter ego i filmer som Det regnar på vår kärlek och Fängelse.
Den mörka utstrålningen blev en sinnebild för efterkrigstidens rastlösa unga män, till synes utan mål och mening men med en intensiv längtan efter något annat. Malmsten och Bergman umgicks även privat.

Birger Malmsten

Skådespelare 1920-1991

Samarbetet på teatern inleddes lite trevande redan 1943 men Malmsten följde sedan Bergman till teatern i Helsingborg efter filmdebuten i Hets. I deras samarbete utvecklade Malmsten sin speciella skådespelarprofil och under slutet av 40-talet kom han närmast att bli Bergmans alter ego i filmer som Det regnar på vår kärlek och Fängelse.
Den mörka utstrålningen blev en sinnebild för efterkrigstidens rastlösa unga män, till synes utan mål och mening men med en intensiv längtan efter något annat. Malmsten och Bergman umgicks även privat.

"Birger Malmsten är ingen Jean Gabin."

Lorens Marmstedt

Om Malmsten

Född den 23 december 1920 på Gräsö i Upplands skärgård. Efter ett besök på Dramaten i ungdomen bestämde Malmsten sig för att bli skådespelare. 1936 avporträtterades han i Filmjournalen i samband med en mimtävling och fritiden tillbringade Malmsten på teatern så mycket som ekonomin tillät och han började medverka i amatörteaterverksamhet i Studio 3.

Scendebuten blev ingen större framgång men Malmsten var fortsatt fast besluten att bli skådespelare. Efter militärtjänsten arbeta han inom restaurangbranschen samtidigt som han studerade psykologi och rollframställning och kom då i kontakt med Studentteatern. 1943 gjorde han ett misslyckat försök att komma in vid Dramatens elevskola och fortsatte att hanka sig fram med småroller och statistjobb vid filmen.

Malmsten kom våren 1943 för första gången i kontakt med Ingmar Bergman i samband med uppsättningen av Strax innan man vaknar på Studenteatern, där Bergman enligt Malmsten själv ganska motvilligt accepterade hans närvaro. Bergman gav honom dock bara någon månad senare hans första större professionella scenroll som jägaren i Rödluvan och vargen under en folkparksturné. 

1944 filmdebuterande han i Hets. Bergman utnämndes samma år till teaterchef i Helsingborg och Malmsten följde med honom. Efter tiden i Helsingborg följde engagemang vid Blancheteatern och från 1962 vid Dramaten. Mellan åren 1960–63 tillhörde han även TV-teatersensemblen och medverkade bland annat i Bergmans tv-version av Ett drömspel. Under 1950-talet var han även ägare av en kvartersbiograf i kompanjonskap med Kenne Fant och modellen Haide Göransson som han från 1951 också var gift med.

Det var i samarbetet med Bergman som Malmsten utvecklade sin speciella skådespelarprofil och under slutet av 40-talet kom han närmast att bli Bergmans alter ego på film. Den mörka, starkt vibrerande utstrålningen och de intensiva ögonen blev en sinnebild för efterkrigstidens rastlösa unga män, till synes utan mål och mening men med en intensiv längtan efter något annat. Malmsten och Bergman umgicks även privat under denna tid och företog våren 1949 en resa till franska rivieran som finns beskriven i Laterna Magica.

Hans teaterroller för Bergman under 60-, 70- och 80-talet blev successivt allt mindre och den sista var som Tjänaren i Kung Lear 1984. Sin sista filmroll för Bergman gjorde han 1976 som våldtäktsman i tv-serien Ansikte mot Ansikte. Med stigande ålder kom han alltmer att spela distingerade äldre män och en av hans sista stora roller blev som den patriarkale, hygglige hyresvärden i tv-serien Goda grannar från 1987.

Birger Malmsten gick bort den 15 februari 1991, i Stockholm.

Källor

  • Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning, red. Uno Myggan Ericson, (Höganäs: Bra böcker, 1989-1993).
  • Svensk filmdatabas.