Oväder
Ingmar Bergman regisserade Strindbergs pjäs för tv-teatern och hyllades av kritikerna.
"Televisionen ligger ju på gränsen mellan teater och film och Ingmar Bergman, som den virtuos han är i båda, måste ju vara ovanligt väl rustad för amfibieområdet mellan de två."Ebbe Linde i Dagens Nyheter
Om filmen
Denna tv-film visades på 111-årsdagen av August Strindbergs födelse. Filmen sändes även på dansk och norsk tv och fick strålande recensioner där Bergman hyllades som en enastående tv-regissör. Man framhöll hans taktkänsla och sympati i skildrandet av ålderdomen, hans ljussättning och fina kamerarbete, liksom hans känsla för tv-mediet i användandet av närbilder.
Så här skrev Ebbe Linde i Dagens Nyheter:
Strindbergs Oväder visade sig i Ingmar Bergmans regi vara en fulländad TV-pjäs och ett genuint stycke Strindberg. [...] Ledmotivet blev den suggestiva bilden av de två åldrande bröderna på kvällspromenad, likadant klädda och med handen på samma sätt på ryggen och de gamla möblerna i herrns sekelskiftes-våning. Där kunde kameran och dess glidningar berätta mer än vad scenteatern förmår. Televisionen ligger ju på gränsen mellan teater och film och Ingmar Bergman, som den virtuos han är i båda, måste ju vara ovanligt väl rustad för amfibieområdet mellan de två.
Ingvar Kjellson som spelade Herrns bror återkom i samma roll när Bergman gjorde pjäsen för radioteatern 1999.
Källor
- Ingmar Bergmans Arkiv.
- Svensk filmdatabas.
- Svensk filmdatabas.
Produktionsuppgifter
Produktionsland: Sverige
Produktionsbolag: Sveriges Radio AB
Förlaga: Titel: Oväder (Pjäs) av August Strindberg
Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Originallängd i minuter: 91
TV-visning: 1960-01-22, TV Sverige, 91 minuter
Oväder handlar om en äldre herre, som försöker finna ålderdomens ro i ett fashionabelt bostadshus. Han fördriver tiden med att småprata med Konditorn som har sin affär i huset och genom att spela schack med sin bror. Lugnet störs av att en sångare flyttat in i våningen ovanför med sin hustru och ett litet barn. Plötsligt så rymmer sångaren med Konditorns dotter och tar barnet med sig. Det visar sig att den övergivna frun är Herrns förra fru, som nu förtvivlad ber Herrn om hjälp. Så småningom kommer dottern och barnet tillbaka med sångaren har försvunnit för gott. Händelserna ackompanjeras av ett åskväder. När pjäsen slutar är urladdningarna över, luften rensad och höstens första lykta kan tändas.
Medarbetare
- Ingmar Bergman, Regi
- August Strindberg, Författare
- Henrik Dyfverman, Producent
- Måns Reuterswärd, Foto
- Sven-Eric Larson, Foto
- Lars Swahn, Foto
- Egon Blank, Foto
- Ally Seifert, Scripta
- Sune Wall, Kläder
- Maj-Lis Heinrich, Kläder
- Börje Lundh, Smink
- Gittan Gustafsson, Dekor
- Erland Edwardsson, Ljudtekniker
- Yngve Mansvik, Elektriker
- Gertrude Björklund, Regiassistent
- Uno Henning , herrn, pensionerad ämbetsman
- Ingvar Kjellson, herrns bror, konsul
- John Elfström, konditor Starck
- Birgitta Grönwald, Agnes, Starcks dotter
- Mona Malm, Louise, herrns släkting
- Gunnel Broström, Gerda, herrns frånskilda fru
- Curt Masreliez, Fischer, Gerdas nye man, stum person
- Axel Düberg, iskarlen
- Axel Högel, brevbäraren
- Erik "Bullen" Berglund, lykttändaren
- Heinz Hopf, källardräng
- Yngve Hallberg, Övrig medarbetare