Långfilm, 1950

Till glädje

Medelmåttig violinist i symfoniorkester drömmer om framgångsrik solokarriär medan det gnisslar betänkligt i hans äktenskap.

"Det är snudd på Edvard Persson-filosofi att schematisera tillvaron så att man lyssnar efter spädbarnsskrik så snart någon dör och allra minst Beethoven torde ha nöjt sig med dessa premisser som inspirationskälla."
Harry Schein i Bonniers Litterära Magasin

Om filmen

Ingmar Bergman hade tillsammans med Birger Malmsten åkt ner till franska rivieran på semester, där han efter hand drog upp riktlinjerna för Till glädje.

Ur Bergman om Bergman: 

Sen träffade jag några goda vänner där nere – målare och så där – man var egentligen aldrig nykter och så satt jag och längtade hem och började romantisera mitt äktenskap – det dåvarande - det som jag dessförinnan med verklig förtjusning hade skurit i bitar i samband med Törst. Jag blev litet sentimental och så började jag tänka på tiden i Hälsingborg, hur kul det var och på symfoniorkestern och att jag inte var så genialisk som jag hade föreställt mig. De första riktiga motgångarna hade börjat infinna sig.

Men man tänkte, att även om man var en medelmåtta måste man ju fungera och så tillverkade jag någon sorts tröst för det då. Att det är kulturens fotfolk som är det viktiga och inte det här märkvärdiga kavalleriet. Det blev en ganska harmonisk film - det var bara det att jag inte kunde få slut på den. Då fann jag på det här operaslutet med exploderande fotogenkök.

Inspirationskällor

Det musikaliska ledmotivet i filmen och upphovet till dess titel var körsatsen ur Ludwig van Beethovens nionde symfoni, en tonsättning av Friedrich von Schillers dik 'Lied an die Freude' (Sång till glädjen).

Ur Bergman om Bergman: 

I Helsingborg fanns en svårt underdimensio­nerad symfoniorkester, som frejdigt spelade sig igenom den stora symfonilitteraturen. Så ofta jag hade tid och möj­lighet bevistade jag orkesterns repetitioner. Som säsong­final skulle man fram­fö­ra Beethovens nionde. Jag fick låna partitur av di­ri­genten Sten Frykberg och kunde leva med i den lil­la orkesterns och den obetalda men lidelse­fulla amatörkörens dödsföraktande arbete. Det var en mäktig och rörande ansträngning. Ett prakt­fullt uppslag till en film. Det föll sig snubb­lande natur­ligt att göra teater­mänskorna i min själv­bio­gra­fiska film till musi­ker och ge den nam­net Till glädje efter Beethovens sym­foni. [...] Att fil­mens unge violinist spelar Mendels­sohns vio­lin­kon­sert med ungefär samma briljans som jag gjor­de Kris ingår i historien.

Inspelning

Filmen inspelades sommaren 1949 med start i mitten av juli. De sista tagningarna ägde rum de första dagarna i september. Exteriörer togs i Helsingborg och trakten av Arild. Några år tidigare hade Bergman varit chef för Helsingborgs stadsteater, och han var således väl förtrogen med stadsmiljön.

Orkesterpartierna inspelades i Musikaliska akademiens stora sal under medverkan av tekniker från AGAs ljudfilmslaboratorium och Radiotjänst. På premiärbiografen Spegeln i Stockholm ordnade man en handreglerad 'bred ljudfront" med hjälp av två extra cellhögtalare, en på vardera sidan av scenen. Det breda ljudet sattes in under de stora orkesterpartierna.

Två pionjärer från den svenska stumfilmens guldålder medverkade i Till glädje: skådespelaren John Ekman och regissören och skådespelaren Victor Sjöström. För Ekman blev filmen hans sista medan Bergman i Smultronstället gav Sjöström ytterligare en framträdande roll som den åldrade professorn Isak Borg.

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima i Bergman om Berg­man (Norstedts, Stockholm 1970).
  • Svensk filmdatabas.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi, manus och väntande man på BB
  • Gunnar Fischer, Foto
  • Oscar Rosander, Klippning
  • Ingegerd Ericsson, Scripta
  • Nils Svenwall, Arkitekt
  • -, Musik
  • Sven Hansen, Ljudtekniker
  • Allan Ekelund, Produktionsledare
  • Tor Borong, Inspicient
  • Bengt Järnmark, B-foto
  • Aaby Wedin, B-ljud
  • Louis Huch, Stillbildsfoto
  • Maj-Britt Nilsson, Marta Olsson, violinist
  • Stig Olin, Stig Eriksson, violinist, hennes man
  • Victor Sjöström, Söderby, orkesterledare i Helsingborgs orkesterförening
  • Birger Malmsten, Marcel, cellist
  • John Ekman, Mikael Bro, äldre skådespelare
  • Margit Carlqvist, Nelly Bro, hans unga hustru
  • Erland Josephson, Bertil, skådespelare
  • Dagny Lind, mormor
  • Sif Ruud, Stina
  • Svea Holm, nybliven mor på BB
  • Rune Stylander, Persson, orkestermedlem
  • Carin Swensson, nybliven mor på BB
  • Gunnar Rystedt, orkestermedlem
  • Agda Helin, sjuksyster på BB
  • Marrit Ohlsson, gäst på Martas födelsedagsfest
  • Marianne Schüler, gäst på Martas födelsedagsfest
  • Astrid Bodin, gäst på Martas födelsedagsfest
  • Svea Holst, sjuksyster på BB
  • Georg Skarstedt, Anker, flöjtist
  • Staffan Axelsson, Lasse som treåring
  • Björn Montin, Lasse, Martas och Stigs pojke
  • Eva Fritz-Nilsson, Lisa som treåring
  • Berit Holmström, Lisa, Martas och Stigs flicka
  • Maud Hyttenberg, expedit i leksaksaffären
  • Ernst Brunman, Konserthusvaktmästare
  • Eskil Eckert-Lundin, Orkesterledare