Eva Dahlbeck

Skådespelare 1920-2008

Skådespelare och författare vars säkra framtoning och rappa replikföring fick Ingmar Bergman att ge henne epitetet "Pansarskeppet kvinnligheten."

Eva Dahlbeck

Skådespelare 1920-2008

Skådespelare och författare vars säkra framtoning och rappa replikföring fick Ingmar Bergman att ge henne epitetet "Pansarskeppet kvinnligheten."

"En bättre lektion hade jag inte kunnat få. Där grundades förtroendet, tryggheten, avspändheten och professionalismen oss emellan. En stadig grundval för komedierna, inte minst Sommarnattens leende."

Bergman om hur Dahlbeck lärde honom gestalta komedi under inspelningen av En Lektion i kärlek.

Om Dahlbeck

Född den 8 mars 1920 i Saltsjö-Duvnäs, Stockholm. Som barn drömde Eva Dahlbeck om att bli dansös men efter kommunala flickskolan tog andra intressen över. Hon blev elev vid Gösta Terserus teaterskola och efter ett första misslyckat försök kom hon 1941 in vid Dramatens elevskola. Dahlbeck var sedan engagerad vid Dramaten 1944–1964. Hon var även lärare i scenframställning vid elevskolan 1957–1964.

Eva Dahlbeck filmdebuterade redan som student på elevskolan 1941 i Det sägs på stan och medverkade året efter i Gustaf Molanders klassiker Rid i natt. Till en början blev hon genom sitt blonda och ståtliga utseende gärna placerad i utpräglade moders- och bondkvinneroller, däribland den i Alf Sjöbergs Bara en mor, som hon ansåg vara sin främsta filmroll och en av de få som hon efteråt ville ge godkänt. Dahlbeck fick vid denna tid även tolka en del rena femme fatale-gestalter, till exempel i Två kvinnor
Efter genombrottet i
Brita i Grosshandlarhuset 1946, mot bland andra Bengt Ekerot, gjorde hon sammanlagt ett drygt femtiotal filmroller. På Dramaten uppmärksammades hon vid samma tidpunkt för rollen som den lättfärdiga flickan i Stig Dagermans Den dödsdömde och som den stumma Fröken Y i Strindbergs De starkare.

Hennes storhet som skådespelerska låg mycket i den bitska replikföringen och den intelligenta framtoningen som gjorde att hon dominerade scenrummet på ett ganska självklart sätt. Detta fick hon fritt spelrum för i sina roller för Ingmar Bergman som var full av beundran för henne och gav henne epitetet "Pansarskeppet Kvinnligheten".

Det först samarbetet med Bergman blev den misslyckade uppsättning av Tolvskillingsoperan 1950 i vilken Dahlbeck spelade Krog-Jenny. Det var dock i Bergmans 50-talskomedier som hon verkligen kom till sin rätt. Mest minnesvärt är hennes komedispel mot Gunnar Björnstrand i den klassiska hiss-scenen i Kvinnors väntan och i Sommarnattens leende. Bergman skrev själv i Bilder att Dahlbeck och Björnstrand var de som lärde honom hur man gestaltar komedi:

”Deras samspel i hissepisoden ledde vidare till en fullt utbyggd komedi, En lektion i kärlek. I en närmast farsartad scen ämnar Eva hänga sig. Samtidigt förklarar Gunnar henne sin kärlek. Taket ramlar ner och alltsammans blir faktiskt ganska roligt. Då vi skulle spela in scenen fick jag kalla fötter. Jag sa till Eva och Gunnar att jag tittat på texten och att den var alldeles omöjlig. Det var tråkigt, illa skrivet och vi måste göra det på något annat sätt. Eva och Gunnar protesterade med en mun. De ber mig lämna ateljén eller gå ut på stan och sätt om en växel. Låt oss hålla på med det här en timme. Sen spelar vi upp scenen för dig när vi är färdiga.

Så skedde. Och jag såg plötsligt: Jaså gick det att göra så här! En bättre lektion hade jag inte kunnat få. Där grundades förtroendet, tryggheten, avspändheten och professionalismen oss emellan. En stadig grundval för komedierna, inte minst Sommarnattens leende.”

Minst lika mycket uppmärksamhet fick hon för rollen som skådespelerskan Desirée Armfeldt i sistnämnda film, där hon med syrliga sarkasmer och full kontroll bjuder sina manliga uppvaktare en rejäl holmgång. Men Dahlbeck behärskade inte bara kammarspelets lättsinniga spiritualiteter. I Kvinnodröm spelade hon en desillusionerad och djupt melankolisk modechef, och för sin vardagsnära roll i Nära livet belönades hon med skådespelarpriset i Cannes tillsammans med Bibi Anderson, Barbro Hiort af Ornäs och Ingrid Thulin.

Dahbleck var dock i regel kritisk till filmroller och ansåg att det var jobbigt med alla "jordnära" karaktärer. 1964 slutade hon med teater för att istället ägna sig åt den litterära banan. Hon gjorde därefter ett fåtal roller för film och på tv, bland annat belönades hon 1965 med en Guldbagge för sin roll i Kattorna. Filmkarriären avrundades emellertid definitivt 1970, då med en roll i Tintomara.

Därefter var hon helt och hållet verksam som författare med ett drygt dussintal romaner bakom sig efter debuten 1955 med Dessa mina minsta. Redan under skådespelarkarriären hade hon varit en flitig författare och publicerat sig i olika genrer, bland annat som kuplettförfattare åt Kar de Mumma, en diktsamling utgiven under pseudonymen Lis Edvardson 1963 samt manus till filmen Yngsjömordet 1966.

Eva Dahlbeck avled den 8 februari 2008, 87 år gammal, efter en längre tids sjukdom.

Källor

  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Myggans nöjeslexikon: ett uppslagsverk om underhållning, red. Uno Myggan Ericson, (Höganäs: Bra böcker, 1989-1993).
  • Svensk filmdatabas.