Teater, 1953

Slottet

Bergman hivar ut dekoren och gör en kraftigt bearbetad uppsättning av Kafkas Slottet med Toivo Pawlo i rollen som K.

"Så slog det mig att man behövde ju inte mer, man behövde ingen belysning, men behövde ingenting – ingenting mer än artisten. Det är så enkelt. "

Ingmar Bergman

Om uppsättningen

I en intervju med Henrik Sjögren berättade Bergman själv om uppsättningen: 

Vi hade en mycket stor dekor i början, men den hivade jag bara ut. Den bullrade och krånglade, det var jättestora scenbyten och mycket tramp inne på scenen. En av orsakerna till att jag mer och mer slutat med dekor är egentligen att jag tycker att varje scenarbetare inne på scenen, varje ridådrag, varje upp- eller nedhissning av dekorationer är ett störande moment. Därför att skådespelaren har denna vidunderliga förmåga att direkt suggerera.   Jag tänkte på det väldigt intensivt när jag höll på att repetera Kronbruden. Alla gick omkring i repetitionskläder och det var bara repetitionsljud. Så slog det mig att man behövde ju inte mer, man behövde ingen belysning, men behövde ingenting – ingenting mer än artisten. Det är så enkelt. 

Lennart Olsson uppmärksammade intentionen och framhöll i sin recension i Skånska Socialdemokraten föreställningens enkelhet: "Han strävar efter renhet och låter i nyckelscenerna sceneriet bli ett minimum och replikens eget uttrycksvärde det väsentliga".