Max von Sydow publicerar sig på franskaDen ännu aktuelle filmskådespelaren Max von Sydow, som sällan framträder offentligt, har gett ut en liten skrift om konsten att vara skådespelare, La leçon de comédien. |
 |
Nyligen utkom Max von Sydow med en liten skrift på franska, La leçon de comédien, där han, som titeln säger, ger en kort lektion i skådespeleri. Den 50 sidor omfattande boken är en transkription av ett föredrag som von Sydow gav på den stora amfiteatern på Avignonfestivalen den 9 juli 2005.
Max von Sydow inleder med att ge en bakgrund till sin skådespelarkarriär, från Stanislavski till sin tidiga fascination över att följa skådespelarna på Dramaten under repetition.
"I dunklet, högst upp på tredje balkong, tillbringade jag all min lediga tid, i att studera dem, och därigenom kunde jag följa utvecklingen i deras tolkningar.
Det fanns en skådespelare som jag beundrade mer än de andra. Han hette Lars Hansson. Han hade tolkat alla de stora rollerna på repertoaren. Han hade en närvaro på scenen som var fullständigt extraordinär och som fångade en oavsett vad han gjorde eller sade. Även när han gjorde inget alls. De unga aktörer som redan haft privilegiet att arbeta med honom berättade om hans sätt att förbereda sig inför en roll, hur han läste och sökte allt det som författaren hade bearbetat, vad gäller pjäsens ämne, dess ursprung, etc. Man sade att Herr Hansson på scen hade full kontroll på sig själv, att han inte lämnade något utrymme för stundens ingivelse, och jag tror på det ordagrant. Och jag bestämde mig för att bli precis som han: 'en intellektuell skådespelare'."
Max von Sydow talar vidare om skådespelaryrket som något som inte bara är ett fåtal förunnat. "Vem som helst med normalbegåvning och viss koncentrationsförmåga, kan utan svårigheter lära sig en mycket lång roll utantill. Det är en fråga om teknik. [.] Men den finns en kvalitet som är oumbärlig: tålamodet."
von Sydow skriver vidare att han, till skillnad från många andra skådespelare, inte tror på en total identifikation på scen, men att det inte heller är möjligt att uppnå full självkontroll. "Det gäller att hitta en konkret balans mellan de två, en manöverbar interaktion mellan vilja och instinkt. Jag är inte rollen, jag spelar rollen. Men likafullt är det underbart om publiken glömmer mig och bara ser min roll. Trots allt är det mitt mål, det kan jag inte förneka."
Max von Sydow påtalar även många journalisters enfaldighet i den återkommande frågan om det inte är svårt att "gå ur rollen" efter avslutad föreställning: "om min hustru finner det svårt att leva med en professionell yrkesmördare, en exorcist, djävulen eller Jesus"?
"Här är mitt svar: på scen tolkar jag min karaktär, jag spelar min roll och när ridån faller slutar jag spela. Okej, om ni vill, jag 'går ur' min roll. Jag är helt mig själv. Jan kan fortfarande vara lite upptagen med karaktären, men jag är jag. Det är en vanlig illusion att tro att skådespelare verkligen blir karaktärerna som de tolkar."
Om det omfattande samarbetet med Bergman talar han sig varm:
"Jag hade lyckan att flera gånger arbeta med den svenske mästaren, Ingmar Bergman, lika ofta på teatern som för filmen. Han är inte musiker, men har skaffat sig en solid musikalisk utbildning samtidigt som han besitter en känsla och en djup kärlek till musiken. För mig påminner hans sätt att orkestrera en pjäs eller en film mycket om en dirigents arbete. Han är alltid mycket väl förberedd. Det är med en enorm precision som han arrangerar scenerna. Sällan ger han skådespelarna en analys av karaktärerna eller befallningar som rör deras tolkningar."
I stället, menar von Sydow, arbetar Bergman med "'blocking' (det vill säga instruktioner om rörelsemönster på scen: hur röra sig från punkt A till B, när sätta sig, när röra sig mot sin motspelare, när omfamna varandra, när ge honom en örfil, när gå ut, när dö, etc.), dessa anvisningar är alltid mycket precisa. Det ger omedelbart skådespelaren en psykologisk rytm som ger själva essensen på scen. Han är alltid före sina skådespelare, men öppen för goda förslag. Han kan vara väldigt dominant, väldigt possessiv, väldigt manipulativ. Men alltid oförskämt genial. Han har en otrolig förmåga att stimulera sina skådespelare och sina tekniker, att sprida sin entusiasm för pjäsen eller filmen."
Max von Sydow är gift med en fransyska och bor sedan många år i Frankrike, numera med franskt medborgarskap. Teaterkarriären är över sedan ett tag; av von Sydows 34 roller på Dramaten skedde den sista i Spöksonaten 1994. Nyligen fyllda 80 fortsätter emellertid filmkarriären i stadig takt. Häromåret hyllades han stort för sin roll som sörjande, döende far i Julian Schnabels Fjärilen i glaskupan. Senare i år är han aktuell i Martin Scorseses Shutter Island.
Boken, La leçon de comédien, finns att köpa på Editions Universitaires d'Avignon.
Läs mer om Max von Sydow.
(Redaktionen för Face to Face, 11 sep 2009)