SarabandTV-film, 2003 Marianne återser sin frånskilde make på gamla dar och hamnar mitt i ett nytt uppslitande familjedrama."This is a testament of love and anguish from the man who used to be called the greatest living filmmaker. Well, dammit, he was. And, as Saraband proves, he still is." - Richard Corliss, Time |
 |
Den 25 oktober 2001 kunde pressen meddela sensationen: Ingmar Bergman filmar igen! Enligt Sydsvenska Dagbladet rörde det sig om "en fortsättning på den klassiska tv-serien Scener ur ett äktenskap." Produktionens titel: "Anna". Hemlighetsmakeriet var stort, hävdades det.
Expressen följde upp nyheten dagen efter, bland annat genom att intervjua Ann-Kristin Westerberg, utlandschef på Svensk Filmindustri. För Westerberg hade Bergman berättat att filmen ursprungligen tänkts som "nio dialoger för valfritt medium". Det var ett arbetssätt som Bergman använt sig av under en längre tid: Efter repetitionen, Sista skriket och många andra av de senare verken skulle lika gärna ha kunnat förbli litteratur.
Bergman skulle själv likna metoden vid Bachs cembalosonater (utan jämförelser i övrigt): "De kan spelas av stråkkvartetter, blåsensemble, gitarr, orgel eller piano. Jag har skrivit som jag har varit van att skriva sedan mer än femtio år - det ser ut som teater men kan lika gärna vara film, television eller bara läsning."
Expressen-artikeln passade också på att dementera tidigare framkomna uppgifter om att det skulle röra sig om en "fortsättning" på Scener ur ett äktenskap: även om Erland Josephson och Liv Ullmann har kvar sina rollnamn Johan och Marianne, så rör det sig inte om vad som hände trettio år senare, lät Bergman meddela via det tillfälliga språkröret Westerberg.
Läs mer om filmens inspirationskällor
Mats Bråstedt, "Se Bergmans nya på bio", Expressen, 26 oktober 2001
Gunnar Rehlin, "Nya scener ur ett äktenskap", TT/Sydsvenska Dagbladet, 25 oktober 2001
Betty Skawonius, "Scener ur ett lekfullt samtal", Dagens Nyheter, 2 oktober 2002