Film < Såsom i en spegel
AB Svensk Filmindustri

Såsom i en spegel

Långfilm, 1961

I gudstrilogins första del använder författare av triviallitteratur dotterns psykos som romanstoff.

"Du är tom och skicklig. Nu försöker du fylla din tomhet med Karins utslocknad. Det enda jag inte förstår är hur du tänker blanda in gud i det sammanhanget. Han måste bli outgrundligare än nånsin."
- Martin (Max von Sydow) till David (Gunnar Björnstrand)

 

Ur Ingmar Bergmans arkiv

Det första utkastet till det som skulle bli Såsom i en spegel återfinns som en anteckning på sista sidan till manuset i Bergmans föregående film Jungfrukällan. Texten inleds med orden: "TAPETEN. Hon som är liten och får berättelse om rummet med den hemlighetsfulla tapeten. Så upplever hon det en dag."

 

Den åsyftade Karin spelas av Harriet Andersson. Om rollen som titelpersonen i Sommaren med Monika var Anderssons verkliga genombrott, innebar förevarande komplexa gestalt karriärens andra stora genomslag. Gunnar Björnstrand spelar hennes far tillika författare som använder dottern psykos som romanstoff. Av kammarspelets totalt fyra skådespelare var Lars Passgård definitivt den mest oprövade. Blott arton år gammal hade han att förhålla sig till en död moder; en frånvarande, suicidal fader och en sinnessjuk storasyster som dessutom
förgriper sig på honom.

 

Gunnar Björnstrand och Lars Passgård

Såsom i en spegel betecknas vanligen som den första delen i Gudstrilogin, där Nattvardsgästerna och Tystnaden utgör övriga två. Filmen var Bergmans andra fullödiga samarbete med Sven Nykvist och den första filmen inspelad på Fårö. Det var just Nykvist som rekommenderade Bergman ön.

Vid en visning av filmen på Filmhuset i Stockholm 2007 kommenterade Harriet Andersson inspelningen av filmen: "På den tiden fick exteriörerna ta sin tid, vilket också märks. Det förekommer några vansinnigt långa åkningar, vilket krävde ett omfattande rälsbygge. Nuförtiden springer de med de här små kamerorna; tacka fan för att de inte behöver någon räls då?"

Såsom i en spegel var Sveriges bidrag till Biennalen i Venedig 1962. Samma år belönades filmen med en Oscar i kategorin bästa utländska film.

Läs mer om filmens inspirationskällor