I centrum för Larmar och gör sig till står den återkommande Bergmankaraktären, morbror Carl Åkerblom, ingenjör och Schubertfanatiker. Börje Ahlstedt gör sin paradroll för fjärde gången i ordningen, efter Fanny och Alexander, Den goda viljan och Söndagsbarn.

Året är 1925 och Åkerblom har intagits på en mentalklinik i Uppsala efter att med ett stolsben ha försökt slå ihjäl sin unga fästmö Paulin Thibault (Marie Richardson). På kliniken träffar han en pensionerad professor, den egensinnige Osvald Vogler (Erland Josephson) som ivrigt redogör för sina tämligen oanständiga visioner. Hans dövstumma hustru (Gunnel Fred) är förmögen, och under hennes finansiering lanseras så småningom ingenjörens senaste uppfinning: den levande talfilmen.

Förutom Ahlstedts morbror Carl ser vi återigen Pernilla August som Bergmans mor och Anita Björk som hans mormor.

Larmar och gör sig till visades i Cannesfestivalens sidosektion "Un certain regard" 1998, trots att det är en tv-film.