Ingmar Bergmans första färgfilm är en uppsluppen komedi skriven tillsammans med skådespelaren Erland Josephson. I centrum står kritikern Cornelius, spelad av Jarl Kulle (i en av sina många Don Juan-karaktärer), som skriver en biografi om den berömda cellovirtuosen Felix. När den store konstnären avlider sörjs han av en hel flock vackra änkor, samtidigt som den förföriske Cornelius mål och mening förändras.

"För att inte tala om alla dessa kvinnor gjordes för att SF skulle tjäna pengar. Att den sedan blev en stor tillgjordhet från början till slut är en annan historia. Jag påpekar i Laterna Magica: 'Ibland krävs det betydligt större kurage att slå till bromsarna än att skjuta av raketen. Jag saknade det modet och insåg, för sent, vilken sorts film jag borde ha gjort.'"
- Ingmar Bergman i Bilder

Foto: Anders Roth
© Stiftelsen Ingmar Bergman

Ingmar Bergman hade tills nu hållit på med vad han kallade sin "färgfilmsskola", vilken bland annat genererade filmen Lustgården (1961). Skilda färgtekniska experiment hade gjorts, som sedan låg till grund för den färgskala som togs till bruk i För att inte tala om alla dessa kvinnor. Det är troligt att Bergmans besvikelse över slutresultatet förenad med den ljumma svenska kritiken fick honom att dröja några år innan han återkom till färgnegativet. Så sent som 1976 hade han planer på att spela in Ormens ägg i svartvitt.

Källor 

Laterna MagicaSvensk filmografi