Född Lena Maria Jonna Olin i Stockholm som dotter till skådespelaren och regissören
Stig Olin och skådespelerskan Britta Olin (tidigare Holmberg). Hon deltog i Fröken Sverigetävlingen 1974 och blev två i finalen men vann samma år tävlingen Miss Skandinavien. Efter gymnasiet jobbade hon som vårdbiträde och lärarvikarie innan hon på Ingmar Bergmans inrådan sökte till
Scenskolan som hon, efter två misslyckade försök, kom in på 1976.
Efter examen 1979 blev hon som enda i sin årskull fast engagerad vid
Dramaten. Då hade hon redan haft sin första stora filmroll i Hasse å Tages Picassos äventyr (1978) och 1980 fick hon ännu en stor roll i Kärleken.
Vid Dramaten blev hon snart en av Ingmar Bergmans favoriter och hon fick tunga roller i hans uppsättningar av
Kung Lear (1983) och
Ett drömspel (1986) och skulle dessutom ha haft titelrollen i
Fröken Julie men var då gravid. När uppsättningen gästspelade med stor framgång i New York 1991 spelade hon dock rollen mot
Peter Stormare som Jean.
Efter att ha haft en liten roll i
Fanny och Alexander (1982) skrev Bergman en av huvudrollerna i tv-filmen
Efter repetitionen (1984) för henne.
Detta har på sitt sätt bidragit att ge en internationell karriär som fick en framgångsrik början med Varats olidliga lätthet (1988), som gjorde att hon hälsades som "en ny Garbo" och liknande omdömen i amerikanska kritikerkretsar. Rollen i Fiender - en kärlekshistoria (1989) inbringade New Yorks filmkritikers pris 1989 för bästa biroll och följande år dessutom en Oscarsnominering.
Därefter har karriären varit mer upp och ner efter att 90-talet inletts med flopparna Havanna (1990) mot Robert Redford och Mr Jones (1993) mot Richard Gere. När karriären hotade att gå i stå ansågs det att om hon verkat på 1930-40-talen hade hon varit en stor stjärna. Men om hon utstrålar det svenska och svenskheten i betydelsen avskildhet, ensamhet och integritet så är bilden även präglad av den moderna masskulturen och då finns en annan sida som är mindre gudomlig än den image av frihet och ömtålig sorgsenhet som Paulene Kael talat om.
Det är när hon tack vare sin skönt mörka, fysiska utstrålning placeras i roller som svarar mot en mer våldsam och medialt attraktiv exotismstereotyp som fallet var med en av hennes mer fascinerande roller i Romeo Is Bleeding (1993), där hon var en våldsam hämnande ängel av rysk extraktion. För svenskt vidkommande har detta utnyttjats i till det yttre mindre våldsamma och mer internaliserade konfliktsammanhang som hos Lars Norén, som hon utpekat vara en favorit (t.ex. Nattvarden , 1985). Rollen i Romeo is Bleeding ledde förövrigt till Olins största succé på 2000-talet med en biroll i den populära tv-serien Alias.
Hon var tidigare sambo med skådespelaren Örjan Ramberg och de har sonen August (född 1986) tillsammans. 1994 gifte hon sig med regissören Lasse Hallström med vilken hon har dottern Tora (född 1995). Hon har medverkat i flera av sin makes filmer, bland annat Chocolat (2002) för vilken hon nominerades till en BAFTA i Storbritannien.
Citerade källor
www.svenskfilmdatabas.se
Samarbeten med Ingmar Bergman
