Långfilm, 1946

Det regnar på vår kärlek

Nyss utsläppt fängelsekund och vilsen flicka träffas på järnvägsstation och försöker starta nytt liv i kolonistuga.

"Du måste tänka på att Birger Malmsten inte är någon Jean Gabin, och framför allt att du inte är någon Marcel Carné."
Lorens Marmstedt till Bergman

Om filmen

Teaterpjäsen Bra mennesker av Oskar Braaten (1881-1939) hade urpremiär på Nationaltheatret i Oslo den 9 september 1930. 

Om filmens tillkomst skriver Bergman i Bilder:

Några dagar efter premiären på Kris ringer te­lefonen. Det är Lorens som säger 'Kära Ingmar. Det var en ryslig film! Värre kan man knappt se! Nu står väl anbuden på kö'. Lorens Marmstedt var fristående pro­ducent med ett litet, men ytterst välrenommerat produk­tions­bo­lag, Ter­ra­film. Nu hade han fått i uppdrag av Karl Kil­bom på Sveriges Folkbiografer att pro­du­cera två filmer. Det första projektet var ett norskt skå­de­spel som hette Bra mennesker av Os­car Braa­then. Herbert Grevenius hade skrivit ett ma­nu­skript som Lorens ville att jag skulle läsa. Herbert Grevenius var 40-talets främ­sta sven­ska tea­ter­kritiker och vi var goda vänner. Det var i prak­tiken han som gjorde mig till chef på Helsing­borgs Stadsteater. Det var också han som ge­nom sina för­bindel­ser med Torsten Hamma­rén 1946 öpp­nade vägen till Göteborgs Stadsteater.

Jag läste Herberts manuskript och tyckte att det var ganska ledsamt. Lorens Marmstedt höll med, och frågade hur lång tid jag skulle behöva för att skriva om det. Jag lovade att göra det över veckoslutet om jag fick tillgång till en sek­re­te­rare. Under ett och ett halvt dygn satt jag med en liten ettrig skönhet och dikterade ett nytt manus. Det blev kanske inte bättre men den gråmelerade vardagliga tonen bröts sönder, vilket kanske var en fördel. 

 

Det regnar på vår kärlek, bakombild, Bergman, Barbro Kollberg, Birger Malmsten, m.fl

Bergman och filmens båda stjärnor Barbro Kollberg och Birger Malmsten under inspelningen.

© Nordisk Tonefilm/Folkets Hus och Parker


Inspelning

Enligt Bergman själv i Bilder kom inspelningen att få en avgörande roll för hela hans framtida yrkesliv:

Lorens var en hårdför lärare. Han var hän­syns­löst kritisk och tvingade mig att ta om scener som han tyckte var dåliga. Han kunde säga: 'Jag har talat med Hasse Ekman som sett materialet och jag har talat med Kil­bom. Jag måste hålla öppet! Det kan ju rent av hända att du inte får göra färdigt. Du måste tänka på att Birger Malmsten inte är någon Jean Gabin, och framför allt att du inte är någon Marcel Carné.' Jag försökte lamt för­svara mig genom att peka på några scener som jag tyckte var ganska bra. Då tittade Lorens på mig med sina kalla ljusblå ögon och sa: 'Jag kan inte förstå denna puttrande självbelåten­het!'

Jag var rasande, förtvivlad och förödmjukad, men måste ändå ge honom rätt. Han tog obehaget att varje dag se igenom materialet. Visserligen skäll­de han ut mig inför personalen men det fick jag ta, eftersom han lidelsefullt deltog i filmens till­blivelse. Jag kan inte minnas att han någon en­da gång under Det regnar på vår kärlek berömde mig för något jag gjort. Däremot gav han mig en lärdom. Han sa: 'När du och dina kamra­ter ser dags­tagningarna befinner ni er i emotio­nellt kaos. Ni vill till varje pris att allt ska vara bra. Av den anled­ningen har ni ett naturligt be­hov att bortförklara missar och haussa det ni ser. Ni stöttar varandra. Detta är rim­ligt men farligt. Gör ett psykiskt trick. Var inte entu­siastisk. Var inte heller kritisk. Ställ dig på noll. Enga­gera inga känslor i det du ser. Då ser du allt.'

Detta råd har varit avgörande i hela mitt yr­kesliv.

Källor

  • Ingmar Bergman Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Svensk filmdatabas.
  • Svensk filmdatabas.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi och manus
  • Herbert Grevenius, Manus
  • Göran Strindberg, Foto
  • Hilding Bladh, Foto
  • Alva Lundin, Förtexter
  • Tage Holmberg, Klippning
  • Gun Holmgren, Scripta
  • P.A. Lundgren, Arkitekt
  • Erland von Koch, Musik
  • Lars Nordberg, Ljudtekniker
  • Per Lönndahl, B-ljud
  • Barbro Kollberg, Maggi
  • Birger Malmsten, David Lindell
  • Gösta Cederlund, herrn med paraplyet
  • Ludde Gentzel, Per Håkansson, kolonistugeägare
  • Douglas Håge, Anderson, ägare till handelsträdgård
  • Hjördis Petterson, Elise Anderson, hans fru
  • Benkt-Åke Benktsson, åklagaren
  • Sture Ericson, Kängsnöret, nasare
  • Ulf Johanson, Stålvispen, nasare
  • Julia Cæsar, fru Hanna Ledin, tidningsutbärare
  • Gunnar Björnstrand, herr Purman, tjänsteman
  • Erik Rosén, domaren
  • Magnus Kesster, Folke Törnberg, cykelreparatör
  • Åke Fridell, pastor Berg
  • Torsten Hillberg, kyrkoherden
  • Sif Ruud, Gerti, Folke Törnbergs fru
  • Edvard Danielsson, portiern på Frälsningsarméns hotell
  • Bertil Anderberg, första poliskonstapeln
  • Gösta Prüzelius, andra poliskonstapeln
  • Einar Hylander, den ångestfyllde kafégästen
  • Gösta Qvist, kafégäst
  • Karl Jonsson, kafégäst
  • Nils Alm, kafégäst
  • Carl-Harald, hallvakt på stationen
  • Erland Josephson, tjänsteman på pastorsexpeditionen
  • Nils Hultgren, biljettexpeditören på stationen
  • Albert Johansson, domarens bisittare
  • John W. Björling, kafégäst
  • Karin Windahl, åhörare i rättssalen
  • Brita Billsten, åhörare i rättssalen
  • Margot Lindén, åhörare i rättssalen