Teater, 1970

Drömspelet

Missnöjd med sin tv-version från 1963 gör Bergman sin andra av fyra uppsättningar av Ett drömspel.

Om uppsättningen

Strykningarna i texten var delvis ett försök att fjärma sig från Olof Molanders legendariska uppsättning från 1935. Borta var de symboliska och metafysiska övertoningarna hos dramat. Trots att det bars masker, bar ingen den, för tiden, smått obligatoriska Strindbergsmasken.

Lennart Mörks kärva och flexibla scenografi var knappast någon scenografi i konventionell bemärkelse, spelytan var öppen och de bara brandväggarna och uppradade projektorerna var fullt exponerade. Göteborgs-Postens recensent Åke Perlström skrev: "det enda vi ser – och hör – är skådespelarna, som skapar illusionen att alla dessa platser finns där på scen. Det är en briljant genomförd aktivering av publiken vi upplever."

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Lise-Lone och Frederick J. Marker, Ingmar Bergman: A Life in the Theatre, (Cambridge University Press, 1992).
  • Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002, (Stockholm: Carlsson Bokförlag, 2002).
  • Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).
  • Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).

Medarbetare