Teater, 1981

Nora/Julie/Szenen einer Ehe

Bergmansk kompilation av skandinavisk dramatik tröttade ut den tyska kritikerkåren.

"En fascinerande mängd paralleller."
Fritz Rumler i Der Spiegel

Om uppsättningarna

Med detta ambitiösa projekt ville Bergman ge den tyska publiken prov på den skandinaviska dramatikertraditionen och sina egna rötter i denna. Bergman planerade att göra tre uppsättningar vilka skulle spelas simultant på tre olika scener. Han valde August Strindbergs Fröken Julie, Henrik Ibsens Ett dockhem (eller Nora som den kallas i Tyskland) samt sin egen Scener ur ett äktenskap. Ursprungligen var tanken att pjäserna skulle spelas simultant på Residenztheaters tre scener. Av praktiska skäl gick inte detta att förverkliga och istället spelades först en kraftigt bearbetad Nora följd av Fröken Julie. Scener ur ett äktenskap spelades samtidigt tvärsöver gatan på Theater am Marstall.

Bergman skulle ett par år senare sätta upp Ibsens Ett dockhem på Dramaten. Uppsättningen i München gav en försmak av den senare uppsättningens betoning av Noras erotiska och sensuella sida.

Den svenska nationalutgåvan av August Strindbergs verk hade just getts ut. Bergman upptäckte i denna utgåva av Fröken Julie att det fanns ett replikskifte mellan Jean och Kristin som Strindberg strukit från manus, men som nu återinsatts. Där framgick det att Jean blivit vittne till hur Julie förnedrat sin fästman på stallbacken genom att "leka" hästdressyr. Två gånger ger Julie honom ett rapp, men det tredje gången tar han spöet från henne och ger henne ett rapp över ena kinden. 
För att dölja den röda strimman pudrar Julie kinden och Kristin kommenterar att detta får henne att se vitsminkad ut.

Upptäckten inspirerade Bergman att söka nya dimensioner i pjäsen. I hans tolkning hade Julie episoden på stallbacken i färskt minne och den präglade hennes sinnesstämning och hennes agerande under hela kvällen. I det grymma spelat med Jean tillfogades hon ännu ett sår och det tredje såret, det genom hennes strupe, blir bara en konsekvens av de två tidigare.

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Bernt Olsson och Ingemar Algulin, Litteraturens historia i Sverige, (Stockholm: Norstedts Förlag, 1987).

  • Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002, (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 2002).
  • Per Arne Tjäder, Fruktan, medkänsla och kritisk distans: Den västerländska dramateorins historia, (Studentlitteratur, 2000).

Medarbetare