Teater, 1945

Pelikanen

Bergmans andra uppsättning av Strindbergs pjäs sker som ett gästspel på Malmö stadsteater.

"Jag förstod inte alls vad den handlade om men älskade den på grund av dess aggressivitet"
Ingmar Bergman om pjäsen

Om uppsättningen

Redan våren 1945 spelade Helsingborgs stadsteater Strindbergs Pelikanen, då i regi av Sture Ericson, en ofta återkommande skådespelare i Bergmans tidiga uppsättningar. Den unge teaterchefen sparade dock sin egen uppsättning (egentligen hans andra efter en studentteateruppsättning 1940) till ett halvår senare och ett gästspel på Malmö stadsteater. 

I programmet skrev Bergman artikeln En sorts tillägnan, en hyllning till Olof Molander och dennes Strindberg-uppsättningar. 



Om pjäsen och sin egen uppsättning berättade han senare i en intervju med Henrik Sjögren: "Jag förstod inte alls vad den handlade om men älskade den på grund av dess aggressivitet".

Kritiken var i stort välvillig, framförallt hyllades Bergmans accentuering av pjäsens demaskeringstema, men de flesta tyckte att den stora eldsvådan i slutet var lite för klen ("en mild bengalisk eld", tyckte någon).



Helge Åkerhielm i Morgon-Tidningen refererade till Bergmans tidigare uppsättning av samma pjäs:

Ingmar Bergman har tillägnat Strindbergs måhända kusligaste och pinsammaste kammarspel mångårig uppmärksamhet. Han gav sig första gången i kast med det på Stockholms studentteater med krafter som tog sig meterhögt vatten över huvudet. Nu fick hans intentioner gensvar i ensemblen, och nu blev det verkligen en mogen, genomtänkt och lödig föreställning.

Otypiskt nog var Herbert Grevenius en av de som var minst imponerad av uppsättningen men skrev ändå om Bergman: "Man har stora krav på honom. Men han kommer att göra det nästa gång."

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002, (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 2002).

Bilder / videor

Medarbetare