Television, 1969

Riten

Domare förhör skådespelare anmälda för obscent varieténummer.

"Fan, jag samlar ihop fyra utav mina goda vänner och så repeterar vi fyra veckor och så tar vi filmen."
Ur Bergman om Bergman

Om filmen

Ingmar Bergman i Bilder:

I det antika Grekland var teatern oupplösligt för­bunden med de religiösa riterna. Åskådarna samlades långt före soluppgången. I gryningen steg de maskerade prästerna fram. När solen gick upp över bergen belyste den scenens centrum. Där hade man rest ett litet altare. Offerdjurets blod samlades i ett stort fat. En av prästerna dolde sig bakom de andra. Han bar en gyllene gudamask. Då solen stigit ytterligare, exakt i det rätta ögonblicket, har två präster höjt fatet så att åskådarna kunde se hur gudamasken speglas i blodet. En orkester av trummor och panflöjter har spelat och prästerna har sjungit. Efter några minuter sänkte officianten fatet och drack av blodet.

Om den facila tillkomsten berättade regissören i Bergman om Bergman följande: 

"Det är alltid en fruktansvärd pretention omkring filmerna. Det är tunga apparater och de tar fyrtiofem dar, de tar femtio dar och de tar sextiofem dar att spela in. För Fellini tar det tjugoåtta veckor och det är ett jäkla rabalder och oherrans mycket pengar och då tänkte jag: Fan, jag samlar ihop fyra utav mina goda vänner och så repeterar vi fyra veckor och så tar vi filmen. Jag räknade ut att jag skulle kunna ta den på nio dar." 

 

Riten, bakombild, Bergman, Sven Nykvist, Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin, Anders Ek

Fem goda vänner: Bergman, Sven Nykvist, Gunnar Björnstrand, Ingrid Thulin och Anders Ek.

© AB Svensk Filmindustri

 

Inspirationskällor

Ingmar Bergman i Bilder:

Då jag slutade som chef på Dramaten bar jag på en tung vrede: vi hade ryckt upp teatern som varit ett sovande törnrosaslott och ställt kyrkan mitt i byn. Vi hade orga­niserat om huset från golv till tak och börjat spela aktuell dramatik. Vi spelade barnteater på stora scenen och skol­teater på China. Vi turnerade. Vi höll en hög produktions­takt, över tjugo pjäser per spelår. Vi utnyttjade teaterns resurser maximalt. För detta erhöll vi/jag ovett. Vreden fick jag inte kanalisera. Den bröt ut i Riten.

Mer eller mindre omedvetet har jag spaltat upp mig själv på tre personer. Sebastian Fischer (Anders Ek) är oansvarig, liderlig, oberäknelig, infantil, känslodrabbad, alltid på gränsen till sammanbrott men sannolikt kreativ och djupt anarkistisk, njutningslysten, lat, älskvärd, mjuk och brutal. Hans Winkelmann (Gunnar Björnstrand) är ordningsam, hårt disciplinerad, känner ansvar, är socialt förnuftig, godlynt och tålmodig.

Kvinnan Thea (Ingrid Thulin) är, tror jag, ett halv­medvetet försök att gestalta min intuition. Hon är ansikts­lös, vet inte sin ålder, är eftergiven och har behov av att behaga. Hon får plötsliga ingivelser, talar med gud, änglarna och demonerna, tror själv att hon är ett helgon, försöker framställa stigmatisation, är outhärdligt ömtålig och kan ibland inte ens bära kläder. Hon är varken kon­struktiv eller destruktiv. Hon är en parabol för hemlighets­fulla signaler från utomvärldsliga sändarstationer.

Dessa tre är oupplösligen förenade, kan inte komma ifrån varandra och kan inte fungera två och två. Det är bara i spänningen mellan triangelns tre punkter som någonting kan bli gjort. Det var ett ambitiöst försök att spalta upp mig själv och gestalta hur jag egentligen fungerar. Vilka krafter som håller igång maskinen.

Thea har systrar: Karin i Såsom i en spegel går genom tapeter och talar med en spindelgud. Agnes i Viskningar och rop fastnar på vägen mellan liv och död. Aman/Manda i Ansiktet med sin oavlåt­ligt skiftande sexuella identitet. Eller kusiner som Ismael i Fanny och Alexander, han som måste hållas in­stängd i ett låst rum.

Ur treenighetssynpunkten var Dramatenåren ingen bra tid. Varken Sebastian eller Thea fick något svängrum att tala om. Det var den ordentlige Hans Winkelmann som förde ordet. De två andra tystnade, tynade och drog sig tillbaka.

 

Riten, Anders Ek, Ingrid Thulin

Två delar av Bergmans treenighet. Sebastian (Anders Ek) den labil alkoholisten och den bräckliga Thea (Ingrid Thulin).

© AB Svensk Filmindustri

 

 

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima, Bergman om Berg­man (Norstedts, Stockholm 1970).
  • Svensk filmdatabas.
  • Svensk filmdatabas.

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi, manus och en präst
  • Lars-Owe Carlberg, Producent
  • Sven Nykvist, Foto
  • Ingrid Thulin, Thea
  • Anders Ek, Sebastian
  • Gunnar Björnstrand, Hans
  • Erik Hell, domaren