Teater, 1958

Sagan

I slutet av Malmö-perioden regisserar Bergman för andra gången Hjalmar Bergmans drama.

"Riktigt bra blev det likafullt inte. Det hjälper inte ens att den ene Bergman (Ingmar) gör vad han någonsin kan för att förlösa - och samtidigt balansera - den andres (Hjalmars) verk."
Henrik Sjögren

Mottagande

Uppsättningen blev Bergmans sista på Intiman. Flera kritiker påpekade att pjäsen hade en del inbyggda problem, vilket bland annat visade sig i de tvära kasten mellan det lyriska och det strävt realistiska. Pjäsens linje kunde te sig dunkel och svår att följa, men Bergman lyckades ändå ge texten klarhet och pregnans. Ivar Harrie i Expressen gick så långt som att skriva att Bergmans uppsättning var fulländad och att han överträffat sig själv. Hans Ruin i Snällposten var dock inte helt lika övertygad och menade att regissören inte lyckas överbrygga textens skarvar mellan det romantiska och det realistiska.

Per Erik Wahlund hävdade att Bergman mognat som regissör och utvecklat en förmåga att lyhört tolka istället för att "omtolka". Han fortsatte: "'Sagan' är en av de mjukaste och följsammaste iscensättningar han signerat: den yngre Bergman har ödmjukt underordnat sig den äldre, i trygg förlitan på hans slagrutesäkra dramatiska instinkt".

Liksom flertalet kritiker framhävde Ebbe Linde skådespelarprestationerna, särskilt Naima Wifstrands, men underströk att det hela var resultatet av ett gott kollektivt arbete. "Det var ett lagarbete som befäste Malmös ställning som vår för närvarande mest levande skådebana." Även Bibi Andersson fick mycket beröm.

Henrik Sjögren i Kvällsposten betecknade dramat som "en kärlekens ringdans, där alla är narrar, men mest de som litar till klokheten". Han lyfte fram Ingrid Thulins tolkning av Rose som bärande i uppsättningen: "Den centrala scenen blir den där Rose upptäcker att det inte är kärleken som är dårskapen, utan klokheten, där livets torrt kalkylerande respektabilitet som snärjer i henne i form av den ehrenstålska familjens enighet att för vinnings skull förneka hennes kärlek till Gerhard."

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Margareta Wirmark (red.), Ingmar Bergman: Film och teater i växelverkan, (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 1996).
  • Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).

Medarbetare