Teater, 2000

Spöksonaten

Bergmans fjärde Spöksonaten blir hans sista Strindberguppsättning och resultatet är "mer ett bokslut än en demaskering."

"Det känns som om Bergman till slut gjort Strindberg rättvisa och själv nått fram."
Henrik Sjögren i Lek och raseri

Om uppsättningen

I Svenska Dagbladet jämförde Lars Ring Jan Malmsjös skalliga Hummel med "en uppsvälld Nosferatu – en vampyr som lever av andras tid och liv. Visst kan man spåra en självkritisk regivinkel. Hummel är ju mästerregissören som vill få ett helt hus att dansa efter hans pipa – men det metafysiska, mefistofeliska draget är mer tydligt." 

Föreställningen gästspelade i Norge, Danmark och USA.

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Henrik Sjögren, Lek och raseri, (Stockholm: Carlsson Bokförlag, 2002).
  • Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).
  • Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002, (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 2002).

Medarbetare