Aforistiskt av Ingmar Bergman

Om texten

Eller ja, vi bjuder på hela:

Ibland händer det att en filmmakare har behov av att i ord formulera sitt outrotliga dilemma, själva den spänning som för honom framåt, bakåt, uppåt eller nedåt.

Då händer det att han hejdar sig inför

Det Förbjudna,

Det Tillåtna

och Det Nödvändiga.

Sålunda är det förbjudet

att gripas av det förlamande äckel inför hanteringen, som alltid lurar runt hörnet.

att upphinnas och övergjutas av en fladdrig flimrande tystnad, som tillsammans med självuppgivelsen alltid följer bakom ryggen.

att gripas av yrkesglädjens livsfarliga entusiasm inför det betänkliga, det brutalt banala.

att sträcka ut sig i publikens bevågenhet, simma vackert i grumligt men ljummet vatten, med ett ben i botten.

att falla för den relativt legitima yrkesfrestelsen att se sig själv och de sina någorlunda försörjda.

att förskansa sig i utsiktstornet, att dra upp stegen och avge rapporter om tilldragelser bortom horisonten, rapporter som undandrar sig medmänniskors och övriga personers kontroll.

Det är vidare förbjudet

att sörja över de gåvor, féerna glömde lägga i vaggan.

att hoppa kråka över sin begränsning, skälla på månen.

att hoppas på evigheten, odödligheten, plötsliga omvärderingar eller upptäckter.

att säga sanningar (hela, halva eller kvarts), eftersom var och en klabbar med sin sanning efter eget gottfinnande (se Fröding).

att hava lust till sin nästa filmidéer, utan att knycka dem.

Det är tillåtet

att begå vilka skändligheter, vilka konstnärliga våldsdåd, vilka hisnande lögner man behagar, bara de är vattentätt förförande.

att skänka konstarten ett entusiastiskt förakt, parat med respekt för det fåtal personer, som förmått överleva med andens och kroppens relativa renhet i behåll.

Jag tror vidare att det är tillåtet att betrakta sig som en andlighetens varma korvgubbe, som i aftonstunden tillhandahåller en munsbit att stilla den värsta hungern. Hans ambition bör vara att korven är välkokt och att den inte ger matsmältningsrubbningar (alltför mycket senap skämmer ofta anrättningen).

Det är slutligen nödvändigt

att vara så pass flitig, att man inte får tid att tänka på vad som är förbjudet.

att producera sig så envist, att man glömmer bort vad som är tillåtet.

Malmö i februari

Ingmar Bergman