Långfilm, 1969

En passion

Enstöring på ö inleder förhållande med gift kvinna och träffar cynisk arkitekt med fru i Bergmans "första riktiga färgfilm".

"[...] att Bergman inom det psykologiska kammarspelets snäva ramar fortfarande uppvisar det enda mästerskap den svenska filmen äger."
Jurgen Schildt i Aftonbladet

Om filmen

Ingmar Bergmans TV-pjäs Reservatet och En passion utgår från ett gemensamt arbetsmaterial. Våren 1968 skrev Bergman för Svensk Filmindustri ett manuskript med beteckningen L-182 och titeln "ANNANDREAS: Förslag till scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman".

I detta fanns fyra personer vars öden var sammanflätade och vilkas förnamn överensstämde såväl med namnen i pjäsen som med filmens namn. En av kvinnorna hette Anna Fromm. En mängd element i denna ursprungliga version av L-182 återfinns i filmen men i grova drag överensstämde manuskriptet närmast med Reservatet. En senare version av L-182, daterad augusti 1968, bär titeln En passion. Detta manuskript överensstämmer väsentligen med filmen.

En passion, Bibi Andersson

Bibi Andersson om Eva Vergérus: "Och jag tror att hon väljer att till exempel bli lärarinna för hörselskadade, därför att hörselskadade är ju människor som lever i en ännu djupare isolering än vad hon någonsin har gjort. Jag tror jag kommer att uppleva en väldig befrielse och en nåd."

© AB Svensk Filmindustri

 

Minnesvärt och signifikativt för förevarande kammarspel är att de fyra huvudrollsinnehavarna i särskilda tagningar, var och en för sig, får kommentera sina karaktärers förmodade tillstånd i filmen, ett intervjugrepp som Bergman sannolikt lånat från Godards La Chinoise, som hade premiär 1967. Intervjuperson är Bergman själv, vars första fråga adresseras dramats ledande skådespelare von Sydow:

"Max, hur ser du som skådespelare, rent personligt, på den här Andreas Winkelman?"


Inspirationskällor

Ingmar Bergman i Bilder:

De fyra huvudpersonerna i filmen har Johan/Erik Hell som medspelare. Det finns en parallell mellan denne Johan och fiskaren Jonas i Nattvardsgästerna. Båda blir offer för huvudpersonernas inaktivitet och oförmåga till mänsklig inlevelse. Min föreställning är (fortfarande) att det finns en ondska som inte kan förklaras, en virulent, för­färande ondska som mänskan är ensam om bland djuren. En ondska som är irrationell och inte lagbunden. Kosmisk. Orsakslös. Det finns ingenting som mänskor är så rädda för som den obegripliga oförklarade ondskan.

 

En passion, Erland Josephsson

Elis Vergérus: "Jag inbillar mig inte att jag når in till människosjälen med det här fotograferandet, tro för fan inte det! Jag kan bara registrera ett samspel och ett motspel av tusentals stora och små krafter. Sen ser du på bilden och fantiserar, alltihop är nonsens. Lekar, dikter. Du kan inte läsa någon annan människa med något som helst anspråk på visshet. Inte ens brutal fysisk smärta ger alltid utslag."

© AB Svensk Filmindustri

 

Inspelningen

Filmen spelades in på Fårö från september till december 1968. Bergman i Bilder

Inspelningen av En passion tog fyrtiofem dagar och var tung. Manuskriptet hade skrivits i en utandning och var snarare en redogörelse för stämningar än ett filmscenario i traditionell mening. Annars brukar jag lösa förekommande tekniska problem redan på skrivstadiet. Men här hade jag valt att skjuta dem framför mig och lösa dem vid inspel­ningen. Det handlade i någon mån om tidsbrist, men framför allt om ett behov av att utmana mig själv.

En passion var också min och Sven Nykvists första riktiga färgfilm. I För att inte tala om alla dessa kvinnor hade vi gjort färg enligt regelboken. Nu ville vi göra färg­film som färgfilm aldrig tidigare gjorts. För ovanlighetens skull befann vi oss i oavbrutna konflikter. Jag fick känning av mitt tarmsår och Sven fick yrselanfall. Vår ambition var att göra en svartvit film i färg, med vissa häftiga accenter i en hårt tillbakahållen färgskala. Det visade sig svårt. Färg­negativet exponerade långsamt och krävde helt annan ljussättning än idag. Resultaten av våra ansträngningar förvirrade oss och vi grälade ofta och ogärna.

Detta var alltså 1968. Årets speciella bacill nådde även inspelningstruppen på Fårö. Sven hade en assistentfotograf som vi samarbetat med i flera tidigare filmer. Han var kort­vuxen och hade runda rekrytglasögon. Ingen hade varit duktigare och flitigare än han. Nu hade han transformerats till aktiv agitator. Han sammankallade stormöten. Där förklarade han att Sven och jag uppträdde diktatoriskt och att alla konstnärliga beslut måste fattas av gruppen. Jag framhöll att de som inte gillade vårt arbetssätt kunde åka hem nästa dag med bibehållna löner. Jag tänkte inte ändra mina inspelningsrutiner och ämnade inte inhämta konst­närliga anvisningar av gruppen.

Ingen ville åka hem. Jag såg till att agitatorn fick andra uppgifter och inspelningen av En passion fortsatte utan vidare möten. Men det blev en av mina tyngsta inspel­ningar, jämförbar med Sånt händer inte härNattvardsgästerna och Beröringen

 

En passion, regimanus

Sista uppslaget i regimanuset till En passion.

Foto: Anders Roth © Stiftelsen Ingmar Bergman

 

Efterspel

Världsdistributionen av En passion sköttes av det amerikanska bolaget United Artists. Tidningen Expressen var inte nöjd med bolagets marknadsföring: "Trots sin nya språkdräkt är det samma gamla schabloner som vädras: En film från Sverige – det där landet av kåta självmordskandidater som har svinkallt utanför stugknuten men desto varmare i sängen."

Filmen visades utom tävlan under Cannesfestivalen våren 1970 och mottogs mycket positivt av de franska kritikerna. I april samma år hade Bergman tilldelats ett specialpris av den katolska juryn vid internationella filmveckan i Valladolid i Spanien, avsedd för filmer med religiöst eller allmänmänskligt innehåll. Han erhöll dessutom manusförfattarnas pris.

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Svensk filmdatabas.

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi, manus och speaker
  • Sven Nykvist, Foto
  • Siv Lundgren, Klippning
  • P.A. Lundgren, Arkitekt
  • Max Goldstein, Kläder
  • Ethel Sjöholm, Kläder
  • Cecilia Drott, Smink
  • Börje Lundh, Smink
  • Katinka Faragó, Scripta
  • Johann Sebastian Bach, Musik
  • Allan Gray, Musik
  • Lennart Engholm, Ljudtekniker
  • Ulf Nordholm, Specialeffekter, ljud
  • Olle Jakobsson, Mixning
  • Karl-Arne Bergman, Rekvisita
  • Jan Söderkvist, Rekvisita
  • Brian Wikström, Inspelningsledare
  • Lars-Owe Carlberg, Produktionsledare
  • Roland Lundin, B-foto
  • Arne Carlsson, Assistent till inspelningsledare
  • Max von Sydow, Andreas Winkelman
  • Liv Ullmann, Anna Fromm
  • Bibi Andersson, Eva Vergérus
  • Erland Josephson, Elis Vergérus
  • Erik Hell, Johan Andersson
  • Sigge Fürst, Verner
  • Svea Holst, Verners fru
  • Annicka Kronberg, Katarina, flickan i dagdrömmen
  • Hjördis Petterson, Johans syster
  • Marianne Karlbeck, Kvinnor i drömscenen
  • Barbro Hiort af Ornäs
  • Malin Ek
  • Britta Brunius
  • Brita Öberg