Teater, 1963

Sagan

Bergman sätter upp Hjalmar Bergmans Sagan för tredje gången.

"[...]tredje gången gillt!"

Om uppsättningen

Ofrånkomligen gjordes jämförelser med den tidigare Malmö-uppsättningen och flera kritiker menade att Bibi Anderssons tolkning fördjupats, nyanserats och att skönhetsfläckarna nu var bortslipade. Erland Josephson ansågs vara en mer nyanserad Gerhard än Max von Sydow varit i Malmö. Gerhard hade "blivit en människa".

Dramatenuppsättningen framstod som stramare och mer koncentrerad – skymmande utanverk var nu borta. Uppsättningen präglades av en alltigenom lyhörd och rytmisk regi. Som en kritiker uttryckte det: "tredje gången gillt!". Kostymerna som var hämtade från olika epoker hjälpte till att understryka temats tidlösa allmängiltighet. Några kritiker menade att det trots detta ändå var svårt att riktigt förstå pjäsen och dess budskap. 

Claes Brunius skrev att Bergman, trots allt, tog ganska lätt på textens poetiska karaktär och istället vred stycket till en diskussion om begärets rätt att byta objekt: "Drömmen om en kärlek som trotsar döden i sin heliga trohet – den är bara en saga som drabbar de oskuldsfulla fruktansvärt hårt." Ingmar Björkstén i Barometern, uppfattade i uppsättningen ett hos Ingmar Bergman återkommande tema: gisslandet av borgerligheten och menade att denna gång var Sagan mer tragisk än skir.

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Margareta Wirmark (red.), Ingmar Bergman: Film och teater i växelverkan, (Carlssons Bokförlag, 1996).

Bilder / videor

Medarbetare