Teater, 1954

Trämålning

Den första officiella uppsättningen av enaktaren som utvecklades från övning för eleverna på Malmö stadsteater till filmen Det sjunde inseglet (1957).
"Pjäsen ger en provkarta på olika mänskliga attityder inför döden. Den är kuslig och makaber, men bevarar ändå ett drag av komik, en humor som bygger på medkänsla."
Claes Hoogland

Om uppsättningen

Bengt Ekerot, Döden i filmversionen, spelade riddaren och Gunnar Björnstrand spelade väpnaren Jöns för första gången. Ingen inspelning finns bevarad.

Pjäsens manus publicerades i antologin Svenska Radiopjäser 1954. Författarpresentationen, av Claes Hoogland, beskrev Trämålning som "ett medeltidsspel i pestens skugga":

Utgångspunkten är ett synintryck från barndomen. 'I en kyrka i södra Småland finns vårt skådespel målat på väggen strax till höger om ingången till vapenhuset', säger berättaren. Den okände målaren har på kyrkväggen skildrat en rad personer i högtidlig långdans mot döden. Knappast ett ämne för ett lustspel!

[...]

Här behöver alltså bara sägas att den nya pjäsen huvudperson, väpnaren Jöns, 'en jönsperson som pratat en del under ett ändlöst promenerande', är nära släkt med föregångarna Kasper, Jack och Joakim. I Riddarens sällskap har han efter ett tioårigt korståg till det Heliga landet återvänt hem och möts av budskapet att pesten härjar, ”här dör stora förståndiga människor som flugor”.

På gränsen till dödens land möter de ett utvalt sällskap: en liten häxa som just blivit bränd, en smed som jagar sin förlupna hustru och den eländige taskspelaren som lockat henne, ”en älskare utan kärlek”, en jungfru Maria med sitt barn och slutligen riddarens dygdädla maka. Pjäsen ger en provkarta på olika mänskliga attityder inför döden. Den är kuslig och makaber, men bevarar ändå ett drag av komik, en humor som bygger på medkänsla. Så lätt är dialogen - trots det hemska ämnet - att författaren ogenerat har kunnat föra in ett par av poängerna i sin senaste filmkomedi. T.ex. det där om att 'kärlek är en ansträngande grimas som slutar i en gäspning'. Det visar att Ingmar Bergman hör till de riktiga författarna som har funnit en personlig stil som håller både i skämt och allvar.

Trämålning hade sedermera premiär på Malmö stadsteater 1955 och filmatiseringen Det sjunde inseglet kom 1957. 1963 sändes den också som TV-teater i regi av Lennart Olsson

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Svenska radiopjäser, (Stockholm: Sveriges radio, 1954).
  • Per Arne Tjäder, Fruktan, medkänsla och kritisk distans: Den västerländska dramateorins historia, (Studentlitteratur, 2000).
  • Margareta Wirmark (red.), Ingmar Bergman: Film och teater i växelverkan, (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 1996).

Medarbetare