Långfilm, 1968

Vargtimmen

Skygg konstnär bosatt på enslig ö plågas av mardrömmar och ser demoner.

"Vampyrmotivet är inte nytt för Bergman men här slår det ut i en gotisk skräcksaga som på en gång är oåtkomligt personlig och roat virtuos."
Lasse Bergström i Expressen

Om filmen

Ingmar Bergman hade skrivit färdigt ett första manuskript till Vargtimmen - under titeln "Människoätarna" (även refererat till i Stimulantia) - redan hösten 1964. När han fick lunginflammation med efterföljande komplikationer våren 1965 lades projektet på is. Bergman genomgick nu ett slags kris, ur vilken Persona (och den med filmen intimt förknippade essän "Ormskinnet") föddes. Den senare låg honom närmare och spelades in sommaren 1965; Vargtimmen sköts upp till året därpå. Den fick premiär först 1968: då var hans nästa film, Skammen, redan färdiginspelad.

.vargtimmen, Liv Ullmann

Tillsammans med hustrun Alma har konstnären Johan Borg sedan sju år dragit sig tillbaka till en liten ö i havsbandet för att finna trygghet och ro. Den senaste tiden har han plågats av mardrömmar och alltmer slutit sig inom sig själv. När Alma läser Johans dagbok får hon veta att han tidigare haft en relation med Veronica Vogler på samma ö.

Filmens titel förklaras i en förtext:

"Vargtimmen är timmen mellan natt och gryning. Det är timmen då de flesta människor dör, då sömnen är djupast, då mardrömmarna är verkligast. Det är timmen då den sömnlöse jagas av sin svåraste ångest, då spöken och demoner är mäktigast. Vargtimmen är också den timme när de flesta barn föds."


Inspirationskällor

I Bergman om Bergman talar regissören om att filmens huvudperson Johan Borg ser sitt eget konstnärskap som en plåga: "Han kommer inte ifrån det. Det är alltså inte tal om en gåva eller något som är pålagt. Det finns ingen utom­världslig relation. Det finns där bara en sjukdom, en perversion, en kalv med fem ben. Han ser mycket brutalt på situationen."

Denna hållning till sin verksamhet verkar i mycket likna Bergmans egen.

Vargtimmen, arkivmaterial, c01200002a

Inspelningen

Exteriörer till Vargtimmen togs huvudsakligen vid Hovs Hallar vid Hallandsåsens nordvästra udde; samma plats där den berömda scenen med Döden som spelar schack i Det sjunde inseglet hade spelats in.

Källor

  • Ingmar Bergmans arkiv
  • Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima, Bergman om Berg­man (Norstedts, Stockholm 1970).
  • Svensk filmdatabas

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi och manus
  • Sven Nykvist, Foto
  • Ulla Ryghe, Klippning
  • Marik Vos, Arkitekt
  • Max Goldstein, Kläder
  • Eivor Kullberg, Kläder
  • Börje Lundh, Smink
  • Kjell Gustavsson, Smink
  • Karl-Arne Bergman, Rekvisita
  • Lars Johan Werle, Musik
  • Tina Johansson, Smink
  • Johann Sebastian Bach, Musik
  • Wolfgang Amadeus Mozart, Musik
  • Per-Olof Pettersson, Ljudtekniker
  • Evald Andersson, Specialeffekter, ljud
  • Olle Jakobsson, Mixning
  • Bo A. Vibenius, Inspicient
  • Lars-Owe Carlberg, Produktionsledare
  • Arne Carlsson, Chaufför
  • Anders Bodin, B-foto
  • Roland Lundin, B-foto
  • Lennart Engholm, B-ljud
  • Lenn Hjortzberg , Regiassistent
  • Max von Sydow, Johan Borg, konstnär
  • Liv Ullmann, Alma Borg, hans hustru
  • Ingrid Thulin, Veronica Vogler
  • Georg Rydeberg, arkivarie Lindhorst
  • Erland Josephson, baron von Merkens
  • Gertrud Fridh, Corinne von Merkens, hans hustru
  • Naima Wifstrand, damen med hatten
  • Gudrun Brost, gamla fru Merkens
  • Bertil Anderberg, Ernst von Merkens
  • Ulf Johanson, kurator Heerbrand
  • Agda Helin, pigan hos von Merkens
  • Mikael Rundquist, pojken i jeans
  • Folke Sundquist, Tamino i Trollflöjten
  • Mona Seilitz, liket på bårhuset