Teater, 1939

Lycko-Pers resa

Bergmans första Strindberguppsättning ogillas av de flesta men uppskattas av Naima Wifstrand och Bertolt Brecht.

"Överspänt patetisk framställning [...] med utdragna känslopauser och Sturm-und-Drang-mässiga gester."
Gunnar Ollén i SFP-bladet

Om uppsättningen

Ingmar Bergman motiverade själv sitt val av pjäs i Mäster Olofsgårdens månadsblad SFP: "Först och främst: Det är en ung genial Strindberg, som i en tid av lycka och inre harmoni ser på sig själv med den sanna glimten i ögat”.

Gunnar Ollén som doktorerat på Strindberg och recenserade föreställningen för SFP-bladet ansåg att regissören Bergman var att beskylla för Kai Winthers bristfälliga prestation i huvudrollen som han ansåg vara: "överspänt patetisk” med "utdragna känslopauser och Sturm-und-Drang-mässiga gester". Peo i Aftonbladet förnekade inte att sagospelet hade en "primitivitetens charme", men konstaterade ”Det skulle ha blivit ännu bättre om inte de unga krafterna spände sig så mycket och spelade i mindre tungsint anda.”

Såväl Naima Wifstrand som Bertolt Brecht tackade i brevform för föreställningen. Wifstrand: "Jag är då först och främst glad över att kunna säga Er hur imponerad jag var av – 1) ett allvarligt försök till inlevelse – 2) en bland amatörer sällsynt scenisk disciplin – och – 3) en uppfriskande ungdomlig spelglädje”. Hon avrundade: "Innan jag slutar, ett råd: – Förenkla edert spelsätt! Var på vakt mot det falskt teatraliska!!"

Brecht konstaterade i sitt brev att hans "uppfattning om teater såväl i stort som också i detalj inte helt är detsamma som truppens" men att han ändå fick: "starka intryck av allvaret, den uppenbara idealismen och även begåvningen hos de spelande, särskilt i de mindre rollerna."

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002 (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 2002).

Bilder / videor

Medarbetare