Teater, 1972

Vildanden

Bergman får strålande recensioner för sin okonventionella uppsättning av Ibsens drama.

"Jag är säker på att Vildanden kommer att räknas som en av Bergmans allra största uppsättningar."
Leif Zern i Dagens Nyheter

Om uppsättningen

När Ingmar Bergman satte upp Vildanden på Dramaten 1972 valde han att frångå den traditionella läsningen. Vanligen centreras dramats idémässiga konflikt kring paret Gregers–Hjalmar. Bergman valde istället att göra Hedvig till dramats centralgestalt. Det var genom hennes ögon som publiken betraktade skeendet.

Hedvigs centrala roll underströks av scenografin. Enligt tradition brukar vinden placeras i den bakre fonden, och det som sker på vinden förblir därför dolt för publiken. Bergman valde istället att rikta vinden utåt mot salongen. Detta innebar att den fick en framhävd placering, vilket ytterligare betonade dess symboliska innebörd. Kontrasten mellan den torftiga ateljén och vinden blev ett viktigt tema för uppsättningen som helhet.

Som alltid i Ibsens dramer kastar det förflutna sin långa skugga över nuet. Det förflutnas närvaro underströks visuellt av Bergman.  Under dramats första akt fick ett porträtt av Gregers döda mor en framträdande plats i den scen som utspelar sig hemma hos grosshandlar Werle; Gregers far och den gamle Ekdals före detta affärskompanjon. Minnet av den älskade, men djupt olyckliga, modern var ständigt närvarade i Gregers inre. Detta modersporträtt fick en pendang i det Ekdalska hemmet där Gina med sitt lugn och sin jordbundna moderlighet höll samman livet. Gregers och Hjalmars liv hade formats och forsatte tydligt att formas av moderlighet. 

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002, (Stockholm: Carlssons, 2002).
  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).

Bilder / videor

Medarbetare