Långfilm, 1960

Jungfrukällan

Stramt om våldtäkt och ond bråd död, efter visa från 1200-talet.

"I det väsentligaste är Jungfrukällan [...] det hemskaste man sett på film. Den går som en knytnäve mellan ögonbrynen, den träffar som ett spjut i hjärtat."
Lill i Svenska Dagbladet

Om filmen

Manuskriptet skrevs av Ulla Isaksson och baserades på en folkvisa från 1200-talet. Akira Kurosawas Rashomon har ofta av Bergman framhållits som en av hans favoritfilmer. Det är inte svårt att se Jungfrukällans likheter med den, liksom med Victor Sjöströms naturskildringar. I intervjuboken Bergman om Bergman kommenterade regissören filmen: "Jungfrukällan, den tyckte jag ju då var en bra film. Jag tyckte den var inihelvete bra! Jag tyckte det var en av mina bästa filmer, jag tyckte den var storartad."


Inspelningen
Filmen inspelades i Dalarna, bland annat vid Styggforsen och Skattungby.

I filmens PR-material publicerades en kort text av Ingmar Bergman under rubriken Blad ur en obefintlig dagbok. Han berättar historien om en regnig försommarmorgon 1959: "Alla var i farten för att hålla sig varma. Temperaturen var omkring fryspunkten, då och då kom snöflingor från den isgrå dimman."

Jungfrukällan, bakombild, Bergman, Sven Nykvist

Jungfrukällan blev Sven Nykvist och Bergmans andra film tillsammans.

© AB Svensk Filmindustri

 

Teamet kämpade för att få den gamla kamerautrustningen att fungera i det bistra klimatet när plötsligt molnen skingrades och solen lyste igenom. Dags för tagning: "Men när solens strålar trängde in och glittrade genom det mystiska mörkret i skogens vatten och genom de svenska björkarnas genomskinliga vårgrönska, ropade någon högt och pekade mot himlen."

Två tranor flyger majestätiskt över talltopparna. Förundrade inför åsynen slutar man att arbeta för att betrakta scenen. När fåglarna försvunnit funderade Bergman ett ögonblick på hur trevligt det skulle vara att ha mer Hollywoodmässiga medel till sitt förfogande:

"[...] att få ha en kameraräls som inte var bucklig, en kameravagn som inte gnisslar. Och det vore verkligen någonting att bara för en gangs skull få göra en film med en budget over tvåhundrafemtio tusen dollar, bara för erfarenheten. Men trots allt det sager jag blankt nej till det amerikanska erbjudandet. Jag kände en plötslig lycka och lättnad. Jag kände mig trygg och hemma." 


Efterspel
Filmens våldsskildringar blev föremål för en intensiv pressdebatt. Filmcensuren fick kritik för att de släppt igenom filmen utan klipp och en person anmälde filmen till Justititeombudsmannen (som lämnade anmälan utan åtgärd).

 

Jungfrukällan, Birgitta Pettersson, Max von Sydow

1972 skulle regissören Wes Craven göra en renodlad skräckfilms remake med titeln The Last House on the Left.

© AB Svensk Filmindustri


Filmen tilldelades flera internationella utmärkelser, bland annat hedersomnämnande och kritikernas pris vid Cannesfestivalen 1960 samt den amerikanska Oscarstatyetten för bästa icke engelskspråkiga film 1960, utdelad den 17 april 1961.

 

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima, Bergman om Berg­man (Norstedts, Stockholm 1970).
  • Svensk filmdatabas.

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi
  • Ulla Isaksson, Manus
  • Sven Nykvist, Foto
  • Oscar Rosander, Klippning
  • Ulla Furås, Scripta
  • Marik Vos, Kläder
  • Börje Lundh, Smink
  • Karl-Arne Bergman, Rekvisita
  • P.A. Lundgren, Arkitekt
  • Erik Nordgren, Musik
  • Aaby Wedin, Ljudtekniker
  • Allan Ekelund, Produktionsledare
  • Rolf Holmqvist, B-foto
  • Staffan Dalin, B-ljud
  • Carl-Henry Cagarp, Inspicient
  • Lenn Hjortzberg , Regiassistent
  • Max von Sydow, herr Töre
  • Birgitta Valberg, fru Märeta
  • Birgitta Pettersson, Karin
  • Gunnel Lindblom, Ingeri
  • Axel Düberg, den magre
  • Tor Isedal, den tunglöse
  • Allan Edwall, tiggaren
  • Ove Porath, pojken
  • Axel Slangus, brovakten
  • Gudrun Brost, Frida, hushållerska
  • Oscar Ljung, Simon i Snollsta
  • Tor Borong, förste drängen
  • Leif Forstenberg, andre drängen
  • Ann Lundgren, stand