Långfilm, 1951

Sommarlek

Balettdansös läser sin döde pojkväns dagbok och minnen av ett skärgårdsäventyr väcks till liv.

"Upprin­nel­sen är en i tidsperspektivet ganska rörande kär­leksepisod som jag upplevde en sommar när familjen bodde på Ornö."
Ingmar Bergman, Bilder

Om filmen

Perioden kring 1950 var tung för Ingmar Bergman. 1949 gick hans kontrakt med Göteborgs Stadsteater ut och därmed hans huvudsakliga inkomstkälla. Tillsammans med sin gamle filmproducent Lorens Marmstedt försöker han återuppliva Intima Teatern, men den går i konkurs efter två fiaskoföreställningar (Brechts Tolvskillingsoperan samt, som dubbelföreställning, Hjalmar Bergmans En skugga och Anouilhs Medea). Dessutom var den svenska filmbranschen i konflikt med staten om den höga nöjesskatten, något som 1951 skulle kulminera i en lockout och ett års filmstopp. Naturligtvis ytterligare sten på ekonomisk börda för Bergman, vars privatliv till råga på allt är i kaos: 1949 rymmer han från hustru och barn till Paris med en älskarinna, som blir med barn. Han skiljer sig, gifter om sig med Gun Hagberg som "var utan arbete och nu hade jag tre familjer att försörja." "I min sorg', minns Bergman, "skrev jag en film som fick namnet Sommarlek". Det första utkastet kan dateras redan till den helt unge Bergmans första prosaförsök. Strax efter studentexamen låg han sjuk och roade sig med att skriva "bara för nöjes skull och helt avsett för skrivbordslådan." När världen stod i brand (det var precis före andra världskrigets utbrott) ville han skriva om något glädjefullt som motvikt, nämligen Sommarlovet i skärgården och Den Första Stora Kärleken. I en intervju med Fritiof Billquist beskriver Bergman fortsättningen:

Så försvann den latinska skrivboken i vilken sagan skrivits, och åtskilligt inträffade: Det blev både hets och kris och kvinnor utan ansikte och fan och hans mormor och sturm und drang och det ena med det andra.

En dag dök latinskrivboken upp, och pärlorna skimrade lika vacker som förr. Det var fortfarande väldigt länge sedan och vinter och krig.

Då kom filmidén. Jag skulle göra en film, växla pärlorna i pengar. Marie (som berättelsen hette) skulle försörja sin pappa. Och så skrev jag ett filmmanus.

Sommarlek, arkivmaterial, c00300003a

Tidig manusversion av Sommarlek, med titeln Marie. Daterad Rättvik den 28 september 1945.

Foto: Jens Gustafsson © Stiftelsen Ingmar Bergman

Den allra första versionen av manuset är förkommen, men verkar ha hetat 'Sentimental resa'. Åtminstone framgår det av den tidigaste bevarade versionen, som heter 'Marie' och är daterad 1945. Det rör sig om en uppenbar förlaga till Sommarlek, även om - som Maaret Koskinen påpekat - handskriftens titelroll inte liknar den färdiga filmens Marie särskilt mycket. För manusbearbetningen fick Bergman hjälp av Herbert Grevenius och tillsammans bearbetade de berättelsen till filmfähigt manuskript.
 

Inspirationskällor

Den Första Stora Kärleken som enligt Bergman inspirerat till 'Marie' och därmed Sommarlek beskriver Bergman lite mer utförligt i Bilder:

Sommarlek har en lång förhistoria. Upprin­nel­sen är en i tidsperspektivet ganska rörande kär­leksepisod som jag upplevde en sommar när familjen bodde på Ornö. Jag var sexton år och som van­ligt fast för ferieläsning och kunde bara mo­men­tant delta i mina jämnårigas fritids­aktivi­te­ter. Dessutom var jag inte klädd som de, jag var ma­ger och finnig och stammade, när jag inte var tyst och läste Nietzsche.

På den så kallade Pa­radisön längst ut mot fjärdarna bodde en flicka som också var ensam. Mellan oss uppstod en skygg kärlek, som det blir när två unga ensamheter sö­ker varandra.

Vår kärlek dog när hösten kom, men blev un­der­lag för en berättelse som jag skrev sommaren ef­ter min studentexamen. 

Den ensamma flickan hette Babs. Åtminstone finns i Bergmans privatarkiv ett svart vaxdukshäfte med olika utkast till noveller, pjäser och filmmanus (bland annat det första kända utkastet till Hets), med en dedikation.

Sommarlek, Maj-Britt Nilsson, Alf Kjellin Birger Malmsten

Den döde Henrik (Birger Malmsten) hemsöker Marie (Maj-Britt Nilsson) och Davids (Alf Kjellin) förhållande.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

Detta har nu inte mer med Sommarlek att göra än att förhållandet till denna Babs alltså troligen är den inspirerande erfarenheten. Och en sak till: en detalj, men en fin sådan. Det är Maaret Koskinen som har gjort oss uppmärksamma på att i just Sommarlek dyker ett vaxdukshäfte upp, som ett spöke från det förflutna: "I Sommarlek från 1951 hittar ju Marie, filmens kvinnliga huvudperson, en gammal pojkväns dagbok, som får henne att minnas den magiska sommaren de upplevde tillsammans som tonåringar." I manuskriptet till Sommarlek beskrivs upptäckten på följande vis: "Marie glor på försändelsen och öppnar den. Ut faller en bok ur det bruna kuvertet. Den är i svart vaxdukspärm och gammal. Den faller upp och Marie säger skrämd – Jösses då." Ja, jösses. Så måste Bergman själv ha känt när han hittade sin gamla novell 'Marie' som ju försvann och materialiserades på nytt. Som så ofta med Bergman vävs liv och verk samman: det verkliga vaxdukshäftet "återanvänds" i filmen och får en säregen laddning.
 

Inspelningen
Inspelningen av filmen inleddes 3 april och avslutades 18 juni 1950, med ett uppehåll på några veckor i maj. Inspelningsplatser var förutom Råsundaateljéerna och Saltsjöbaden just Dalarö: platsen för den ungdomsförälskelse som varit filmens ursprung. "Vi filmade i de yttre fjärdarnas övärld. Land­skapet med dess speciella blandning av kultur­bygd och vildhet spelade med i filmens olika tids­plan, i sommarljus och höstskymning. [...] Det blev en av mina lyckliga inspelningar."

Sommarlek, bakombild, Bergman, Maj-Britt Nilsson, Alf Kjellin, Gunnar Fischer

Bergman ger yviga instruktioner till Maj-Britt Nilsson (Marie) och Alf Kjellin (David) medan Fischer observerar bakom kameran.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

Fotograf var Gunnar Fischer, som fick uppbåda allt sitt kunnande för de skiftande ljusförhållandena. Resultatet var bländande: en svensk recensent tyckte Fischers kamerarbete vara "värt hur många blommor som helst, bravo, bravo, bravo!" Och en fransk recension av den blivande regissören Jean-Luc Godard skulle kalla Sommarlek för "världens vackraste film". Huvudrollen som Marie spelades av Maj-Britt Nilsson, en av det svenska 1950-talets starkast lysande filmstjärnor. Bergman var påtagligt imponerad: "Ka­meran fångar henne med en förälskelse som är lätt att förstå. Hon tar till sig historien och lyf­ter den med sin geniala lekfullhet och sitt all­var." Birger Malmsten, en av Bergmans flitigast använda skådespelare vid tiden, passade med sitt romantiska utseende perfekt i i rollen som den blyge studenten. Malmsten fick ofta spela mer eller mindre maskerade alter egon till Bergman, men för denna sin rollfigur kände han inte så mycket: "Både Marie och balettmästaren och den något avskavda fnasiga journalisten är projektioner av mig själv, medan studenten är någon sorts blek klädhängare som jag inte hade så mycket intresse för."

Den "fnasiga" journalisten spelades av Alf Kjellin, som några år tidigare gjort sin kanske mest berömda rollprestation som den upproriske gymnasisten Jan-Erik Widgren i Hets. Stig Olin spelade balettmästaren och i en mindre roll som balettflicka såg man Annalisa Ericsson, kanske mest känd som revyartist och skådespelerska i lättsamma komedier.

Sommarlek, Maj-Britt Nilsson, Stig Olin

Marie (Maj-Britt Nilsson) och balettmästaren (Stig Olin).

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

Apropå balett så utspelas en del av filmen på Kungliga Operan (även om institutionen inte nämns vid namn), där Marie i filmens presens är prima ballerina. Bergman ville spela in på plats, men teamet vägrades tillträde efter att man läst manuskriptet: Operan skulle inte associeras med så lättfärdiga karaktärer.

En liten detalj av intresse för svenskar är att filmens animerade sekvens är gjord av den helt unge Rune Andréasson, skapare av den senare omåttligt populära seriefiguren Bamse, världens starkaste björn.


Efterspel
Inspelningen avslutades som sagt i mitten av juni 1950, men trots snabbt efterarbete med den rutinerade Oscar Rosander som klippare (vilken hade arbetat med Bergman sedan debuten Kris), fick premiären skjutas upp till året därpå. På grund av filmbranschens ekonomiska kris (som strax skulle leda till inspelningsstopp) tvingades SF planera om distributionsföljden, vilket ledde till att Sånt händer inte här, som spelades in strax efter Sommarlek, hann få premiär före. Att beställningsfilmen och spionthrillern Sånt händer inte här därmed fick företräde är i retrospektiv lite ironiskt: den är nämligen Bergmans enda av honom själv 'dödskallemärkta' film, som av upphovsmannen inte tillåts visas offentligt. Sommarlek däremot, har han kallat sin käraste film någonsin.

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Ingmar Bergman, Laterna Magica.
  • Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima, Bergman om Berg­man (Norstedts, Stockholm 1970).
  • Maaret Koskinen, I begynnelsen var ordet, (Stockholm, Wahlström & Widstrand, 2002).
  • Jean-Luc Godard, "Bergmanorama", Cahiers du cinéma nr 85, juli 1958, omtryckt i svensk översättning av Anna-Lena Bouchet i Chaplin 30, nr. 2-3 1988, 130-132.
  • Svensk filmdatabas.
  • Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima i Bergman om Berg­man (Norstedts, Stockholm 1970).
  • Svensk filmdatabas.

Medarbetare