Die Abendmahlsgäste

Urpremiär av Nattvardsgästerna av tysk teater på Ibsenfestival i Nationaltheatret i Oslo.

Die Abendmahlsgäste

Urpremiär av Nattvardsgästerna av tysk teater på Ibsenfestival i Nationaltheatret i Oslo.

Centraltheater Leipzig / Nationaltheatret
Oslo
"Den er pretensiøs så det rekker. Men befriende naiv og modig."
Therese Bjørneboe, Klassekampen

Om uppsättningen

Nattvardsgästerna utgjorde första delen i Matthäuspassion, en triptyk om den västerländska människans relation till kristendomen. Övriga delar bestod av Ibsens Brand samt Matteuspassionen, baserad på de tre sista kapitlen i Matteusevangeliet samt Bachs Matteuspassionen, där Hartmann främst använt sig av ledemotivet som ber Gud förbarma sig över människorna. Här återfinns även texter av Leo Tolstoj och José Saramago.

Regisserade gjorde flerfaldigt Heddaprisbelönade Sebastian Hartmann som i och med den senare Leipzigpremiären, den 18 september 2008, även tillträdde som chef för Centraltheater Leipzig/Schauspiel Leipzig. Huvudrollerna som Tomas och Märta spelades av Berndt Stübner och Cordelia Wege.

Lisa Kristin Strindberg kommenterade helhetsintrycket av mastodontföreställningen i NRKs Kulturnytt:
"Som helhet går 'Matteuspasjon' av Sebastian Hartmann rett inn i vår tid. En tid der religiøs tro er blitt en bærende makt i verden gjennom fundamentalisters vilje til vold. Det aktualiserer troen. Troen som makt. Hele den vestlige del av verden bygger på den kristne tro, men hvordan står det til med den i våre sekulariserte samfunn idag? Trenger vi Jesus? Kan vi forholde oss til en Jesus? Og i så fall hva slags Jesus?"

Hon menade vidare att föreställningen var alldeles för lång, men att den innehöll många intressanta frågeställningar. Bland annat pekade den ut sambandet mellan att mista sin tro på Gud och att mista kärleken, något som minst sagt är gällande för Nattvardsgästerna och dess tvivlande präst:
"Om den tyske regissøren Sebastian Hartmann hadde klart å begrense seg, hadde den meget interessante forestillingen om kristen tro også blitt en gjennomført stor opplevelse. For her var det mye spennende. Først en representant for vår tid, den frafalne, som ikke lenger tror på Gud. Og har mistet kjærligheten. To ting som henger sammen. Så den kompromissløse troende, Brand. Han som går over lik for sin tro. Hartmann fremstiller ham som en klovn synes jeg. Sort frakk og flosshatt gir ham et spesielt utseende, og det er mer komikk enn storhet over fremtoningen. Det gir jo grunn til å tro at det er en kommentar her fra Sebastian Hartmann om fundamentalistisk tro og utøvere av denne type tro."

Bäst tyckte Strindberg om den avslutande delen, Matteuspassionen:
"Jesus-skikkelsen i siste akten, derimot er gjennomført seriøs og fremstilles med stor styrke. Han er lidelse og håp, trussel og løfte på en gang."

Therese Bjørneboe beskrev i Klassekampen bland annat föreställningens scenografi: "Det starter med Bergmans 'Nattverdsgjestene'. Scenen er naken, bortsett fra et orgel, en kiste og en pinnestol. Og på det hvite jernteppet leser man den provokatoriske «Gott mit uns» i skiltbokstaver."

Hon ansåg att Nattvardsgästerna tjänar som en god utgångspunkt för föreställningens andra del, Brand: "Thomas speiler en privatisert og lunken form for søndagskristelighet. Han er egentlig en egoist, som for lengst har mistet troen. I Hartmanns tolkning fortelles historien mer sarkastisk og brutalt enn jeg kan huske fra Bergmans film. Samtidig som den gir oppslag til ledende motiv i forestillingen. Det ene dreier seg om kjærligheten og kjønnskampen, og det andre om Jesu lidelseshistorie og offer og dennes formative betydning for den kristne tro, kirke og vår vestlige sivilisasjon. I dag vil noen kanskje innvende at diskusjonen om tro og tvil i 'Nattverdsgjestene' er tidsbundet. Men den fungerer her som et springbrett til forståelse og identifikasjon med Brands kamp."

Bjørneboe noterade vidare föreställningens provokativa kompromisslöshet:
"I flukt med Sebastian Hartmanns tidligere oppsetning av 'Markens grøde' og 'John Gabriel Borkman', blir Ibsens tekst også her konfrontert med regigrep som kan virke støtende - og det er mange som går i pausen. […] Slik er regissøren frekk nok til å ville «frigjøre» Jesus fra messias-komplekset, i form av en form for apokryf lesning, hvor det gis plass til kvinnen, og for den kjærligheten som hun representerer - fra Märtha i 'Nattverdsgjestene', via Agnes i 'Brand', til den nakne kvinnen i tredje del."

Arne Guttormsen i Vårt land beskrev hur Jonas självmord utlöser Tomas sammanbrott: "En av nattverdsgjestene er grepet av stor angst fordi han har hørt at Kina kan få atomvåpen. Når han endelig kommer til samtale med presten, har han hagle med og lader den. For den tvilende presten Thomas, blir dette for mye. Hele hans begredelige livssituasjonen velter ut av ham: Han er presten som forretter nattverden og stiller opp for menigheten, men har mistet sin tro og er ute av stand til å elske et annet menneske."

I Jonas medförande av vapnet redan i samtalet med Tomas illustreras också det oundvikliga i Jonas självmord. Det finns också en annan aggressivitet i Matthias Hummitzsch gestaltning av Tomas. 

Bland skådespelarna lyfte han särskilt fram Henrike von Kuick i rollen som Agnes i Brand: "Om en skal nevnes er det Henrike von Kuick som spiller skytsengelen i skrikende nakenhet. Hennes intense nærvær og uhyggelig klare blikk, gir uttrykk for et sjelemørke grensende mot galskap."

Guttormsen beskrev också hur publiken berövades sin möjlighet att dra efter andan mellan föreställningens delar: "Du får ikke et øyeblikks hvile, og den klarhet vi etter hvert lengter desperat etter, kommer aldri. Regissør Sebastian Hartmann er vekkelsespredikant og refsende dommedagsprofet i samme skikkelse."

Källor

  • Therese Bjørneboe, Klassekampen, 15 september 2008.
  • Lisa Kristin Strindberg, Kulturnytt i NRK, 15 september 2008.
  • Arne Guttormsen, Vårt land, 15 september, 2008.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Författare
  • Uwe Bautz, Dramaturg
  • Rainer Casper, Ljusdesign
  • Arno Waschk, Musik
  • Sebastian Hartmann, Regi
  • Susanne Münzner, Scenografi
  • Anita Vulesica
  • Henrike von Kuik, Agnes
  • Cordelia Wege, Märta
  • Thomas Lawinky, Brand
  • Barbara Trommer
  • Emma Rönnebeck
  • Peter René Lüdicke
  • Berndt Stübner