Persona

Persona som lysande kammaropera.

Anat Edri (Elisabeth) och Ida Aldrian (Alma) i Persona. Foto: Jörn Kipping
Persona

Persona som lysande kammaropera.

Hamburgischer Staatsoper
Hamburg
Langemann goes far beyond a late Romantic sound aesthetic: The sounds of nature, like the waves of the sea or the wind are instrumental and so well integrated as to blur the boundaries between the ''natural'' and the ''artificial'' sound of opera.
- Christa Habicht (Die Welt)

Om uppsättningen

När den rysk-tyske kompositören Michael Langemann, tillsammans med librettisten Kerstin Schüssler-Bach, gör opera av Bergmans kanske mest filmiska av filmer, så uppstår något nytt, oväntat och enastående.

Elisabet har nu blivit sångerska i stället för skådespelerska, så nu är det i Strauss opera Elektra (och inte i Sofokles pjäs) som hon har tystnat när vi kommer in i berättelsen. (En annan, mindre, förändring är att läkaren bytt kön och röstläge till djup bas.)

Precis som i filmen så talar visserligen inte Elisabet, men hon är inte stum! Under svamprensningen hummar hon (mer hörbart än hon gör i filmen), och under de fruktansvärda grälen utstöter hon ljud som lyckas kommunicera hennes ilska och skräck, men ändå bli vacker musik.

Det är, kort sagt, en lysande bearbetning som man kan hoppas ska få ett långt liv på världens operascener.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Originaltext
  • Kerstin Schüssler-Bach, Libretto
  • Michael Langemann, Kompositör
  • Petra Müller, Regi
  • Heinrich Tröger von Allwörden, Scenografi
  • Erika Eilmes, Kostym
  • Ida Aldrian, Alma
  • Anat Edri, Elisabet Vogler
  • Daniel Todd, Herr Vogler
  • Stanislav Sergeev, Läkaren
  • Philarmoniker Hamburg