Skrifter, 1943

[Dimman]

Novell om, enligt Bergman själv, ”en svart moder som mördar sin sons fästmö i en instängd Östermalmsvåning med plyschmöbler och draperier”.

Om texten

– Nu ska vi ha lite kaffe, säger modern.

– Jag har redan gjort i ordning på brickan.

– Har du. Vad du är söt. Kom får jag kyssa dig.

– Du har målat dig på läpparna.

– Du tycker inte om när jag gör det.

– Det vet du att jag inte gör.

– Tycker du att jag är för gammal för det.

– Jag tycker du är vackrare när du inte gör det.

– Gräla inte nu . . . Krama dig får jag väl ändå. Kära.

– Nej låt bli mig.