Television, 1963

Ett drömspel

Prestigefylld tv-teater och Bergmans första (av fyra) "Drömspel".

"Idag vet jag att man aldrig kan göra Ett drömspel på film eller tv."
Ingmar Bergman i Laterna Magica

Om filmen

Denna TV-film blev Bergmans första uppsättning av Strindbergs Ett drömspel, som han skulle komma att återvända till ytterligare tre gånger. Gunnar Olléns Malmö-redaktion låg bakom denna för tiden prestigefyllda och påkostade tv-teaterproduktion. Över 40 skådespelare och inte mindre än 75 statister medverkade. Dramats huvudgestalt, den indiske guden Indras dotter, spelades av Ingrid Thulin.

Recensenterna tyckte sig ana en nydaning i Bergmans registil. Henrik Sjögren menade att "[n]ärbildstekniken visade vilken mästerfilmregissör Bergman var. Han förmådde suveränt 'utnyttja ansiktenas suggestion'". Retrospektivt - och som seden ofta tycks bjuda - har Bergman själv uttalat sig mer negativt: ”TV-versionen fastnade i tekniska kalamiteter (man kunde inte ens klippa i banden på den tiden)."

 

Ett drömspel, arkivmaterial, e046a0005a

Scenskiss för Ett drömspel. Tablåerna följer, som Strindberg själv skriver, drömmens osammanhängande men skenbart logiska form vilket ställer krav på ideliga scenförändringar inför öppen ridå.

Foto: Jens Gustafsson © Stiftelsen Ingmar Bergman

 

Fyrtio år senare ångrade Bergman mer eller mindre att han gjorde den. Ur Laterna Magica:

"Idag vet jag att man aldrig kan göra Ett drömspel på film eller tv. Strindberg visste vad han gjorde, stycket är genuin teater, skrivet för att spelas och upplevas som teater. Någon bra föreställning blev det inte, trots lysande enskildheter och vissa skådespelarinsatser, Ingrid Thulin som Indras dotter, Allan Edwall som advokaten."

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Laterna Magica.
  • Bengt Forslund, Dramat i tv-soffan, (Malmö: Arena i sambarbete med Sveriges television, 2006).
  • Svensk filmdatabas.
  • Nationalencyklopedin.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi
  • Kåre Santesson, Producent
  • Bosse Larsson, Foto
  • Albert Rudling, Foto
  • Åke Dahlqvist, Foto
  • Per Olof Nordmark, Foto
  • Olle Mossberg, Foto
  • Jan Wictorinus, Foto
  • Monica Barthelsson, Klippning
  • Inger Blanck, Scripta
  • Carl Cloffe, Scenograf
  • Sune Wall, Kläder
  • Maj-Lis Heinrich, Kläder
  • Börje Lundh, Smink
  • Sven-Erik Bäck, Musik
  • Bertil Stoby, Ljudtekniker
  • Yngve Mansvik, Elektriker
  • Ingrid Thulin, Agnes, Indras dotter
  • Uno Henning , Alfred, officeren
  • Allan Edwall, Axel, advokaten
  • Olof Widgren, diktaren
  • John Elfström, glasmästaren
  • Brita Öberg, modern
  • Ragnar Falck, fadern
  • Eivor Landström, Lina
  • Elsa Ebbesen-Thornblad, portvakterskan
  • Jan Erik Lindqvist, affischören
  • John Norrman, dörrvaktmästaren på teatern
  • Britta Pettersson, balettflickan
  • Åke Lagergren, sufflören
  • John Melin, polisen
  • Märta Dorff, Kristin
  • Curt Masreliez, karantänmästaren
  • Carl Billquist, Han
  • Helena Brodin, Hon
  • Börje Mellvig, magistern
  • Jörgen Lindström, en elev
  • Georg Årlin, den blinde
  • Olle Hilding, den pensionerade
  • Margaretha Krook, fula Edith
  • Ingrid Borthen, Ediths mor
  • Signe Enwall, en badgäst, "spöket"
  • Birger Malmsten, en nygift man
  • Maude Adelson, en nygift fru
  • Julie Bernby, en badgäst
  • Alf Östlund, En badgäst
  • Lars Lind, en kolbärare
  • Tor Isedal, en kolbärare
  • Willy Peters , lordkanslern
  • Sven Nilsson, dekanus för den teologiska fakulteten
  • Einar Axelsson , dekanus för den filosofiska fakulteten
  • Manne Grünberger, dekanus för den medicinska fakulteten
  • Ragnar Arvedson, dekanus för den juridiska fakulteten
  • Yngve Sjöberg, Övrig medarbetare