Sven Nykvist

Filmfotograf / Stillbildsfotograf 1922-2006

Den geniförklarade Sven Nykvist samarbetade med Ingmar Bergman redan 1953, med Gycklarnas afton. Från 1960 och Såsom i en spegel ersatte Nykvist Gunnar Fischer som Bergmans huvudfotograf. Bergman och Nykvist inledde ett banbrytande arbete vilket resulterade i filmer som Nattvardsgästerna och Viskningar och rop. Den sistnämnda och Fanny och Alexander gav Nykvist två Oscarstatyetter och han hade en framgångsrik internationell karriär, vid sidan av arbetet med Bergman, och arbetade med många av filmens stora regissörer.

Sven Nykvist

Filmfotograf / Stillbildsfotograf 1922-2006

Den geniförklarade Sven Nykvist samarbetade med Ingmar Bergman redan 1953, med Gycklarnas afton. Från 1960 och Såsom i en spegel ersatte Nykvist Gunnar Fischer som Bergmans huvudfotograf. Bergman och Nykvist inledde ett banbrytande arbete vilket resulterade i filmer som Nattvardsgästerna och Viskningar och rop. Den sistnämnda och Fanny och Alexander gav Nykvist två Oscarstatyetter och han hade en framgångsrik internationell karriär, vid sidan av arbetet med Bergman, och arbetade med många av filmens stora regissörer.

"Han var en briljant fotograf och en underbar man. Hela mitt tidiga vuxenliv var fullt av de bländande cinematografiska bilder som han var ansvarig för. Det har varit en ära för mig att jobba med honom och en njutning att tillbringa tid i hans sällskap."

Woody Allen

Om Nykvist

Född Sven Vilhem Nykvist den 3 december 1922 i Moheda i Kronobergs län som son till frireligiösa afrikamissionärer.

Nykvist tillbringade sin barndom i Sverige medan föräldrarna arbetade under fyraårs tjänsteperioder i Afrika. Barnen bodde under föräldrarnas frånvaro på Missionsförbundets barnhem på Lidingö i Stockholm. Föräldrarna flyttade hem för gott när Sven var i tioårsåldern och familjen bosatte sig i Rönninge utanför Stockholm. I realskolan mötte han flera som senare skulle göra sig ett namn inom film- och teatersverige; Keve Hjelm, Kenne Fant och Torsten Lilliecrona.

Sven Nykvist intresserade sig tidigt för foto och köpte sin första 8mm-kamera vid 15 års ålder. Hans far var även han intresserad av fotografering och sonen tilläts gå i fotoskola, trots att det ansågs suspekt i den frireligiösa krets som familjen tillhörde. Inte ens fyllda 20 år fick han 1941 jobb hos Sandrews som b-fotograf och han kom tidigt att arbeta med många av den tidens stora inom svensk film; Hasse Ekman, Alf Sjöberg (enligt Nykvist en stor inspirationskälla vad gäller bildkomposition), Viveca Lindfors, Lorens Marmstedt och Julius Jaenzon som bland annat fotograferade Victor Sjöströms stumfilmer.

Nykvist debuterade 1945 som chefsfotograf med den enormt populära Barnen från Frostmofjället. Under 1940- och 50-talen fotograferade han sedan ett trettiotal långfilmer med regissörer som Ivar Johansson, Arne Mattsson (av Nykvist kallad "Arne Åkräls" för sin kärlek för långa tagningar) och Alf Sjöberg. Förutom detta var han även aktiv som dokumentärfilmare och reste flera gånger i sina föräldrars fotspår till Kongo, bland annat för att under en lång tid arbeta med sin unika dokumentär om Albert Schweitzer.

1953 fotograferade Nykvist interiörerna till Gycklarnas afton, och lyckades där med den komplicerade 180 graders-panoreringen på Åke Grönberg med pistolen, vilket imponerade så mycket på Bergman att han lär ha sagt att han i fortsättningen ville ha Nykvist som fotograf. När Bergman sedan skulle göra Kvinnodröm var dock Nykvist på Island och arbetade med Mattssons Salka Valka. Vid återkomsten hade Bergman lämnat Sandrews för Svensk Filmindustri och därmed också återupptagit samarbetet med Gunnar Fischer.

Samarbetet med Bergman återupptogs dock 1960 med Jungfrukällan då Fischer var "utlånad" till Walt Disney Pictures. Sandrews lånade ut Nykvist för en film på villkor att de i sin tur fick låna den av Svensk Filmindustri kontrakterade Bibi Andersson.

Från och med Såsom i en spegel ersatte Nykvist Gunnar Fischer som Bergmans huvudfotograf. De båda inledde ett banbrytande arbete med ljussättning och färgskala för att understryka scenernas känsloinnehåll, med kanske Nattvardsgästerna och Viskningar och rop som de tydligaste exemplen. Efter att ha belönats med en Oscar för bästa foto för den senare filmen började Nykvist alltmer verka utanför Sverige, något som han sporadiskt gjort sedan femtiotalet, och med regissörer såsom Louis Malle, Roman Polanski, Paul Mazursky, Volker Schlöndorff, Peter Brook, Andrej Tarkovskij och Woody Allen.

Att få arbeta i Hollywood var dock svårare än väntat då detta krävde ett medlemskap i ASC (American Society of Cinematographers) vilka först efter ett förhör gav honom medlemskap som förste europé. Som amerikansk fotograf fick han heller inte "operera", det vill säga sitta vid kameran och se bilden i sökaren. En stor omställning då Nykvist i närmare 80 filmer varit sin egen operatör.

Parallellt med sin internationella karriär fortsatte också arbetet med Bergman och det var ännu en Bergmanfilm, Fanny och Alexander, som gav honom hans andra Oscar.

Nykvists förmåga att arbeta snabbt och effektivt med ett naturtroget ljus och ett enkelt men uttrycksfullt bildspråk kombinerat med sin ödmjuka och tystlåtna personlighet gjorde honom till en av filmvärldens mest eftersökta fotografer. Under 1990-talet arbetade han bland andra med Lasse Hallström i Gilbert Grape och Liv Ullmann i Kristin Lavransdatter och Enskilda samtal. Förutom Liv Ullmans regiarbeten har han även fotograferat Erland Josephsons och Max von Sydows regidebuter, samt även regisserat en film tillsammans med Josephson och Ingrid Thulin. Nykvist har också regisserat spelfilm själv, mest uppmärksammat i den Oscarnominerade Oxen, med bland andra Max von Sydow och Liv Ullmann i rollerna.

1998 pensionerade sig Sven Nykvist som filmfotograf då han diagnostiserats med en form av afasi som gjorde det svårt för honom att tala. Året innan hade han gjort Woody Allens Kändisliv som blev hans 123:e och sista film. Sven Nykvist var under 30 av sina 55 år som filmfotograf en av världens mest kända och inflytelserika.

Hans son, Carl-Gustaf Nykvist, är filmskapare och gjorde 1999 en dokumentärfilm om sin pappa kallad Ljuset håller mig sällskap där flera medarbetare från Bergmanfilmerna medverkade.

Sven Nykvist avled den 20 september 2006 i Stockholm. 

Källor

  • Sven Nykvist & Bengt Forslund, Vördnad för ljuset: om film och människor, (Stockholm: Bonnier, 1997).
  • Svensk filmdatabas.

Bilder / videor