Ensam och Esmeralda

Martina Montelius skildrar på sitt särpräglade sätt en filmmakares barndom. Inspirerat av Ingmar Bergmans Laterna Magica.

Ensam och Esmeralda

Martina Montelius skildrar på sitt särpräglade sätt en filmmakares barndom. Inspirerat av Ingmar Bergmans Laterna Magica.

Spelet glimrar, skälver, svävar och jublar. Det svallar av känslor, friheten anas, drömmar får liv.
Karin Helander i SvD

Om uppsättningen

I den stora borgerliga våningen är Ensam oftast ensam. Hans pappa är mest intresserad av att hålla ordning på kastruller och livet. Han är orolig över Ensams drömska fantasterier. Men Ensams mormor finns också där, med erfarenhet som fiskaffärsbiträde och en oklar fotbollskarriär. Hon öppnar dörren till en annan värld. Där dyker cirkuskonstnären Esmeralda upp och hon lär Ensam allt om att skapa bilder och berättelser.

I kammarspelet Ensam och Esmeralda skildrar Martina Montelius på sitt särpräglade sätt en filmmakares barndom. På ett lika komiskt som sorgligt sätt visar Ensam och Esmeralda hur fantasin kan bli en väg ut ur krav och förväntningar, och hur barnets upplevelser kan ge material till konstnärligt skapande.

Källor

  • "Ensam och Esmeralda på Dramaten", Pia Huss, DN, 29 aug. 2016.
  • "Montelius pjäs får världen att sväva", Karin Helander, SvD, 27 aug. 2016.

Medarbetare

  • Agneta Ehrensvärd, Regi
  • Martina Montelius, Manus
  • Agnes Östergren, Scenografi och kostym
  • Lena Strandmark, Peruk och mask
  • Mira Svanberg, Ljusdesign
  • Stefan Johansson, Musik
  • Rasmus Luthander, Ensam
  • Emma Mehonic, Esmeralda
  • Hannes Meidal, Pappa
  • Maria Kulle, Mormor