Skrifter, 1941

[Genom öppna fönstret]

Prosafragment, där berättaren beskriver vad han ser genom sitt fönster.

Om texten

Fragmentet är odaterat och året 1941 är en gissning. Typiskt bergmanska självreflexiva ironier saknas för övrigt inte:

Dörren går upp bakom mig. Det knäpper till i nerverna, jag vänder mig om. Ingen kommer. Jag är ensam, fullständigt isolerad. Det är löjligt att försöka hjälpa upp det förfärliga genom att skriva om mitt fönster.