Skrivet 16 aug 2021

Remaking Bergman

Under årets Bergmanveckan på Fårö var temat Remaking Bergman med anledning av Hagai Levis adaption av Bergmans Scener ur ett äktenskap. Adaptioner för scenen har varit framgångsrika länge och nu har turen kommit till den rörliga bilden. Nyversionen Scenes From a Marriage har premiär på HBO i september.

Gunnel Lindblom in memoriam


Gunnel Lindblom är död, och vi sörjer. Mycket har redan hunnit sägas om denna unika skådespelare och regissör. Se till exempel Jacob Lundströms fina runa i Dagens Nyheter, eller, förstås, allt det som finns här på sajten, som vår artikel om henneintervjun vi gjorde för ett par år sedan och inte minst ett av hennes sista framträdanden

Som vår hyllning till Gunnel Lindblom skall vi låta henne tala med sin egen röst – en röst som skälver av ilska, av sorg och av stolthet. Det rör sig om ett brev till Ingmar Bergman, odaterat men uppenbarligen skrivet några dagar efter premiären av Hamlet på Dramaten, det vill säga i juletid 1986. Lindblom spelade Gertrud, Peter Stormare titelrollen och Pernilla August Ofelia i en uppsättning som kom att bli en av Bergmans mest omtalade. Kritiken var visserligen inte så entydigt negativ som historieskrivningen kring Bergmans enda Hamlet ibland gjort gällande, men de som var kritiska var det verkligen. Vilket ledde till mothugg i andra tidningar, som ledde till repliker och småningom en debatt om debatten ... Plus ça change.

Vi lämnar omdömena (och våra omdömen om dem) därhän för en partsinlaga – skriven, alltså, av Gunnel Lindblom. Hennes brev börjar som ett försvar av deras tolkning av Hamlet och övergår i en kärleksförklaring till skådespelaryrket, tillsammans med en ursinnig uppgörelse med kritiken.

Att det är skrivet i hast (och affekt) märks; särskilt bearbetat är det inte. Inte minst därför är det ett så rörande vittnesmål om konstnärens omedelbara känslor inför att bli bedömd av en upplevt illvillig kritikerkår. Här visar Lindblom sin unika förening av intellektuell skärpa parad med skådespelarens fulla tillgång till sitt känsloregister.

I slutet av brevet byter Lindblom ämne, och visar en annan av sina unika förmågor: den enastående auktoriteten. Nu är det både regissören och skådespelaren som talar. Regissören hjälper Bergman vänligt men bestämt med rollbesättning och pjäsval; skådespelaren vill själv ha en roll … För som hon konstaterar: Bergman är bättre om Lindblom är med, ”så är det bara”. 

Ja, så är det bara. Gunnel Lindblom är död, och vi sörjer. Vi tackar för hennes fantastiska arbete ”på bräderna” och lämnar ordet till henne:

 

Åh Ingmar,

Det här brevet skriver jag inte för din skull, utan för min. Vi har haft en sån underbart hänförande, stimulerande, tankeväckande repetitionsperiod – som kulminerade med publikdagarna och en berusande, djupt konstnärligt berikande fest, en symbios mellan förmedlare och mottagare – där jag prisar ditt beslut att vara med oss i konfrontationen med publikens behov att ge uttryck för sin upplevelse – applåderna.

Och dom SKA ha en möjlighet att rikta denna tacksamhet mot dej. Där har tyskarna lärt oss åtminstone nånting. Är regissören inte medverkande i applådtacket, betyder det att han tar avstånd från föreställningen. Tycker dom på kontinenten – och hädanefter också jag, för nu ångrar jag att jag aldrig förenade mig med skådespelarna på bräderna efter mina premiärer (som regissör nota bene) men det kan väl bli en ändring, fast just nu vet jag inte om jag ska dit igen, på din sida om rampen. För Jesus vad det var, är härligt att skådespela!

Dan efter premiären, med dessa undermåliga, undermänskliga recensioner, som jag nekar att ta del av men ändå känner på mitt skinn (för debatten gick ju hög i sminklogen), och vreden från Hamlet-aktörerna överträffades av kollegerna som hade varit åskådare på något gen-rep, och det gick åt mycket vitt smink denna söndagseftermiddag för att täcka skammens rodnad över halten och hållningen hos våra konstbedömare. Vad det är synd om dom, det enda man kan känna när harmen har lagt sig är medlidande. Känner du till Bournonvilles berömda ”bliv aldrig kritiker, min son, för då kommer du att betrakta med köld det som är skapat med värme”. Så tack, Skapare, eller Mor eller Far eller vem det nu är som har del i att man är på rätt sida. Men usch vad det gör ont! Ont!!! För du och vi ska uppskattas av våra fyra stackars djupt provinsiella tyckare, helst, men inte nödvändigtvis – det är bara att det känns som en sorts skam att vi lever och yttrar oss samtidigt, att vi inte kan ha någon glädje eller nytta av dom. Att publiken som går därifrån med en stark upplevelse, kanske känner sej tillrättavisad eller korrigerad av såna som har fel på sin mottagarapparat – ”batteriet är slut” och det är ju deras problem, inte vårt. Det är det som är viktigt att komma ihåg.

För mig alltså, du vet ju allt det där, jag pluddrar nu, men om du ett ögonblick skulle känna dej ensam, så är du inte det, aldrig! Tro inte det.

Vi på bräderna fortsätter ju att vara tillsammans, kanske är det därför jag vill vila mig lite från att vara regissör. T. ex.: Dagen efter ovationerna, på söndagsmatinén, gick jag sminkad till oigenkännelighet mot min loge och möter Peter som Stormar uppför trappan fyra steg i taget, och på mitt ”hur känns det, son”, så lyser hans ögon när han säger ”fint, idag ska vi spela ännu bättre”, och han spelar ännu bättre, och jag vet att han sett vad som står att läsa i pressen, men han tar två steg fram och två steg bak och så tre steg fram igen, och vi möts inne på scenen i ditt vidunderliga ljus, och vi är alla ett snäpp bättre än på premiären. Och publiken klappar händer som om dom trodde att det var premiär, och vi skiljs åt med djup tillförsikt om att det vi är med om är viktigt och ”ha en trevlig jul och vi ses på annandan.”

På festen efter premiären i vimlet av notabiliteter stod jag plötsligt öga mot öga med Max, hederspingvinen, det var så längesen och så plötsligt, att jag fick tårar i ögonen. Han såg ut precis som förr. Ska han aldrig bli äldre annat än i ansiktet?

Nu ska du få höra (hör vad hon tänkte men inte sade, som vår vän Brecht säger i Kritcirkeln). Jag vill vara med dig igen och igen, det räcker inte alls med Backanterna. I Lång dags färd mot natt finns det ingen plats för mej, därför skulle du göra klokt i att i stället välja Klaga månde Elektra för då kan du ha Bibi och Gunnel på samma gång plus Stormare, och så slipper du vara hänvisad till den alltför välkända Lång dags färd och Tommy Berggren och Jarl Kulle. Bibi och jag skulle nämligen kunna matcha alla herrarna, och ställa oss helt på din kvinnliga, jag menar manliga sida, för Tommy är så fruntimmersaktig och Jalle är så vek.

Bibi och Gunnel skulle kunna ta hand om det där åt dej. Konstellationen i Lång dags färd är nämligen inte riktigt bra. Jag vill att du ska ha det bra, och du får det bättre om jag är med, så är det bara. HÖR NU PÅ MIG som Ofelia säger i vansinnesscenen.

Din Gunnel

Skrivet 14 jul 2020

Ingmar Bergman 102 år!

Ingmar Bergman föddes den 14 juli 1918 och för att fira den stora dagen såg han själv alltid Charlie Chaplins Cirkus i sin biograf på Fårö. För att uppmärksamma födelsedagen kan man göra detsamma och Cirkus finns tillgänglig bland annat hos SF Anytime, TriArt Play och Itunes.

Andra firartips är att se Bergmans egna filmer, tex här:
SF Anytime
TriArt Play
Google Play
Och filmerna från inspelningarna! De finns på filmarkivet.se.

Vi firar vidare dagen med Bergmans succéuppsättning av Mishimas Markisinnan de Sade och P O Engquists pjäs Bildmakarna som Bergman regisserade. Dramaten har tillgängliggjort båda i sin Play-tjänst.

På SVT play kan man passa på att till exempel se Bergmans uppsättning av Strindbergs Ett drömspel, med bland andra Ingrid Thulin och Allan Edwall i rollerna. Här finns även, bland mycket annat, Den goda viljan och bakomfilmerna Tystnad! Tagning! Trollflöjten! och I sällskap med en clown.

På Sveriges Radio finns den förträffliga Bergmanpodden och om man har missat den så har man många toppentimmar framför sig. Börja då med Prologen: Experternas guide till Bergman.

Här på ingmarbergman.se finns det också texter om Bergman på olika nivåer för den vetgirige som vill passa på att fördjupa sig i Ingmar Bergmans universum, dagen till ära.

Mycket nöje!

I dag skulle Ingmar Bergman ha fyllt 102 år. Konstnärsskapet lever vidare i allra högsta grad bland annat genom bokutgivningar och adaptioner av hans texter, främst för scen. Och nu, på initiativ av Daniel Bergman, kommer en ny version av Bergmans tv-serie Scener ur ett äktenskap, som skapade tv-historia 1973, med Michelle Williams och Oscar Isaac i huvudrollerna.

Manusförfattaren, regissören och producenten Hagai Levi.

Hagai Levi (bilden), känd bland annat för Be’Tipul och dess amerikanska version In Treatment, samt prisbelönta The Affair och senast Our Boys, har bearbetat Bergmans manus och kommer att regissera serien.

– Bergmans Scener ur ett äktenskap var en banbrytande tv-serie 1973; nu tillhör den också världslitteraturen. Och som sådan mår den bara bra av nytolkningar. Hagai Levis uppdatering är lysande och kommer att göra verket tillgänglig för en ny publik, säger Jan Holmberg, vd för Stiftelsen Ingmar Bergman.

Hagai Levi står även som exekutiv producent för projektet tillsammans med Michael EllenbergBlair BreardAmy Herzog, huvudrollsinnehavarna Michelle Williams och Oscar Isaac och svenske Lars Blomgren och Daniel Bergman. Media Res och Endeavor producerar.

Daniel Bergman är initiativtagare till nyversionen av Scener ur ett äktenskap.

Daniel Bergman om bakgrunden till projektet:
I februari 2013 kontaktade jag Hagai Levi med frågan om han möjligen kände intresse av att skapa en modern, internationell version av min far Ingmars då 40-åriga drama för television –  Scener ur ett äktenskap. 
Själv var jag väldigt gripen av Levi
s tidigare arbete med In Treatment och förstod att ”Scener” varit mycket viktigt för honom under det arbetet.

Till min stora glädje uttryckte Hagai omedelbar entusiasm – och fruktan – inför min idé. Han åtog sig dock projektet på stående fot och har varit det troget alltsedan dess. Han har under arbetets gång kunnat överge sin fullt begripliga respekt och oro för att överträffa originalet och istället skapat ett alldeles eget och självständigt manuskript som på ett märkligt sätt bevarar originalets DNA. I Hagai Levi har vi lyckats knyta till oss en i mina ögon mycket stor konstnär.
Vi behövde tidigt en svensk producent och jag kontaktade Lars Blomgren, dåvarande vd för Filmlance. Lars har stor erfarenhet av internationella projekt och hans strategiska och kloka vägval har varit helt avgörande på en tidvis ganska gropig stig. Tillsammans med Hagai och Lars bildades en trojka som drivit projektet framåt.

Det är därför nu med triumfartad glädje vi kan starta produktionen ihop med våra internationella samarbetspartners och HBO’s kvalitetsstämpel, med Michelle Williams och Oscar Isaac i huvudrollerna och Hagai i registolen. Nu skall vi bara få igång inspelningen också, så att publiken kan få glädje av det tidlösa dramat.

Ingmar Bergmans tjocka regimanus till Scener ur ett äktenskap.

"Det tog två och en halv månad att skriva de här scenerna, det tog ett vuxet liv att erfara dem." Ingmar Bergman

Scener ur ett äktenskap var Ingmar Bergmans första tv-serie. Den består av sex delar: 
"Oskuld och panik"
"Konsten att sopa under mattan"
"Paula"
"Tåredalen"
"Analfa­beterna"
"Mitt i natten i ett mörkt hus någonstans i världen"
Efter premiären på SVT 1973 sägs denna serie om ett äktenskap i förfall ha orsakat rusning till landets familjerådgivningsbyråer.
 

I Bergmans ursprungliga tv-serie spelade Liv Ullmann och Erland Josephson det gifta paret i ett svenskt 1970-tal. Hagai Levis version kommer att utforska kärlek, hat, åtrå, trohet och skilsmässa genom ett amerikanskt pars erfarenheter på 2020-talet. Mycket har hänt på femtio år med jämställdhet och mänskliga relationer, men också nästan ingenting.
 

Skådespelaren och regissören Gunnel Lindblom om inspelningen av Det sjunde inseglet och om hennes världsberömda slutreplik.

Anekdoter är en serie korta intervjufilmer där personer som arbetade och/eller levde nära Ingmar Bergman delar med sig av olika minnen och berättelser.

Se fler Anekdoter.

Skådespelaren Kristina Adolphson berättar om teaterregissören Ingmar Bergman, mästerliga scenerier och förmågan att locka fram det allra bästa.

Anekdoter är en serie korta intervjufilmer där personer som arbetade och/eller levde nära Ingmar Bergman delar med sig av olika minnen och berättelser.

Se fler Anekdoter.

Skådespelaren Inga Landgré om arbetet med en bråkig Ingmar Bergman under inspelningen av hans först långfilm.

Anekdoter är en serie korta intervjufilmer där personer som arbetade och/eller levde nära Ingmar Bergman delar med sig av olika minnen och berättelser.

Se fler Anekdoter.

Skådespelaren Jörgen Lindström berättar om Tystnaden, vardagen under inspelningarna och matteläxor med Ingmar Bergman.

Anekdoter är en serie korta intervjufilmer där personer som arbetade och/eller levde nära Ingmar Bergman delar med sig av olika minnen och berättelser.

Se fler Anekdoter.