Jag tvivlar på Filmhögskolan
Bergman uttalar sitt stöd för svenska Cinemateket och för att filmskolan bör ge sina elever mer än en chans.
"Vad vi filmintresserade och vi filmskapare mest av allt saknat och verkligen lidit bittert av, det är ju att vi inte haft ett ordentligt cinematek, ett filmmuseum."
Om texten
Bergman hade som synes inte mycket till övers för akademiska filmstudier:
Vad jag i första hand reagerar mot är att detta är en filmskola konstruerad av teoretiker för teoretiker: en underbar skola för filmkritiker, filmhistoriker, filmstudioledare, filmentusiaster, men det är så fullständigt befängt att tro, att man i denna skola ska kunna utbilda regissörer, fotografer, klippare. Redan uppläggningen av kursplanerna – med hela första året avsatt för ren teori – visar ju hur lite kontakt Waldekranz och Lauritzen har med praktiskt filmskapande och hur lite de egentligen vet om hur det ser ut inne i huvudet på en ung människa med ett allt uppslukande behov: att få göra film.
[...]
Tror man kanske att den praktiska sidan ska lösa sig av sig själv, bara man har tragglat sig igenom några terminers grå teori?
[...]
Vad vi filmintresserade och vi filmskapare mest av allt saknat och verkligen lidit bittert av, det är ju att vi inte haft ett ordentligt cinematek, ett filmmuseum.
[...]
Jag menar nämligen så här: I filmskolans kursplan står nu att eleverna ska ha så och så många timmars föreläsning över ämnet Klassisk montageteknik. Det är ju rent nonsens. Det kan kanske vara intressant för en blivande Mauritz Edström att veta något om detta, men för en blivande Antonioni saknar det allt intresse. Han kan rent perifert berika sitt vetande med att betrakta Pansarkryssaren Potemkin, men hur trappscenen är klippt, det angår honom bara om han själv är intresserad av just den scenen och då ska han själv plocka fram den och titta på den.
[...]
Jag har nämligen en passion att se film, uppleva film - men utan all teoretisk överbyggnad. Jag vill ha dem som stimulantia, som impressioner, lekmaterial, suggestioner.
Chaplin 5, nr. 42, december, 1963.