[Om Skymningslekar]
Bergmans enda balett skrevs tillsammans med Carl-Gustaf Kruuse. De bägge författade också den korta programtexten gemensamt.
Om texten
Själva baletten handlar om Gustaf III med flera och skrevs för Malmö stadsteater, där Kruuse var balettmästare. Manuskriptet till denna finns emellertid inte bevarat. (Såvitt vi vet! Har någon andra uppgifter kontakta oss gärna på info@ingmarbergman.se).
De lekar som vi leker ikväll under stadsteaterns nysydda skymningshimmel är inte avsedda att betraktas med rynkade ögonbryn. Det lönar sig inte heller att speja efter hemliga andemeningar, symboler eller avsides bruksanvisningar.
Sambandet mellan de fyra små novellerna är inte motiviskt utan formellt: var och en bär inom sig en kontrast, var och en utspelas i en bestämd tidsepok och som sagt: skymningen är den enda dekoren.
Musiken sysselsätter sig rätt obekymrat med Bellman, de stora Romantikerna, Skillingtrycksvisan och Studentsången.
Avsikten? Fyrtio minuters okomplicerad lustbarhet, en vädjan till åskådaren att också leka. En husets egen glädje att skriva, komponera och koreografera med eget folk.
Söndagskvällarna ska ju framgent vara balettkvällar – en nyhet som vi stulit från de stora europeiska teatrarna och som vi hoppas så småningom kan gå in i det allmänna medvetandet som institution och tradition. Dessa balettkvällar kommer så ofta som möjligt att växla program: nytt och gammalt i en långan rad. På så sätt hoppas vi att en repertoar ska växa fram tillsammans med en verkligt intresserad balettpublik.
Vi bugar oss således för teaterns höga ledning som låter oss försöka, vi bugar oss åt Öresundshållet, där det stora Föredömet skymtar och sist, men inte minst utan tvärtom djupast, bugar vi oss för Er, vår högt älskade publik, och önskar Er välkommen till våra ömsom väluppfostrade och ömsom vilda lekar.
Carl-Gustaf Kruuse Ingmar Bergman