Vi måste ge Macbeth!

Om texten

Artikeln inleds med att Bergman berättar om hur hans förra uppsättning av Macbeth fick en brutal inramning när Tyskland invaderade Danmark och Norge. Ännu under brinnande krig betraktar han pjäsen som allegori:

Då jag i somrars valde repertoar för Stadsteaterns höst, visste jag plötsligt att vi måste ge Macbeth. Det fanns ingen återvändo. I dag är detta drama Ordet. Det som för bara några år sedan ansågs som meningslös, vidrig ohygglighet är i dag en meningsfull förlösande spegel av verkligheten.

Jag är väl medveten om att Stadsteaterns ensemble spänner bågen till bristningsgränsen, men jag anser samtidigt att det är vår rätt och vår skyldighet att göra det. Om jag härvidlag skulle säga något om uppsättningen så är det några ord som dyker upp: Lågmäldhet, frenesi, thriller, moderna människor, förenklad dekorativ inramning – gudstjänst.

Det låter kanske besatt men jag kan tyvärr inte säga mer nu. En tysk filosof utttryckte det en gång: Künstler rede nicht! Det är uttytt: Håll mun, hycklare!