Om Josephson

Född den 15 juni 1923 på Kungsholmen i Stockholm. Den Josephsonska släkten innehåller flera kulturpersonligheter och har länge varit centralgestalter i svensk kultur. Erlands farfarfars bror var regissören, teaterchefen och dramatikern Ludvig Josephson (1832–99) som bland annat gjorde uruppföranden av Strindbergs Mäster Olof och Lycko-Pers resa. Dennes bror Jacob Axel (1818–60) var tonsättare och brorsonen Ernst (1851–1906) var målare. Erlands farbror Ragnar (1891–1966) var konsthistoriker, dramatiker och mellan åren 1948–1951 chef för Dramaten, en post Erland själv skulle komma att inneha 15 år senare.

Erland Josephson träffade för första gången Ingmar Bergman när han var 16 och Bergman 21. Bergman regisserade teateramatören Josephson i en uppsättning av Köpmannen i Venedig på Norra Latin och gjorde ett starkt intryck:

"Jag var imponerad, hänförd, omtumlad. Det här var en sanslöst begåvad människa. Dessutom hade han en älskarinna. Hon svepte in i Norra Latin insvept i något pälsartat om halsen för att bevista vår repetition. Ingmar förde henne med belevad sirlighet till första bänk. Han presenterade henne som Sveriges Största Amatörskådespelerska. Han var redan en erfaren man. Jag gapade."

Bergman hade dock redan tidigare befunnit sig i Josephsons närhet när han i slutet av 30-talet gärna besökte Sandbergs bokhandel på Sturegatan i Stockholm, som ägdes och drevs av Erland Josephsons pappa. Det var bland annat där Bergman träffade Sven Hansson från Mäster Olofs-gården och fick sitt första teaterjobb.

Josephson fick ingen formell skådespelarutbildning utan skolade sig som amatörskådespelare vid Studentteatern. 1945 fick han anställning vid Helsingborgs stadsteater där Ingmar Bergman var chef. Bergman lämnade dock teatern redan följande år och flyttade till Göteborg. Josephson blev kvar fram till 1949 då även han flyttade till Göteborg och de båda återförenades. Med sin kultiverade replik och intellektuella framtoning hamnade Josephson gärna i resonörsfacket; rollerna som frustrerad och skeptisk iakttagare utan egen handlingskraft har blivit många med åren. 1956 engagerades han vid Dramaten som kom att förbli hans fasta scen resten av livet. 

Precis som inom teatern var Erland Josephson en återkommande figur under nästan samtliga faser av Ingmar Bergmans filmskapande. Han medverkade redan 1946 i en liten roll i dennes andra film Det regnar på vår kärlek men fick i slutet av 50-talet större roller i Ansiktet och Nära livet. Internationell uppmärksamhet fick han senare i och med rollen som Johan i Scener ur ett äktenskap. 

Medverkan i Bergmanfilmerna öppnade på 1970-talet vägen för en internationell film- och teaterkarriär som inleddes med rollen som Nietzche i Liliana Cavans Bortom gott och ont. Han spelade sedan maffiahotad italiensk domare i I morgon död, affärsman i Dusan Makavejevs svenskproducerade Montenegro eller Pärlor för svin och medvarkade i två filmer av Andrej Tarkovskij, Nostalghia 1983 och Offret 1986. I slutet av 80-talet spelade han även Gajev i Peter Brooks uppsättning av Körsbärsträdgården i New York, en insats för vilken han belönades med en Obie (Off-Broadway Theater Award). Denna uppsättning gick sedan på turné i Sovjetunionen och Japan, en turné som Josephson skildrat i den underhållande boken Rollen där han bland annat skriver:

"Jag är den ständige lyxemigranten. Sedan snart femton år färdas jag oavbrutet fram och tillbaka över gränser, arbetar mot bästa betalning i olika länder och kulturer, ekonomiskt, socialt och politiskt är jag av internationell överklass, en svensk småborgare av judisk extraktion med dåliga språkkunskaper, försäljare av ett fåtal uttryck och miner, med några tonfall som kombinerar uråldrig mänsklig erfarenhet med tidsanpassat koketteri."

Parallellt med sin skådespelarkarriär var Erland Josephson även en flitig författare och gav ut en rad romaner och självbiografiska böcker, två diktsamlingar samt skrivit cirka fyrtio pjäser för scen, radio och tv. Hans första diktsamling publicerades redan 1946 och året efter valde Bergman ut en av Josephsons noveller som favorit i Veckojournalen. Författaren Josephson var lik skådespelaren; spirituell, kultiverad och med en viss ironisk kyla. Sin första pjäs Utflykt fick han uppsatt på Göteborgs stadsteater 1954. På samma teater följde även Sällskapslek 1955 och Sagospel 1959. Sällskapslek blev även film 1963 i regi av Torgny Anderberg. I början av 60-talet skrev han tillsammans med Bergman komedierna Lustgården och För att inte tala om alla dessa kvinnor under pseudonymen Buntel Ericson. 

Med Sven Nykvist bildade han produktionsbolaget Josephson & Nykvist Produktion HB för vilket han bland annat gjorde filmerna En och en, som regisserades av Josephson, Nykvist och Ingrid Thulin samt Marmeladupproret som han skrev, regisserade och spelade huvudrollen i. Han medverkade även i Liv Ullmanns Sofie, Kristin Lavransdatter och Trolösa. 

2006 kom inte mindre än två dokumentärfilmer om Josephson, Alexander Barrys avslutande del i sin dokumentärtriologi om och framför allt med Erland Josephson, Lointain secret, samt Ulf Peter Hallbergs och Torben Skjødt Jensens Spelar du ikväll?.

Vid sidan av skådespelaren, författaren och regissören Josephson fanns även chefen och styrelseledamoten Josephson. Mellan åren 1963–66 var han ordförande i Svenska teaterförbundet och när Bergman 1966, efter tre mycket turbulenta år, slutade som chef för Dramaten tog Josephson över. Han förblev på posten fram till 1975, trots en stark debatt inom och utom huset om nationalscenen och dess borgerliga traditioners vara eller icke vara. 1972–75 var han också ordförande i Teatrarnas riksförbund. På 1990-talet satt han som styrelseledamot i Svenska Filminstitutet och var även styrelseordförande för Kulturhuvudstadsåret i Stockholm 1998.

Erland Josephson var gift med Kerstin Wahlbom mellan åren 1947 och 1951. Han fick 1951 tvillingsöner i ett förhållande med skådespelerskan Annika Tretow. Tillsammans med skådespelerskan Barbro Larsson fick han 1957 dottern Charlotta Carlsson, även hon är skådespelerska. Mellan åren 1959–1989 var Josephson gift med skådespelerskan Kristina Adolphson. De fick barnen Ludvig och Fanny Josephson, som båda är verksamma på teaterns respektive filmens område. Från år 2000 och fram till sin död var Josephson gift med dramaturgen Ulla Åberg. 

Erland Josephson avled i Stockholm den 25 februari 2012 efter en längre tids sjukdom i Parkinson.