Skåne
Skåne är Sveriges sydligaste landskap och kännetecknas av en bördig jordbruksmark med ett betydligt varmare klimat än landets norra delar. På en relativt liten yta ligger här några av Sveriges största städer som Malmö och Lund och däremellan öppna fält i ett övervägande platt landskap.
Ingmar Bergman bodde i Skåne 1944 till 1946, när han var chef för Helsingborg stadsteater. Efter en tid i Göteborg och en kort återkomst till huvudstaden, återvände han till landskapet som regissör vid Malmö Stadsteater åren 1952–1958. Till skillnad från Stockholm och Dalarna fanns för Bergman i Skåne inga band bakåt i tiden; om han besökt landskapet som barn var det inte annat än tillfälligt. Inte desto mindre skulle Skåne betyda mycket. Hans verksamhet vid de två teatrarna var oerhört framgångsrik och i synnerhet vid Malmö Stadsteater knöt han band till skådespelare som skulle bli viktiga delar av hans ensemble: Bibi Andersson, Max von Sydow, Ingrid Thulin och många fler.
Det är i synnerhet tre filmer där Skåne har en framträdande roll: Gycklarnas afton, Sommarnattens leende och Det sjunde inseglet. Det skånska landskapets vida horisont verkar ha inspirerat Bergman till de många helbilder av små figurer i silhuett mot ett vidsträckt landskap man finner i hans femtiotalsfilmer, med dödsdansen i Det sjunde inseglet som mest känt exempel.
En av filmhistoriens mest berömda scener spelades in i Hovs hallar.
Skånes kuststräcka används i både den berömda återblicken i början av Gycklarnas afton (inspelad i trakterna av Arild) och i den ännu mer berömda scenen där riddaren spelar schack med Döden i Det sjunde inseglet (en scen som spelades in vid Hovs hallar). Med sina klapperstensstränder påminner för övrigt Skåne om Fårö, dit Bergman senare skulle vända sig. Även om Ansiktet är helt inspelad i ateljé, så är också i denna film inspirationen från det skånska landskapet tydlig. Silhuettestetiken från Det sjunde inseglet går igen, och det verkar som att denna stil (som han senare övergav) har mycket att göra med Bergmans liv i Skåne.