Eva

A G B i Aftontidningen:

Ingmar Bergman blir steg för steg en allt bättre berättare på film. Främst hänger nog detta samman med att hans hårdaste knutar invärtes tydligen nu börjar lösas. Han har blivit friare och hans syn har vidgats – han börjar så smått upptäcka den vanliga människan i betydelsen sådan som folk är mest. Och det är i hans fall en betydande vinst. När det gäller den nya filmen Eva kan man också konstatera ett uppenbarligen mycket intimt och varför inte använda uttrycket trofast samarbete med regissören Gustaf Molander som också svarar för scenariot. Tillsammans har de gjort en film av mycket hög artistisk kvalitet.”

Nils Beyer i Morgontidningen:

”Den novell av Ingmar Bergman som ligger till grund för filmen, heter 'Den lille trumpetaren och Vår Herre'. Det låter som en saga, och man gör klokast i att ta historien med en nypa barnasinne. Liksom i de gamla barnasagorna är idyllen och grymheten de två poler, mellan vilka Ingmar Bergmans fantasi rör sig. Låt oss inte syna sagan i sömmarna! Det har känts som ett behov för Ingmar Bergman att berätta den – och därför sitter man trots allt fängslad av trumpetarens olycksöden. Samtidigt finns det förtjusande scener med en dialog som inte ett ögonblick förlorar sitt vardagliga tonfall, men ändå blir poetisk. Erotisk dialog är Ingmar Bergman helt enkelt den ende som kan skriva i svensk film.”

Lill i Svenska Dagbladet:

Några blad ur en ung mans liv – så kan man lättast och mest adekvat beteckna Ingmar Bergmans julklapp till filmpubliken. Eva är nämligen inte något slutet drama, inte heller en komedi, bara några radanteckningar, nedkastade liksom på lek – trots att det gäller djupt allvarliga ting, gossens och ynglingens uppror mot föräldramyndigheten och skräck för den död som lurar bakom livet och kärleken. Hur spontant, hur levande och naturligt springer inte scenerna fram! Hur osökt faller inte orden, liksom födda på läpparna i det ögonblick de uttalas! Ingmar Bergman är något av en trollkarl, allt vad han rör vid blir liv. Eva visar dessutom på ett övertygande sätt hur han håller på att frigöras, mogna och ljusna – filmen är utan tvivel det minst neurotiska verk han hittills släppt ifrån sig.”

Distributionstitlar

Eva (Danmark)
Eva (Norge)
Eva (Finland)
Eva (Västtyskland)
Sensualité (Frankrike)

Produktionsuppgifter

Inspelningstitel: Starkare än döden

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Smink: Firma Carl M. Lundh AB
Förlaga: Trumpetaren och Vår Herre (Novell) av Ingmar Bergman

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: AGA-Baltic
Originallängd i minuter: 97

Censur: 074.572
Datum: 1948-12-06
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2685 meter

Urpremiär: 1948-12-26, Skandia, Borås, Sverige, 97 minuter
Röda Kvarn, Eskilstuna, Sverige
Cosmorama, Göteborg, Sverige
Scania, Malmö, Sverige
Röda Kvarn, Stockholm, Sverige

Inspelningsplatser

Sverige (1948-05-27-1948-08-06)

Filmstaden, Råsunda
Tylösand
Nynäshamn
Hudiksvall
Tvetaberg
Handen
Tumba
Bogesund
Norrköping

Musik

Titel: Liten vårvisa Alternativ titel: Nu dansar våren omkring i backen...
Kompositör: Anna-Lisa Frykman (1939)
Textförfattare: Anna-Lisa Frykman (1939)
Sångare: Anne Karlsson
Instrumentalist: Anne Karlsson

Titel: Bondvals
Kompositör: Eric Bengtson
Instrumentalist: Anne Karlsson

Titel: Dragspelsschottis
Kompositör: Eric Bengtson
Kommentar: Instrumental.

Titel: Turalleri eller Piken i Hamburg Alternativ titel: Sjølivet det er en førnøjelig stand...
Bearbetning: Evert Taube (uppteckning och bearbetning 1919)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Nubbevisa
Kompositör: Fred Winter (Pseudonym) Einar Fagstad
Sångare: Åke Claesson, Birger Malmsten, Inga Landgré, Wanda Rothgardt, Monica Weinzierl

Titel: Din klara sol går åter opp
Textförfattare: Johan Olof Wallin (svensk text 1814)
Kompositör: Johann Georg Störl (1710)
Instrumentalist: Birger Malmsten

Titel: Souvenir de Hapsal, piano, op 2, nr 3
Kompositör: Piotr Tjajkovskij
Kommentar: Instrumental.

Titel: Hvordan ligger det med kærlighed i dag? Alternativ titel: Hur har du det med kärleken i dag?
Kompositör: Hans Schreiber (1945)
Textförfattare: Knud Pfeiffer (dansk text 1945) Fritz Gustaf (Pseudonym) (svensk text 1945)
Sångare: Eva Dahlbeck, Stig Olin

Titel: Foxtrot (Eckert-Lundin)
Kompositör: Eskil Eckert-Lundin
Kommentar: Instrumental.

Titel: Trummusik
Kompositör: Joe Naster
Sångare: Stig Olin
Instrumentalist: Stig Olin

Titel: Serenaden i Prästgatan, kvarteret Venus, Alternativ titel: Ah, ah! Mina bröder...
Kompositör: Evert Taube (bearbetning av "Valse Fiorentino" 1923)
Textförfattare: Evert Taube (1924)
Kommentar: Instrumental.

Bo: Annars, inget nytt på landsbygden?
Erik: Ja, vi har fått ett norrgående snälltåg till, men det stannar inte här.

Bo: Det är inte första gången jag går den här vägen, till just den här platsen. Här finns ingenting att se. Och ändå måste jag gå hit, stå här, minnas. Aldrig glömma att Döden är en skrämmande bödel och en avhuggare.

Bo: Gokväll, tant Maria. Hur står det till?
Maria: Jo, med mig är det ingen fara. Men farfar är krasslig, han ska nog sluta snart.
Aron: Vem är det som ska sluta?
Maria: Du!
Aron: Det har vi inte sett än.
Maria: Han har inte långt kvar. Lever han tills imorgon så är det märkligt.

Eva: Tycker du fortfarande att dödens närhet är hemsk?
Bo: Ja, den är hemsk. Den är som en skugga bakom en, som griper efter allting, slår sönder allting. Det finns inget levande som inte ska dö
Eva: Du kanske ska fortsätta på annat håll?
Bo: Det tror jag inte. Jag tror inte på Gud.
Eva: Då är det svårt att tro på nånting.

Bo: Ja, det är dumt att ha sin fästmö så långt borta som jag har.
Göran: Ta hit henne.
Bo: Det är lätt att säga. Hon kan inte resa ifrån sin gamla mormor. Hon sköter en hel gård så gott som ensam.
Göran: Hitta dig något annat då? Under väntetiden.
Bo: Du är en cynisk kille du, Göran.
Göran: Ja, det kan hända. Men det där med biologierna har jag alltid tyckt vara av underordnad betydelse.
Bo: Inte för mig.
Göran: Susanne kittlar jäkligt i din biologi i alla fall, medge det!
Bo: Ah, håll käften med det där. Jag flyttar ju imorgon, säger jag ju.

Göran: Den äkta mannen brukar alltid få spela dummerjönsen. Därför vänder jag på steken, och säger: varsågod, varsågod!
Susanne: Nej, nu begrep jag ingenting.
Göran: Ni har min välsignelse. Vi är upplysta, moderna människor, för fan.

Bo: Akta möblerna, herre. Till och med en enkel kille från landet som jag kan fatta att det är knepigt när teori och praktik ska samsas. Kom nu, Susanne.

Eva: Jag tror inte det finns någon förklaring. Jag tror att allting bara är en massa händelser utan sammanhang. Jag tror inte på nånting.
Bo: Jo, det gör du, Eva, det vet jag, innerst inne.
Eva: Jag tror att gud har övergett människorna. Jag tror att gud också är död. Att allting bara fortsätter och fortsätter tills det är slut.

Texten avslöjar filmens slut.

Bo Fredriksson, som varit trumpetare i flottan i två år, återvänder på permission till sitt barndomshem. På tåget hem minns han hur han vid tolv års ålder efter ett gräl med fadern rymde hemifrån och slog följe med ett kringresande teatersällskap, vars ledare hade en blind 10-årig dotter, Marthe, som Bo fattade sympati för. När nu Bo som vuxen flottist kommer hem är stämningen hemma mycket god. Han hälsar senare på kvällen på hos det gamla paret Berglund, vars sondotter Eva hjälper till med gården. Medan Bo förför Eva ute på en äng dör gamle Berglund med hustrun vid sin sida. I en ny tillbakablick återvänder Bo till sin rymning som 12-årig pojke. Han föreslog den blinda Marthe att de skulle ge sig av tillsammans och därpå stal han ett lok som han och Marthe körde iväg med. Ett reparationsarbete på banvallen orsakade en olycka som ledde till Marthes död. Detta har Bo aldrig kommit över. Han känner det som om döden alltid fanns i hans närhet, redo att kasta sig över honom.

Efter besöket i hembygden återvänder Bo till Stockholm, där han delar våning med musikern Göran och hans fru Susanne, som visar ett uppenbart erotiskt intresse för Bo. Efter en kväll då de tre druckit tillsammans har Bo en mardröm om att han, uppmuntrad av Susanne, dödar Göran. Morgonen därpå kommer Eva till Stockholm och söker upp Bo för att överraska honom. Han beslutar sig då för att flytta. Tillsammans söker de sig till skärgården. Eva är gravid och Bo är mycket lycklig över det väntade barnet.

När Eva är i nionde månaden finner Bo och den gamle fiskaren Johansson liket av en tysk soldat i vattnet. Eva ser hur de bär in liket i en sjöbod och smyger sig in för att se det. Den ångest som påminnelsen om krigets närhet ger henne sätter igång födslovärkarna för tidigt. Johansson hjälper dem att i kraftig blåst ta sig över i båt till barnmorskan, Eva föder en välskapt son och i och med barnets födelse upplever Bo hur döden upphör att vara ett hot. Han accepterar döden som ett ofrånkomligt inslag i livets väv.