Tre dagböcker
Sammanställning av Ingmar Bergmans, hustrun Ingrids samt gemensamma dotterns Maria von Rosens respektive dagböcker under tiden från det att Ingrid mottar besked om cancer 1994 till dess att hon avlider året därpå.
Ur texten
Boken inleds med förord av både Maria von Rosen och Ingmar Bergman, från vilket följande är hämtat:
Några ord om redigeringen av dagböckerna. De är inskrivna i ögonblicket och har aldrig varit avsedda att läsas av någon annan än den som skrivit.
Vi har knappast ändrat något eller korrigerat. Nästan allt har fått stå som det skrevs i ögonblicket. Vi har inte heller förkortat de avsnitt som innehåller en malande monotoni. De står som motsatser till det uppslitande drama som drabbat oss.
Någon undrar kanske varför vi lämnat ut dessa kärva och opolerade dokument. Svaret är att det har varit en del av ett sorgearbete.
Vi har heller inte försökt dölja eller ursäkta våra egna tillkortakommanden eller vår egen handfallenhet. Detta är alltså inte ett stycke litteratur utan ett dokument. Inte en bok utan ett vittnesbörd.
"Det första man frågar sig när man läser boken är varför man önskat skildra detta rent ut sagt gräsliga skeende - kräkningar, svår fysisk smärta, ständiga toalettbesök (skildrade med något mindre diskret terminologi i boken) - i så öppna ordalag. Är det inte att lämna ut en människa i slutskedets oundvikliga förnedring?
[...]
Och visst är det en gripande berättelse; själv hyser jag alltså inget moraliskt tvivel kring utlämnanden i litterär skepnad.
[...]
Lyfter gör däremot Bergmans egna små notiser i "Tre dagböcker" som om han inte kunde röra vid en penna utan att lyckas säga något väsentligt om livet - vare sig man förnimmer det hela som visdom eller bara konstlat. Redan upptakten är, som i alla Bergmans litterära verk, briljant. Här berättar han om familjens häftiga avståndstagande från Ingrids planer på att skilja sig och gifta om sig 1970. 'Begripliga reaktioner', konstaterar Bergman torrt, 'jag hade varit gift, fyra gånger dessutom levat i ett antal välkända förhållanden. Jag var visserligen på god väg uppåt i min profession, men omstridd, och betraktades på många håll med misstänksamhet, alternativt öppen aggression'.
[...]
Ändå finns här en underliggande och karakteristisk Bergmansk strävan efter självkännedom, en strävan som dock ibland kan bli lite för påträngande och patetisk för läsaren: 'Jag är för övrigt en urgammal sprucken potta till brädden fylld av nattståndet självmedlidande",
skriver Bergman och suckar. En av de intressanta dimensionerna av 'Tre dagböcker' är hur Bergman lyckas skildra sin egen vardagliga tillvaro och strävan efter en jämn, så där lite lagom tråkig rytm i livet."
- Erik Hedling i Sydsvenska Dagbladet, 18 nov 2004
"Texten är naken, den upprepar sig och den svänger mellan alla stämningslägen. Den är ofta saklig, vardaglig, ty plötsligt blir vardagen viktig - eftersom den kommer att ta slut. Men mellan raderna står hela tiden det outsagda - läsbart. Det dröjer innan någon vågar nämna saker vid dess rätta namn.
[...]
Tre röster, tre erfarenheter, jämsides. Utlämnande men paradoxalt nog inte för privata. Under läsningen fungerar detta unika personliga dokument även såsom en spegel för egna rädslor och drabbar därmed dubbelt."
- Monika Tunbäck-Hansson i Göteborgs-Posten, 1 nov 2004
"Alla som haft döden så nära inpå sig kring en anhörigs bortgång kan känna igen sig i "Tre dagböcker" och färden genom de olika krisstadierna. Det gör ont, det är ledsamt men också trösterikt eftersom boken låter ana att livet går vidare. Den människa som anpassats i samspelet med den döde behöver sluta vara den man varit och nya trådar måste spinnas."
- Anders Schröder i Nerikes Allehanda, 1 nov 2004
Tre dagböcker, (Norstedts Förlag: Stockholm, 2004). Även utgiven på ett flertal andra språk.