Gunnel Lindblom
Skådespelare med distinkt framtoning vars samarbete med Ingmar Bergman på scen, film och radio sträcker sig över 50 år.
Gunnel Lindblom
Skådespelare med distinkt framtoning vars samarbete med Ingmar Bergman på scen, film och radio sträcker sig över 50 år.
"Gunnel stack av som en puma i ett potatisland."
Marianne Höök
Om Lindblom
Född Gunnel Märtha Ingegerd Lindblom i Johanneberg, Göteborg den 18 december 1931. Växte upp i stadsdelen Landala i ett radikalt arbetarhem och började vid tolv års ålder uppträda i en kommunistisk ungdomsklubb. Senare kom hon att spela teater vid Eriksbergsvarvet där hon upptäcktes av Benkt-Åke Benktsson, som uppmanade henne att bli skådespelerska. Till en början utbildade hon sig vid praktiska mellanskolan och arbetade sedan som kontorist med teater som hobby. Hon gick på Pickwickklubbens teaterskola på kvällarna och när intresset tilltog sökte hon till Göteborgs stadsteaters elevskola där hon kom in 1950.
Lindblom filmdebuterade 1952 i Gustaf Molanders Kaj Munk-filmatisering Kärlek som spelades in i den bohusländska skärgården. Ingmar Bergman, som hade varit chef på Göteborgs stadsteater, upptäckte henne och gav Lindblom anställning vid Malmö Stadsteater 1954. Det var i Malmö som Gunnel Lindbloms karriär på allvar tog fart, med följd att hon blev kvar på teatern fram till 1959. För Bergman spelade hon där bland annat Solveig i Peer Gynt och Margareta i Faust. Hon medverkade även under 50- och 60-talet i ett flertal Bergmanfilmer såsom Det sjunde inseglet, Jungfrukällan och Tystnaden.
Med Mai Zetterling, gjorde hon på 60-talet Älskande par och Flickorna mot Bibi och Harriet Andersson. Alla tre medverkade 1996 i Christina Olofsons dokumentär I rollerna tre, en sorts dokumentär uppföljare till Flickorna.
Mellan åren 1959–61 ingick Lindblom även i TV-ensemblen. Hon engagerades sedan 1968 vid Dramaten och spelade där stora roller i pjäser av bland andra Strindberg, Ibsen och Tjechov, roller som gav prov på hennes mörka klang och utstrålning. Två av hennes största roller från perioden är som Marie i Bergmans uppsättning av Woyzeck 1969 och som Laura i Alf Sjöbergs Fadren 1968.
Efter att ha varit Bergmans regiassistent på de tre Dramaten-uppsättningarna Show, Vildanden och Spöksonaten satsade Lindblom under 70-talet alltmer på en karriär som regissör. Hennes egen registil har kännetecknats som psykologiskt omsorgsfull och med uttalat kvinnoperspektiv. I Sverige satte hon bland annat upp Morbror Vanja 1974, Shaws Ett obehagligt stycke 1975 och Agneta Pleijels Några sommarkvällar på jorden 1986. Den sistnämnda filmade hon ett år senare. 1990 debuterade hon även som operaregissör med Wilhelm Stenhammars Gillet på Solhaug på Norrlandsoperan.
1986 regisserade Bergman åter Lindblom på Dramaten, nu som Gertrud i Hamlet. Det långa samarbetet mellan de båda inkluderar även spelfilmerna Paradistorg och Sally och friheten, filmer Lindblom regisserade för Bergmans produktionsbolag Cinematograph. 2004 regisserade Lindblom även en av Bergman bearbetad radiouppsättning av Ibsens Rosmersholm.
2007 hyllades Lindblom stort tillsammans med Elin Klinga för titelrollerna i Dramatens uppsättning av P.O. Enquists Blanche och Marie i regi av Hilda Hellwig.
Gunnel Lindblom var gift med docent Sture Helander, som även var Ingmar Bergmans livläkare.
Gunnel Lindblom gick bort den 24 januari 2021.
Källor
- Bengt Forslund, Bengt Forslund presenterar filmstjärnor: en bok om svenska skådespelerskor i världen, (Stockholm: Alfabeta, 1995).
- Svensk filmdatabas.
Guldbagge (Hedersguldbagge) (2002)
Svenska Akademiens teaterpris (2002)
Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium (1995/96)
Dramatens O'Neill-stipendium (1989)
Litteris et artibus (1988)
Svenska Dagbladets Thaliapris (1971)