Hasse Ekman

Skådespelare 1915-2004

Ekman och Ingmar Bergman var båda under 40-talet Lorens Marmstedts protegéer och i början av 50-talet Sveriges två mest lovande filmregissörer. Pressen gillade att exploatera en, i alla fall, delvis sann rivalitet mellan de båda.

Hasse Ekman

Skådespelare 1915-2004

Ekman och Ingmar Bergman var båda under 40-talet Lorens Marmstedts protegéer och i början av 50-talet Sveriges två mest lovande filmregissörer. Pressen gillade att exploatera en, i alla fall, delvis sann rivalitet mellan de båda.

"Hasse Ekman är en av de stora unika begåvningarna i svensk film."

Ingmar Bergman

Om Ekman

Född Hans Gösta Ekman den 10 september 1915 i Stockholm som son till Gösta och Greta Ekman (född Sundström). Hasse Ekman växte upp som kändisbarn till den store Gösta Ekman (1890–1938), en av den dåtida svenska teaterscenens största namn såsom skådespelare och ägare av flera teatrar. Under skoltiden gick Hasse på internat och ville egentligen bli författare snarare än skådespelare för att undvika att hamna i skuggan av sin far. Scendebuterade gjorde han dock redan 1932 i Glada änkan, i vilken Gösta spelade en av huvudrollerna, i samma mindre roll som fadern en gång i tiden hade debuterat.

Gösta Ekman var i huvudsak teaterskådespelare men hade även gjort ett fåtal filmroller, bland annat i Victor Sjöströms debut Trädgårdsmästaren och F.W. Murnaus Faust. Sin sista filmroll gjorde han 1936 i Intermezzo mot sonen Hasse och Ingrid Bergman. Under inspelningen av Faust i Berlin hade Gösta av motspelaren Emil Jannings blivit introducerad till kokain, och det var också ett långvarigt missbruk av drogen som ledde till att Gösta Ekman dog av urinförgiftning endast 47 år gammal 1936.

Hasse Ekman räknades tidigt som ett underbarn i nöjesbranschen. Han skrev sina första memoarer som sjuttonåring och gjorde sin första film som 25-åring. Från och med slutet av 1930-talet var han oerhört produktiv och förutom att regissera och agera i film och på scen skrev han också schlagers (bland annat Swing it magistern och Regntunga skyar), böcker (bland annat en om sin far), kåserier, artiklar och revynummer. Han var dessutom en idog konstsamlare och hann på 60-talet även med att göra lite tv innan han 1965 drog sig tillbaka från Sverige och yrkeslivet.

I slutet av 30-talet besökte Ekman Hollywood för att se och lära. Hans första egna film hemma i Sverige var den stjärnspäckade musikalkomedin
Med dej i mina armar från 1940. Under fyrtiotalet rörde han sig till synes obesvärat mellan olika genrer och han gjorde komedier, thrillers, kärleksfilmer, melodramer och beredskapspropaganda. När Ingmar Bergman 1946 gjorde sin första film Kris hade Ekman redan hunnit med över dussinet. Liksom Bergman lärde sig Ekman mycket under producenten Lorens Marmstedts beskydd på 1940-talet. Precis som Bergman arbetade han även för Marmstedt på dennes teater Intima teatern mellan åren 1951–54 och 1960–64.

Under 1940-talets andra hälft infann sig Ekmans glansperiod som filmregissör, från den självbiografiska Kungliga patrasket till höjdpunkten 1950 med dramathrillern Flicka och hyacinter, en film som Ingmar Bergman har kallat: "Ett absolut mästerverk. 24 karat, fulländat." Leif Furhammar har kallat Ekmans filmer från denna period "en suverän svit av filmer som visserligen innefattar ett och annat snedsteg men som i sin helhet glänser av kinematografisk briljans, människokunskap, spiritualitet och berättarlust."

Ekmans första framträdande i en Bergmanfilm var i Fängelse, där Ekman spelade en inte alltför talangfull filmregissör. Furhammar kommenterade samarbetet:

"Den filmen fick en alldeles speciell betydelse i tvekampen mellan de två. Fängelse var ju en av Bergmans mest ångestladdade fyrtiotalistfilmer, där livet framställdes som helvetets förgård. Ekman svarade omedelbart med en motreplik, Flickan från tredje raden, en älskvärd anti-Bergman-film som med hänförande älskvärdhet gestaltade livets inneboende meningsfullhet."

Under 50-talet fick Bergman övertaget i den konstnärliga tvekampen Bergman vs Ekman. Bergmans filmer blev allt bättre, medan Ekmans produktion blev allt ojämnare. Pressen fortsatte att jämföra de två, vilket allt mer sällan skedde till Ekmans fördel. Även om produktionstakten var oföränderligt hög så kom han alltmer att betraktas som en hedervärd och älskvärd bruksregissör utan stora konstnärliga anspråk. Flertalet av de komedier han gjorde med Sickan Carlsson, Stig Järrel, och Gunnar Björnstrand var dock alltjämt populära hos publiken.

När 60-talet så anlände kände sig Ekman inte längre hemma i Sveriges dåvarande filmklimat och han gjorde sin sista film 1964. Han sålde sedan sin stora konstsamling och köpte ett hus på spanska solkusten.

Ekman var gift fyra gånger och hans lika många söner har alla vid något tillfälle gått i pappas fotspår. Hans äldsta son Gösta är en av Sveriges populäraste skådespelare och komiker. Innan Gösta den yngre valde att bli skådespelare jobbade han som Victor Sjöströms personliga assistent under inspelningen av Smultronstället. När han något år senare bestämde sig för att bli skådespelare berättande han det för Sjöström, som då låg på sin dödsbädd. Sjöström kunde inte hålla sig för skratt då han 50 år tidigare hört Göstas farfar och namne säga exakt samma sak.

Hasse Ekman avled den 15 februari 2004 i Marbella, Spanien.

Källor

  • Ingmar Bergman, Bergmans 1900-tal: en hyllning till svensk film, från Victor Sjöström till Lukas Moodysson, (Göteborg: Göteborg Film Festival, 2000).
  • Leif Furhammar, "Hasse Ekman hade lätt för det mesta", Dagens Nyheter, 17 februari 2004.
  • Leif Furhammar & Jannike Åhlund, En liten bok om Hasse: Hasse Ekman som filmregissör, (Göteborg: Filmkonst, 1993).
  • Svensk filmdatabas.

Bilder / videor